- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1467-1468

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från denna tid finnes ännu bevarad i Staden
inom broarna. Bland de rikast utstyrda husen
märkes det von der Lindeska, Västerlånggatan 68,
1630-talet, med en fasad, som urspr, var krönt af
ett prakfullt gafvelröste och som har bevarat sina
sandstensdekorationer i en ståtlig portal (se Linde,
sp. 590), i kartuscher och fönsteromfattningar. Lydert
Langs hus (Västerlånggatan 70, uppf. 1627) har
en mot Västerlånggatan vettande gafvel med en
fint utförd dekoration af nordtysk karaktär. I
samma kvarter ligger ett hus, Kornhamnstorg 51,
som, ehuru hörande till en senare klassicistisk
period, i dekorativt afseende är beroende af von
der Lindeska huset; det har dessutom ett burspråk
(se d. o.), det enda större minne, som S. eger
kvar af denna från medeltiden ända långt in
i 1600-talet fortlefvande byggnadsform. Vidare
märkes det stora Petersensska huset
(uppf. 1645–47 af R. Leuhusen) med hufvudbyggnadens långsida
mot Lilla Nygatan och två låga flyglar, som sträcka
sig ned mot Riddarholmskanalen (de senare äro under
1800-talet påbyggda); gafvelsidan mot Munkbron är af
utomordentlig konstnärlig uttrycksfullhet med sin röda
putsyta och sin rika sandstensdekoration (fig. 37);
denna utgöres framför allt af tvenne sammanställda
portaler (fig. 42), förenade genom en i nisch inställd
Minervastaty, och af ett högt röste med obelisker
och broskornament. Det kanske bäst bibehållna huset
från 1600-talets midt är Stortorget 20 (se Bostad,
pl. VIII) med ornamenteradt trappgafvelsröste
och portal med två barock-romerska hjältar. Ett
stort antal 1600-talsportaler finnes kvar på sina
ursprungliga platser, medan de hus, till hvilka
de höra, äro helt ombyggda. Största delen af dessa
portaler omfattas af en enkel pilasteruppställning,
som uppbär entablementet. En liten grupp, t. ex. Tyska
kyrkans södra (1643; fig. 43) och Jakobs kyrkas södra
portal (s. å.) samt portalerna till Torstensonska
palatset (fig. 44), har en mer storstilad uppställning
med kolonner eller halfkolonner.

Intill 1600-talets midt kvarhöll sig i S. den
borgerliga tysk-nederländska renässansen med
oartikulerad muryta och sirater. Men vid denna
tid vann, framför allt tack vare J. De la Vallées
verksamhet, en strängare arkitektonisk stil,
en nederländsk och fransk palladiansk klassicism,
insteg. Det främsta byggnadsverket af den nederländska
riktningen är Riddarhuset (se Riddarhus), med
sina kraftiga genomgående korintiska pilastrar mot
den röda tegelytan, till det yttre färdigt 1661. En
fransk totalkaraktär har däremot det samtidigt
med Riddarhuset uppförda Bondeska palatset (se
Byggnadskonsten, pl. XXII), förutvarande Rådhuset,
med H-formad grundplan; dess fasader, som ha putsade
ytor, få likaledes sin arkitektoniska utstyrsel
af från sockel till taklist gående pilastrar. I
dessa byggnaders spår följde en hel del palats,
alla utmärkta af sin pilasterarkitektur, t. ex. van
der Nootska huset (fig. 38) vid S:t Paulsffatan
(1660–70-talen), huset Skeppsbron 10 (se Bostad,
pl. VIII; 1670-talet), Flemingska palatset,
Slottsbacken 8, Rumpfska huset, Götgatan 38, Ebba
Brahes palats, Götgatan 16 (se Malm, sp. 643), huset
Myntgatan 4.

Jämsides med denna pilasterarkitektur uppträder
under 1600-talets senare hälft en af romersk
barock
influerad husbyggnadskonst, ledd af N. Tessin
d. ä. Det är en arkitektur, som helt verkar genom
förhållandet mellan muryta och murhål, men som
däremot saknar vertikal indelning af fasaderna;
fönster- och portomfattningar få dock en omsorgsfull,
ofta rik behandling. Hit höra Wrangelska palatset
på Riddarholmen, det s. k. Kungshuset (se d. o.),
Oxenstiernas palats i Storkyrkobrinken (färdigt
före 1654), med två instuckna mezzaninvåningar och
präktigt utstyrda fönsteromfattningar (se Mezzanin),
Ehrencreutzska huset, Stora Nygatan
22, samt gamla riksbanken (se d. o., fig. 1) vid
Järntorget (1680), det mest fulländade minnesmärket
i en stil, som eger det romerska barockpalatsets
bästa egenskap, en förening af kraft och elegans. Men
Tessin d. ä. fullbordade äfven en hel del byggnader
i pilasterarkitektur, såsom det ännu väl bibehållna
Bååt-Stenbockska palatset (nuv. Frimurarhuset;
se d. o., på Blasieholmen (1650-talet), Sparreska
palatset vid Kungsträdgården (en tid änkehus, sedan
nöjesetablissemanget Sveasalen, 1913 rifvet) samt
de mindre, förnäma n:r 12 och n:r 36 Skeppsbron;
Skeppsbron 40 (se Bostad, pl. IX) är uppfördt i
Tessin d. ä:s stil. Nic. Tessin d. y., som varit
fadern behjälplig i hans senare byggen, höjde den
tessinska stilen till fulländning. Detta skedde
i hans enastående storverk, Stockholms slott (se
d. o. och pl. I, fig. 2), ett byggnadsverk, helt i den
italienska renässansens anda. Sitt midt emot slottet
uppförda privathus (nuv. öfverståthållarhuset, färdigt
1703) gaf han äfven samma rena, ädla karaktär, endast
lifvad af en barock portal med hermer (fig. 35). En
genialisk skapelse är den trånga gården, som fått
karaktär af en yppig italiensk gårdsanläggning
från senrenässansen. Tidens förnämsta kyrkobygge
var Katarinas mäktiga centralkyrka (se Katarina,
sp. 1225), som grundlades af Jean De la Vallée 1656,
men hvars nuv. kupol (se Byggnadskonsten, pl. XXII)
tillkom 1724, af G. J. Adelcrantz.

Under hela 1700-talets förra del tog det stora
byggnadsföretaget K. slottet alla konstnärliga krafter
i anspråk. Utanför slottets murar rådde däremot
stiltje. De privathus, som uppfördes, anslöto sig
antingen till den stil, som Tessinarna införde i sina
Skeppsbrohus, eller också följde de från Frankrike
direkt importerade mönster. Den förra gruppen fick
sin karaktär genom användandet af genomgående lisener
mellan alla fönsteraxlar, afläggare till 1600-talets
pilasterstil. Karakteristiska exempel på denna,
stil utgör öfverste v. Knorrings hus, Trångsund
12, Ehrenstrahlska huset, Svartmangatan 20,
samt Grillska huset, Stortorget 3, hvilka senare
äro 1600-talshus, som fingo denna utstyrsel på
1700-talets midt. Den andra gruppen (företrädd af
K. Hårleman, J. E. Carlberg, J. E. Rehn, K. Wijnblad,
J. V. Dimling, K. H. König) karakteriseras framför
allt af liflig fasadbehandling med omväxlande
sprit- och slätputs samt rusticering, dock utan någon
framträdande horisontal eller vertikal indelning af
murytan. Ett godt exempel på denna borgerliga rokoko
visar Tyska församlingens af Dimling 1769 fullbordade
hus Tyska brinken 20–22,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0804.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free