- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1471-1472

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Skandias hus vid Mynttorget (tills. med
K. Sandahl), med florentinsk fasad af granit,
sandsten och röd kalksten. I. G. Clason gjorde dock
helt upp räkningen med 1800-talets fördomar och
onatur, och särskildt hans rationellare användning
af äkta material bröt väg för den nya arkitektur,
som vuxit upp i det moderna S. Tidens idéer voro
ett klart framträdande af byggnadens konstruktion,
äkta materialbehandling, öfverensstämmelse mellan
byggnadens ändamål och dess estetiska form samt
återvändande till uppfattningen, att proportionering
mellan muryta och fönsterhål är husets väsentligaste
konstnärliga uttrycksmedel. Vid 1900-talets inbrott
sökte man äfven tillfredsställa krafvet på en
svensk nationell stil. Bland Clasons många arbeten
i S. kunna nämnas Thavenius’, Bünsows (se Bostad,
pl. IX) och Rosens palats, alla vid Strandvägen,
Hallwylska palatset (se Hallwyl), Hamngatan 4,
Adelswärdska huset vid Strömgatan, med inslag af
svensk tradition (fig. 23), Skeppsbron 20 i Tessinsk
anda, det storslagna Nordiska museet (se d.o.) på
Djurgården, byggdt på nordiska motiv, Centralbanken
vid Gustaf Adolfstorg (1915; fig. 34). Tidens främste
kyrkobyggare, K. Möller, skapade (1884–90) Johannes’
kyrka (se Johannes församling) i gotisk anda. I
medeltida formspråk arbetade äfven L. Peterson,
exempelvis i Höganäsbolagets fästningsartade
kraftfulla hus vid Nybrohamnen (1888–89). Skicklig
användning af historiska stilarter präglar
G. Lindgrens hus, bl. a. Arsenalsgatan 8, Tattersall,
Polishuset på Kungsholmen (1903–11). A. Johansson
skapade det förnäma florentinska palatset Stockholms
stads sparbank (1895 ff.; fig. 23) och det ståtliga,
pompösa Riksdagshuset (se d. o. och Byggnadskonsten,
pl. XXIV) på Helgeandsholmen (1897–1905) samt Danviks
hem (fig. 25). Det nya k. Operahuset (fullb. 1898; se
fig. 3 och Byggnadskonsten, pl. XXIII), på platsen för
Gustaf III:s rifna operahus, utmärkt för monumental
rofylldhet och bredd, är A. Anderbergs verk. Denne har
skapat äfven den väldiga anläggningen vid Frescati,
Naturhistoriska riksmuseum och Vet. akad:s byggnader
(se Vetenskapsakademien). E. Lallerstedt har gjort
Konstakademiens hus i den italienska ungrenässansens
anda (se Konstakademien), Tryggs byggnad (fig. 27)
vid Engelbrektsplan och Tekniska högskolans (se
d. o.) 1917 fullbordade stora komplex, alla i
en personligt accentuerad stil. E. Josephson är
skapare af bl. a. den af tysk gotik inspirerade
Industribanken vid Munkbron, Lifgardets till häst
kasern (se Kasern), ett alltigenom modernt svenskt
1600-talsslott, Krigshögskolan, Handelsbankens stränga
granitfasad, Skandinaviska kredit-a.-b:s vid Gustaf
Adolfstorg (fig. 33; på det forna Hotell Rydbergs
plats). G. Wickman uppgjorde ritningarna till de tre
bankpalatsen vid Fredsgatan, hvaraf Skånebankens
hörnhus med sin svällande, frodiga och lefnadsstarka
form. E. Stenhammar har utfört Centralpalatset,
Norrlandsbanken, Grand hotell royal (fig. 30) med
dess stämningsrika gårdsanläggning, Myrstedt & Sterns
mönstergilla affärshus vid Kungsgatan. Agi Lindegren
har format Gustaf-Vasakyrkan (se fig. 19 och
Gustaf Vasa; 1906) samt varit verksam såväl
på ytter- som innerdekoreringens område i
Stockholmsarkitekturen. K. Dramatiska teaterns
rikt dekorerade palats (se Stockholms teatrar)
är af Fr. Lilljekvist. F. Bobergs snillrika
ornamentala fantasi och artistiska originalitet ha
fått uttryck i byggnader som Elektricitetsverket
vid Regeringsgatan (1892; se Elektricitetsverk,
sp. 219), Rosenbad (1903; fig. 23), Centralposthuset
(1904; fig. 31), Nordiska kompaniets hus (1913; se
Varuhus) och framför allt i arkitekturen till 1909 års
Stockholmsutställning. Är Boberg den kosmopolitiske
romantikern, finnes äfven i S. en kraftig skola af
en inhemsk svensk romantik, hvars främste målsman
är R. Östberg. Östermalms mäktiga skolbyggnad (se
Läroverkshus), och framför allt det under byggning
varande Stadshuset på Kungsholmen (se <sp>Stadshus<sp>),
det moderna S:s märkligaste byggnadsföretag, äro
alster af en byggmästares nydiktning öfver gamla
svenska motiv. Äfven T. Gruts Stadion (se d. o.;
1910–12) är inspireradt af nordisk byggnadskultur,
infogadt i ett antikt schema. Vasastilens kärnfulla
språk talar ur K. Westmans nya rådhus (1916,
se Stockholms rådhus), en byggnad af sällsam kärf
skönhet och grundmurad svenskhet. L. I. Wahlman har
byggt Engelbrektskyrkan (fig. 24) med dess ur marken
växande, upptornade byggnadsmassor och dess väldiga
helgjutna kyrkrum. Den sista tiden har äfven visat
en stark dragning mot nyklassiska ideal. I. Tengbom
har 1916 fullbordat Stockholms enskilda banks
(se d. o.) nybyggnader vid Kungsträdgården, i en
modern nyantik af renhet och kraft. En antikiserande
konstruktionsstil uppträder i K. Bergstens Konsthall
på Djurgården (1916).

Litt.: G. Nordensvan, "Svensk konst och
svenska konstnärer i det 19:e århundradet"
(1892), I. G. Clason, "Öfverblick öfver
byggnadsverksamheten i Sverige under de sista
25 åren" (i "Teknisk tidskr." 1896), G. Upmark
d. ä., "Svensk byggnadskonst" (1904), R. Östberg,
"Stockholmsarkitekturen och våra moderna arkitekter"
(i "Boken om Stockholm", 1901–04), G. Upmark d. y.,
"Arkitekturen" (i "Sverige. Geogr. top. beskrifn.",
1909–13), O. Sirén, "Gamla Stockholmshus" (2 bd,
1912–13), A. Romdahl och J. Roosval, "Svensk
konsthistoria" (1913), R. Josephson, "Borgarhus
i gamla Stockholm" (1916) samt den på sp. 1498–99
anförda litt. R. J-n.

Befolkningsförhållanden. Om S:s folkmängd i äldre
tider har man sig icke mycket bekant. Under de
första århundradena af stadens tillvaro (dess
anläggning brukar förläggas till omkr. 1250), då
den omfattade nästan endast de tre små holmar, som
motsvara den nu s. k. "Staden inom broarna", synes
folkmängden ha hunnit till omkr. 8–9 tusen personer,
men vid Gustaf Vasas intåg i den genom kriget nästan
förstörda staden 1523 skall densamma ha inneslutit
en folkmängd af blott 2–3 tusen människor. På Johan
III:s tid synes S. ha egt omkr. 7,000 inbyggare och
1635 omkr. 16,000. Efter nämnda tidpunkt följde för
S. en period af lysande utveckling, i sammanhang med
svenska rikets ombildning till ett stormaktsvälde,
och 1663 anses S. ha egt en folkmängd af omkr. 40,000
pers. Vid Karl XII:s död torde siffran knappast kunna
sättas högre än till omkr. 45,000,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:27:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0806.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free