Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den på 1520-talet inbrytande reformationen hade
sin särskilda betydelse för S. Kloster och kyrkor
egde nämligen stora områden invid S., hvilka
indrogos till kronan och sedermera till stor del
donerades eller på vissa villkor öfverlätos till S.,
i synnerhet under förra hälften af 1600-talet (se
ofvan). Den starka tillväxten i omfång under denna tid
sammanhängde med en motsvarande tillväxt i politisk
betydelse. Fr. o. m. Gustaf II Adolfs tid blef S. mer
än förut den politiska medelpunkten i landet. Rådet,
förut endast då och då sammankalladt, blef till
följd af konungens långa frånvaro i krigen såsom
tillförordnad regering bundet vid en stadigvarande
verksamhet i hufvudstaden, ett förhållande, som
fortfor genom drottning Kristinas förmyndarregering,
som likaledes var en rådsregering. Under tiden
organiserades rikets centralförvaltning i S.,
särskildt genom 1634 års R. F., och en mängd nya
ämbetsverk uppstod. Från samma tid ha också de
flesta riksdagarna hållits i S. Allt detta hade till
följd en invandring till staden af högre och lägre
ämbetsmän, tjänstfolk och handtverkare. Befolkningens
tillväxt föranledde stadsområdets utvidgning och ökad
byggnadsverksamhet. Ståtliga adelspalats byggdes,
företrädesvis på Nedre Norrmalm, Blasieholmen,
Riddarholmen och i slottets närmaste omgifningar
(se ofvan, sp. 1466–68). Officerare och sjöfolk
slogo sig ned på Ladugårdslandet, handtverkare
särskildt på Munkelägret (Kungsholmen) o. s. v. Den
tilltagande byggnadsverksamheten åter framkallade
behofvet af gatu- och tomtreglering. På malmarna
funnos inga egentliga gator, utan endast vägar,
omkring hvilka husen voro oregelbundet grupperade. Nu
uppgjordes en stadsplan, och regleringen började med
kraft genomföras af S:s förste öfverståthållare (så
benämndes fr. o. m. 1634 stadens högste styresman),
Klas Fleming (1634–44). Malmarna förvandlades
småningom från att vara landtliga förstäder till
att bli verkliga stadsdelar. I hufvudsak har den
ifrågavarande stadsplanen följts ända till våra dagar.
Alltsedan Kristian Tyranns tid har S. varit förskonadt
för hemsökelse af fienden; endast en gång hotades
det med sådan, nämligen sommaren 1719, när ryssarna
sökte tränga fram genom Stäket, men hejdades där (se
därom Baggensstäket). Bland märkligare tilldragelser
af politisk art, som därefter timat, må nämnas
blodbadet på de upproriske dalkarlarna (se Daluppror,
sp. 1199–1202) 22 juni 1743, afrättningen
på Riddarholmen 23 juli 1756 af hufvudmännen för
revolutionsförsöket s. å., Gustaf III:s revolution
19 aug. 1772, revolutionen 13 mars 1809, Fersenska
mordet 20 juni 1810, blodiga kravaller i sammanhang
med Crusenstolpeaffären juli 1838, oroligheter under
påverkan af franska februarirevolutionen i form
af fönsterinslagningar hos misshagliga politiker,
såsom v. Hartmansdorff m. fl., hotfullt uppträdande
af massan vid slottet och ingripande af militären,
hvilket kostade flera människor lifvet mars 1848,
pöbelupplopp och massornas skingrande genom
besprutning med vattenledningsvatten mars 1864,
folksamlingar och kavallerichocker i anledning
af Karl XILs statys aftäckning 30 nov. 1868, den
"politiska storstrejken" i maj 1902 och "storstrejken"
aug.–sept. 1909, hvarunder strejkledarna förlamade
trafik- och transportväsendet under
flera dagar, samt det i demonstrationsväg enastående
"bondetåget" i febr. 1914.
I fråga om den andliga odlingen har S. till följd
af sin jämförelsevis ringa storlek och landets
betydliga utsträckning samt icke minst genom saknaden
af ett universitet ej kunnat intaga den centrala och
förhärskande ställning, som fallet är med flere andra
af Europas hufvudstäder, men äfven i detta hänseende
torde S:s inflytande kunna sägas vara i stigande,
särskildt efter tillkomsten af Stockholms högskola
(se d. o.). Som handels- och industriort har S. haft
växlande öden, merendels i nära sammanhang med
de politiska skiftena af Sveriges historia. Under
medeltiden blef staden medelpunkten för hanseaternas
förbindelser med Sverige, men hade på samma gång en
hård strid att bestå för ekonomisk och nationell
själfständighet gentemot de öfvermäktige tyskarna
("Käpplingemorden"). 1471, under inflytandet af
den allmänna glädjen öfver segern på Brunkeberg,
upphäfdes den gamla bestämmelsen, att tyskarna
skulle utgöra halfva antalet ledamöter af stadens
magistrat. Först Gustaf I bröt tyskarnas välde
fullständigt. Under 1600- och 1700-talen sökte man på
allt sätt främja utvecklingen af stadens näringslif,
ofta till förfång för andra orter. Sålunda fingo,
enligt den under Gustaf II Adolfs tid införda
handelslagstiftningen, de flesta städer i Norrland
och Finland ej drifva handel annat än på S. (se
Bottniska handelstvånget). Förlusten af Finland vid
1800-talets början tyckes ha varit ett hårdt slag
för S. Under de senaste årtiondena har stadens
industriella och kommersiella lif åter företett
betydande utveckling, om än icke fullt i proportion
till den samtida folkökningen. Om de i S. hållna
industriutställningarna, bland hvilka här må påpekas
dem af 1866 (i Kungsträdgården), 1897 och 1909 (bägge
på Djurgården), se Utställningar.
Om stadens betydelse i allmänhet må vara nog att
anföra, att densamma numera innesluter mer än
7 proc. af rikets folkmängd, mot vid 1800-talets
begynnelse endast 2 1/3 proc. af Sveriges och Finlands
samt 1850 omkr. 2 2/3 proc. af Sveriges folkmängd
ensam.
Litt.: De förnämsta tryckta arbetena (utom
de å sp. 1472 anförda) rörande S:s historia
äro J. Elers, "Stockholm" (4 bd, 1800–01; ett
förtjänstfullt historisk-topografiskt arbete),
"Öfverståthållareembetets femårsberättelser"
och P. R. Ferlin, "Stockholms stad i juridiskt,
administrativt, statistiskt och borgerligt hänseende"
(2 bd, 1854–58; sammandrag häraf 1859). Vidare må
nämnas Kommunal författningssamling för S. (sedan
1862), de årliga "Berättelserna ang. Stockholms
kommunalförvaltning" (sedan 1868), Kl. Lundin
o. A. Strindberg, "Gamla Stockholm" (1880–82), samt
Kl. Lundin, "Nya Stockholm" (1887–90), "Stockholms
inteckningsgarantiaktiebolags månadscirkulär"
(sedan 1882), F. U. Wrangel, "Blasieholmen" (1894; ny
uppl. 1914), "Gamla gatunamn" (i "Vintergatan", 1895),
"Gata upp och gata ned på Norrmalm" (ibid. 1896)
och "Stockholmiana" (5 bd, 1902–16), G. Nordensvan,
"Mälardrottningen" (1895–96), E. V. Dahlgren,
"Stockholm. Sveriges hufvudstad"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
