- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
215-216

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storhet - Storhetsman - Storhetsidéer - Storhetstecken - Storhjärnan - Storhove - Storhundrade - Storhö - Storinkvisitor - Stor-Irland - Storisen - Storjohann, Johan Cordt Harmens - Storjohann, Marie Elisabeth - Storjungfrun - Storjunkaren - Storkadi - Stor-Kappadocien - Storken - Storkfåglar - Stor-kobbe - Storm, Hans Theodor Woldsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antal element", emedan denna definition tydligen
förlorar all betydelse för en sådan storhet som
längdstorheten. Storheterna indelas i rumstorheter
och talstorheter; till dessa har man stundom
lagt ett tredje slag, de intensiva storheterna,
t. ex. hastighet, ljusstyrka o. s. v., men då dessa
betraktas som storheter, representeras de antingen
genom tal eller geometriska storheter och behöfva
därför ej bilda en särskild klass. F. ö. indelas
storheter med hänsyn till det sätt, hvarpå de
kunna ökas eller minskas, i kontinuerliga och
diskreta (se Kontinuerlig), vidare i konstanta och
variabla, i bekanta och obekanta, i kommen-surabla
och inkommensurabla o. s. v. Jämte de egentliga
(ändliga) storheterna har man stundom antagit
oändligt stora och oändligt små sådana (jfr
art. Oändligheten). Undersökningen af de olika
storheterna och deras egenskaper tillhör matematiken
(se d. o.). (I. F.)

Storhetman. Se Hetman.

Storhetsidéer, psykiatr., sådana mer eller mindre
förryckta föreställningar hos sinnessjuka, som framgå
ur en tillfällig eller kroniskt förhandenvarande
själföfverskattning, vare sig denna åsyftar de sjukes
personliga betydelse och förmåga, deras ekonomiska
ställning eller plats i samhället m. m. Begreppet
omfattar alltså olika former af sjuklig öfverdrift,
från lindrigare grader af skrytsam förhäfvelse till
de befängdaste påståenden om förmenta rikedomar,
lekamlig eller andlig storhet. Den rätt vanliga
förekomsten af barocka storhetsidéer i paralysie
générale (se Sinnessjukdom) har varit anledningen
till, att denna form af tankevillor ansetts som
ett olycksbådande symtom. Emellertid finnes ingen
anledning att särskildt tillmäta storhetsidéerna
en karaktär af varsel om en ogynnsam utgång,
alldenstund storhetsidéer af mera flyktig natur kunna
förekomma äfven i gynnsamt förlöpande former af
sinnessjukdom. Så är exempelvis fallet med manien
(se d. o.). I förrycktheten ingå i den typiska
sjukdomsbilden jämte förföljelseidéer (se d. o.) ofta
nog äfven storhetsidéer. Jfr Förryckthet. G-s.

Storhetstecken, mat. Se Matematiska tecken, sp. 1232.

Storhjärnan, anat. Se Hjärnan, sp. 827. - Storhjärnans
hemisfärer
. Se Hjärnan, sp. 835. - Storhjärnans
skänklar
. Se Hjärnan, sp. 836.

Storhove [-håve]. Se Storhaave.

Storhundrade, en i Nordens forntid bruklig beräkning
af 100 = 120, som intill våra dagar förekommer i det
praktiska lifvet. Jfr Stortusende.

Storhö, fjäll. Se Norge, sp. 1379.

Storinkvisitor, dets. som generalinkvisitor (se
Inkvisition, sp. 680-681).

Stor-Irland. Se Hvitramannaland.

Storisen, den af stora ojämna isflak bestående is,
som med polarströmmen föres i sydlig riktning längs
Grönlands östra kust och merendels tätt omsluter
denna. Se Grönland, sp. 491. E. E.

Storjohann [stö>rja>ha’n]. 1. Johan Cordt Harmens
S
., norsk sjömanspräst, missionär, f. 15 aug. 1832
i Bergen, d. 23 april 1914 i Kristiania, tog
teol. ämbetsexamen 1860 och blef skolföreståndare,
men reste 1863 till Skottland för att studera skol-
och kyrkoförhållanden och började där,
bl. a. på tillskyndan af svenska kyrkans i London råd,
rastlös verksamhet som sjömanspräst. 31 aug. 1864
stiftade han i Bergen Föreningen til evangeliets
forkyndelse for skandinaviske sjömaend
i fremmene havne, som under loppet af 50 år
fick öfver 700 filialer Norge rundt, som han redan
1866 skaffade afläggare i Sverige och hvars ledare
han var ända till sin död (jfr Sjömansmission). En
följd af år var han medredaktör äfven af dess
organ "Bud og hilsen". F. ö. var han 1868-72
sjömanspräst i London, 1873-80 sekreterare för inre
missionen i Kristiania, där han 1880 inrättade en
skola till (Hans Nielsen) "Hauges minde" och
"Lutherseminaret" för utbildning af präster för norska
kyrkosamfund i Amerika och Australien, och 1882-90
var han fängelsepräst. 1892 företog S. i hedna-
och sjömansmissionens tjänst en resa jorden rundt
bl. a. för att besöka Skrefsrud i Santalistan. 1894-99
var han kyrkoherde i Aas, Akershus amt. S.
utvecklade ett omfattande religiöst författarskap
och utgaf bl. a. Kong David. Hans liv og hans
psalmer
(2 bd, 2. uppl. 1889-94), Retfærdiggjörelse
og försoning
(1892), Psalmernes bog, historisk belyst
(Chicago 1892; ny uppl. i
2 bd, Kristiania 1894). Han var ifrig
motståndare till den moderna bibelkritiken. - 2.
Marie Elisabeth S. Se Michelet 3, sp. 419.
1. K. v. H.

Storjungfrun, en fordom kronan tillhörig, år 1620
åt Söderhamns stad "till mulbete" upplåten ö i
Bottniska viken. Där finns (sedan 1858) en större
fyr med två fyrljus (en fast fyr, hvitt och rödt
ljus, och en klippfyr med hvitt ljus) anbragt 26,1
m. öfver vattnet i ett hvitt, rundt, omkr. 20 m. högt
stentorn med rödt midtbälte och med en lysvidd af 15
min. Lotsuppassningsställe.

Storjunkaren. Se Mytologi, sp. 172 och 176.

Storkadi. Se Kadi.

Stor-Kappadocien. Se Kappadocien.

Storken, zool. Se Storksläktet.

Storkfåglar, Ciconiidæ, zool., familj, tillhörande
ordningen vadare (Grallatores) bland fåglarna. Näbben
är längre än hufvudet och tjockare än hos hägrarna
(se d. o.). Benen äro mycket långa. Bindhuden mellan
framtårna är något större än hos hägrarna. Hithörande
arter finnas företrädesvis i Gamla världen. De lefva
på vattenrika slätter, lifnära sig af djurföda
och bygga sina bon i träd eller på byggnader. Till
denna familj räknas släktena storken (Ciconia) och
marabun (Leptoptilus), hvilket senare släkte
skiljer sig från familjens öfriga bl. a. därigenom,
att hufvudet är naket. Se ock Storksläktet och
Marabun. Nära besläktade med storksläktet Ciconia
äro jättestorkarna (Mycteria), stora arter från båda
halfklotens tropiker, hvilka skilja sig från Ciconia
företrädesvis därigenom, att undernäbben är starkt
uppåtböjd. Till de mest kända arterna hör jabirun
(Mycteria americana). - Egendomlig är gapnäbben
(Anastomus): öfver- och undernäbbens kanter äro fint
taggade och stå endast vid basen och vid spetsen i
förening med hvarandra, medan de i midten äro långt
skilda från hvarandra. Den förekommer i Syd-Asien,
på Madagaskar samt i mellersta och södra Afrika. L-e.

Stor-kobbe, zool. Se Säldjur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free