Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(praktverk med anledning af Allm. konst-
o. industriutställn., 3 dlr, 1897), Samfundet S:t
Eriks årsböcker från 1903, "Utredningar rörande
statens mark och tomter i Stockholm", verkställda
af Riksarkivet (5 bd, 1910–13), F. de Brun, "Det
medeltida Stockholm" (1911), "Minnesskrift vid S:s
stadsfullmäktiges 50-årsjubileum den 20 april 1913"
(1913), festskriften "Stockholms rådhus och råd"
(2 bd, 1915–17), L. M. Bååth, "Helgeandsholmen
och Norrström" (I, 1916). – "Stockholms
stads privilegiebref 1423–1700" äro utg. af
Hum. vet. samf. genom K. Hildebrand och A. Bratt
(1900–14) och "Stockholms stadsböcker från äldre tid"
af Samf. f. utg. af handskr. rör. Skandinaviens
historia: ser. I. Jordeböcker, 1–2, 1420–98
(1876–1914); ser. III. Räkenskaper, 2,
Skotteboken 1501–10 (1889–1915), bägge redigerade af
H. Hildebrand, och ser. II. "Tänkeböcker", 1, 1474–83
(1917), red. af E. Hildebrand. Om S:s stadsböcker se
Stadsbok. G. S-g. (S. B-h. N. F. ö-n.)
I litteraturen har S. skildrats ur olika synpunkter
och på mångfaldigt sätt från och med 1600-talet,
då Gustaf Rosenhane i "Venerid" gaf en sonett till
dess ära. V. von Rosenfelt diktade 1702 "Stockholms
låf", och ungefär från samma tid härstamma förtjusta
skildringar från S:s omgifningar åt Mälaren till
(Leyoncrona, Dahlstierna, Runius). Först med
K. M. Bellman uppstod emellertid en snillrik
hufvudstadsskald, som tillika var son af staden;
i hans dikter lefver S. i all sin egenart och
sitt tidslynne, omgifven af vatten, skog och
berg. Svaga efterbildningar af hans stadsbilder
gaf K. Fr. Dahlgren. Betydande var däremot ett
annat stockholmsbarn, K. J. L. Almquist, som
lämnade en mängd målande och stämningsrika bilder
af S. och trakten norrut. Vidare finner man hos
O. P. Sturzen-Becker och August Blanche liffulla
och karakteristiska motiv från S., hos Karl
Snoilsky vackra historiska och nutidsstämningar
från S. J. A. Strindberg är den tredje store
stockholmsskildraren (särskildt för 1860- och
1870-talen). I den modernaste litteraturen, som ofta
är hembygdskonst i utpräglad grad, finnes en mängd
stockholmsskildrare: D. Fallström, G. Nordensvan,
O. Levertin, Hj. Söderberg, H. Berger, S. Siwertz
m. fl.
I konsten uppträda bilder från S. egentligen först
i Sueciæ-verkets kopparstick. På 1700-talet
verkade J. Sevenbom (1760- och 1770-talen),
J. Snack (1770- och 1780-talen), Elias Martin, den
förnämste stockholmsmålaren under 1700-talet, och
hans broder J. F. Martin; på 1800-talet Hj. Mörner
(stockholmskarikatyrer), K. J. Billmark, K. S. Bennet,
J. M. Stäck, K. A. Dahlström, G. V. Palm, R. Norstedt,
A. Lindman, R. L. Haglund, J. L. Kindborg, A. V. Andrén,
N. E. Kreuger, A. T. Gellerstedt, K. Nordström, Eugen Jansson,
prins Eugen, Aron Gerle, A. Engström (karikatyrer),
Gerda Wallander, Louis Sparre, Hj. Molin, F. Boberg,
A. Erdmann m. fl. Se O. Levertin, "Stockholmsnaturen i
svensk dikt" och "S. i den svenska konsten" (i "Svensk
konst och svensk natur", 1910), K. Wåhlin, "Vårt
gamla S." (1911), och K. G. Laurin, "Stockholm genom
konstnärsögon" (1912; eng. och ty. uppl. 1913). R-n B.
S:s omgifningar såväl inåt Mälaren som utåt Saltsjön
äro berömda för sin vackra natur. Sedan långt
tillbaka ha de under sommarmånaderna utgjort omtyckta
tillflyktsorter för stadens invånare. För dessas
räkning ha, i synnerhet från 1860-talet, uppförts
tusentals villor ("sommarnöjen") på öar och stränder,
tidigare förnämligast på Mälarsidan, numera återigen
i vida större utsträckning i Stockholms skärgård. De
förbättrade, långt snabbare kommunikationerna,
hvilka emellertid ännu ej planmässigt ordnats, ha
vidare möjliggjort för tusentals människor, som ha
sitt arbete i hufvudstaden, att bo året om utanför
denna i något af de många samhällen, som på senare tid
bildats vid ångbåts- och järnvägslinjerna till S., och
man kan säga, att f. n. S:s förstadsområde sträcker
sig mellan 20 och 30 km. rundt staden. Vid statsbanan
söderut ligga Segeltorp, Huddinge och Hörningsnäs
villastad (i Huddinge socken), Tullinge, Tumba och
Uttran (i Botkyrka socken) samt Rönninge (i Salems
socken); vid Nynäsbanan Vendelsö (i Österhaninge
socken) och Tungelsta (i Västerhaninge socken);
vid Saltsjöbanan Henriksdal, Sickla, Nacka, Järla,
Storängen, Saltsjö-Dufnäs, Neglinge (alla i Nacka
socken) och köpingen Saltsjöbaden; på Lidingön, som
i sin helhet utgör en köping, ö. om S., ligga Lidingö
villastad, Brevik, Herserud, Islinge, Skärsätra och
Torsvik; vid Stockholm–Roslags järnväg ligga Ålkistan,
Stocksunds köping, Långängen, Danderyd och Enebybergs
villastad (i Danderyds socken), Djursholms stad
äfvensom Roslags-Näsby och Täby (i Täby socken); vid
statsbanan norrut Karlberg, Hagalund, Järfva (i Solna
socken), Norrviken, Rotebro och Tureberg (i Sollentuna
socken); vid Stockholm–Västerås–Bergslagens järnväg
Nya Hufvudsta, Dufbo, Bromsten, Solhem, Spånga,
Barkarby, Hässelby villastad och Flysta (i Spånga
socken), köpingen Sundbyberg och Lilla Alby (i Solna
socken); spårväg leder till Råsunda. I S:s närhet
ligga äfven Karlbergs slott (krigsskola) samt de
kungl. lustslotten Haga, Ulriksdal och Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
