- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
161-162

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

broders dotter går före yngre broder och hans
söner. Monarken är vid tronbestigningen myndig utan
afseende på ålder, men genom lag kan ett regentskap
inrättas. Till namnet besitter han samma makt som
sina medeltida företrädare, men i verkligheten utöfvar
han personligen ej många af de befogenheter, som den
rättsliga fiktionen tillägger honom. Kabinettet och
parlamentet äro regeringsmaktens egentliga bärare,
men en suverän med nödiga kvalifikationer har dock
inom utrikespolitiken och vid konflikter mellan
nästan jämstarka partier inom parlamentet större
möjligheter än den populära uppfattningen antar att
göra sitt personliga inflytande gällande. Det anses
icke vara öfverensstämmande med författningens
anda, att regenten för högsta befälet öfver
armén. Konungens fullständiga titel är (sedan 1910)
"King of the United kingdom’ of Great Britain and
Ireland and of the British dominions beyond the seas,
defender of the faith, emperor of India". Benämningen
"trons försvarare" (Defender of the faith) tillades
urspr. Henrik VIII genom en påflig bulla af 1521 med
anledning af en stridsskrift mot Luther, bekräftades
1544 af parlamentet och har sedan alltjämt burits af
Englands suveräner.

Parlamentet (the parliament) utöfvar den högsta
lagstiftande makten. "Dess makt och myndighet är
transcendent och absolut och kan ej på något sätt
begränsas med hänsyn till vare sig saker eller
personer", yttrade redan på 1600-talet sir Edward
Coke. Kabinettsinstitutionens utveckling har, ej
minst under de senaste årtiondena, dock väsentligt
reducerat parlamentets faktiska makt, utan att dock
därvid röra vid dess formella befogenhet. Regenten
är parlamentets hufvud och eger rätt att bevista
öfverhusets öfverläggningar - det har icke skett sedan
Georg I - samt att inlägga veto emot parlamentets
beslut (vetorätten har ej användts sedan 1707). I
engelsk statsrätt används ibland ordet parliament som
sammanfattning för alla de högsta statsmyndigheterna
(king in parliament), och det säges bestå af konungen
och de båda husen (king, lords and commons). Vanligen
menar man dock med parlament den af två kamrar,
öfverhuset (House of lords) och underhuset (House
of commons
), bestående folkrepresentationen. Om
parlamentets sammansättning och verksamhetsformer
samt om rösträtt och valbarhet till underhuset
se Parlament, sp. 118-121. I parlamentet är
1917 under behandling frågan om utsträckning af
rösträtten, hvarvid underhuset bl. a. uttalat
sig till förmån för rösträttens utsträckning, på
vissa villkor, äfven till kvinnor; äfven har en
ny valkretsindelning beslutits. Enligt 1911 års
lag om femåriga parlamentsperioder skulle det nu
sittande underhusets mandatstid egentligen ha utgått
jan. 1916, men den har gång efter annan genom särskild
lagstiftning utsträckts för att undgå allmänna val
under pågående krig. Sept. 1916 sanktionerades en lag
om särskildt parlament för Irland, hvilken dock ej
skulle börja tillämpas före Världskrigets slut. Försök
att genom uppgörelse i godo mellan partierna på
Irland möjliggöra lagens tidigare ikraftträdande
ha hittills (dec. 1917) ej ledt till resultat. -
Initiativ i brittiska parlamentet tillkommer hvarje
medlem af ettdera huset. Dock skola vissa lagförslag
alltid utgå från kronan (detta
sker i form af förslag, framställdt af
en regeringsmedlem), och vissa frågor
behandlas enligt haf d alltid först i ett af
husen. Om 1911 års inskränkning i öfverhusets
vetorätt i lagstiftningsfrågor se Parlament,
sp. 116. Finansfrågor väckas endast af ministrarna
och alltid i underhuset, som sedan 1911 är
fullständigt enrådigt i budgetsfrågor (se därom
Parlament, sp. 116-118). - Till namnet regerar
monarken i Hemliga rådet, Privy council ("the king
in council"), hvilket består af bl. a. myndiga
prinsar, ärkebiskopar, ministrar och f. d. ministrar,
men i verkligheten inskränker sig Hemliga rådets
funktion därtill, att alla regeringshandlingar
där kungöras. (Se därom vidare Privy council.) -
Rikets styrelse ligger i händerna på kabinettet,
Cabinet council, en institution, som ännu, strängt
taget, saknar rättsligt erkänd tillvaro och
öfver hvars åtgöranden och beslut inga protokoll
föras. Medlemmarnas antal har växlat mellan 8 och
23 samt är f. n. (1917) ej fixeradt. Kabinettets
sammansättning bestämmes h. o. h. af den, som af
regenten kallas att bilda detsamma och hvilken blir
premiärminister (prime minister). Premiärministern är
vanligen förste skattkammarlord (first lord of the
treasury
), en befattning, som har föga att göra med
skattkammaren, öfriga ledamöter af ministären äro
lordkansleren (lord high chancellor), som är på en
gång talman i öfverhuset och ordf. i Englands högsta
domstol samt utöfvar en del af de befogenheter,
som i andra länder tillkomma justitieministern;
lordpresidenten (lord president of the council),
minister utan portfölj; lordsigillbevararen (lord
privy seal
), likaledes minister utan portfölj;
skattkammarkansleren (chancellor of the exchequer),
som är S:s egentlige finansminister och därför
måste vara medlem af underhuset; de 5 "förnämste
statssekreterarna" (principal secretaries of
state
), nämligen statssekreteraren för utrikes
ärenden (secretary of state for foreign affairs),
för inrikes ärenden (for home affairs; utöfvar de
flesta af en justitieministers vanliga befogenheter),
för krigsmakten till lands (for war), för kolonierna
(for the colonies) samt för Indien (for India);
förste amiralitetslorden (first lord of the
admiralty)
, hvilken tjänstgör som sjöminister,
men liksom statssekreteraren för krigsmakten
till lands blott undantagsvis själf är officer;
sekreteraren för Skottland (secretary for Scotland),
lordkansleren för Irland (lord chancellor of Ireland),
förste sekreteraren för Irland (chief secretary to the
lordlieutenant of Ireland
), hvilken är minister för de
irländska angelägenheterna; kansleren för hertigdömet
Lancaster (chancellor of the duchy of Lancaster),
hvilken blott har några få ämbetsförrättningar;
handelsministern (president of the board of trade);
presidenten i kommittén för lokal själfstyrelse,
fattig- och hälsovård (president of the local
government board)
, som med statssekreteraren för
inrikes ärenden delar en civilministers ämbetsområde;
presidenten för jordbruksdepartementet (president of
the board of agriculture
). I kabinettet sitta ofta
ministern för offentliga arbeten (first commissioner
of works
), undervisningsministern (president of the
board oj education
), ministern för postväsendet
(postmaster general) och generalstatsadvokaten
(attorney general), någon gång äfven lordlöjtnanten
för Irland (lord lieutenant for Ireland). Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free