- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
307-308

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strauss, David Friedrich - Strauss, Victor Friedrich von Strauss und Torney - Strauss, Friedrich Adolf - Strauss, Richard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ståndpunkt. När ändock en utnämning till
teol. professor i Zürich 1889 gick om intet genom
en folkresning, som t. o. m. störtade regeringen,
följde hans fullständiga brytning med kyrka och
kristen tro. Detta visade sig i hans
Christliche glaubenslehre (2 bd; 1840–41).
Dogmats utveckling är historien om kristendomens
själfupplösning. S:s teol. produktion hejdades till
en tid genom yttre förhållanden: ett i lidelse 1842
ingånget och efter 5 år upplöst olyckligt äktenskap
med en sångerska Agnes Schebest och ett försök till
politisk verksamhet 1847–48. Han fann nu sitt
verksamhetsfält på den historiska biografiens mark (bl. a.
Ulrich von Hutten, 3 bd, 1858–60; 6:e uppl. 1895, och
H. S. Reimarus, 1862).
Med sistnämnda bok kom han åter till teologien och
utgaf 1864 under intrycket af Renan en ny upplaga
af sitt hufvudverk
Leben Jesu für das deutsche volk,
där han nu sökte få fram en verklig historisk Jesusbild,
med anlitande af Tübingenskolans evangeliekritik.
Han utgaf så en rad stridsskrifter mot Schleiermacher
etc., stärkte sig genom studium af Voltaire (som ledde
till hans bästa historiska biografi,
Voltaire, 1870; ny uppl. 1907)
och kände sig sedan färdig att ge en katekes för modern
världsåskådning genom nybearbetning af sin dogmatik.
1872 kom denna, som blef hans sista verk.
Der alte und neue glaube (16 uppl., folkupplaga 1904)
besvarar frågorna: äro vi kristna? ha vi ännu religion?
med nej, men betonar vår skyldighet till pietet mot det
lagbundna universum. Boken innehöll ock en fullständig
bekännelse till den teoretiska materialismen, till
hvilken främst studiet af Darwin fört honom. Hans
idealistiska grundton visade sig dock däri, att han som
ersättning för religionen sökte estetiska faktorer
(diktning och musik), hvilka föga passade ihop med det
materialistiska fundamentet. Hans
Gesammelte schriften utgåfvos af E. Zeller i 12 bd
1876–78. S:s Ausgewählte briefe utkommo 1895.
Biogr. af bl. a.
Zeller (1874),
Hausrath (1876–78),
S. Eck (1899),
R. Harräus (1901),
Th. Ziegler (1908, med viktiga nya aktstycken),
H. Hieber (1909),
Levy (1910; fransk);
jfr ock
H. Weinel, "Jesus im 19. jahrhundert" (1903),
H. Maier, "An den grenzen der philosophie" (1909), och
A. Schweizer, "Von Reimarus zu Wrede" (2:a uppl. 1913).

Hj. H–t.

Strauss, Victor Friedrich von Strauss und Torney,
tysk författare, f. 1809 i Bückeburg, d. 1899,
var 1850–66 representant för Schaumburg-Lippe i
tyska förbundsdagen och anslöt sig därunder till
de ortodox-konservative. S. utgaf flera, i viss mån
politiskt och religiöst tendentiösa arbeten:
Gedichte (1841),
den episka dikten Reinwart Löwenkind (1874),
dramerna Polyxena (1851) och
Judas Ischariot (1856),
Erzählungen (3 bd, 1854–55) m. m.
Dessutom öfversatte
S. den kinesiska diktsamlingen "Schiking" (1880). –
Hans brorsdotter, Lulu von S. und Torney, f. 1873
i Bückeburg, har framträdt med allmogeberättelser från
Neder-Sachsen och dikter, bland hvilka särskildt balladerna
vunnit uppmärksamhet. Till svenska ha öfversatts
"Röda toner" (1908) och
"Nya sånger och ballader" (1910) och romanen
"Sin fars dotter" (1914),
alla af Per Levin.

Strauss, Friedrich Adolf, tysk präst och
skriftställare, f. 1817, d. 1888, blef 1859 e. o.
professor i teologi i Berlin, 1870 hofpredikant
vid hof- och garnisonskyrkan i Potsdam samt 1872
superintendent och kretsskolinspektör. S., som
1844–45 företog en studieresa till Orienten,
utgaf en beskrifning öfver Heliga landet,
Sinai und Golgatha (1846; 11:e uppl. 1882;
"Sinai och Golgatha", öfv. af L. P. Esbjörn, 1849),
äfvensom ett präktigt illustrationsverk öfver detsamma,
Die länder und stätten der Heiligen schrift (1861; 2:a uppl. 1877;
"Den heliga skrifts länder och orter", öfv. af Fr. Fehr, 1877; ny uppl. 1897).
Han skref dessutom
Liturgische andachten (1850; 4:e uppl. 1886) m. m.
1852 stiftade S. en "Jerusalemsförening" till understöd
för de tysk-evangeliska anstalterna i Palestina.

(E. M. R.)

illustration placeholder

Strauss, Richard, tysk tonsättare och dirigent,
f. 11 juni 1864 i München, framträdde under
gymnasietiden med en symfoni och en stråkkvartett
samt i adertonårsåldern med 1 serenad för 13
blåsinstrument och en symfoni m. m. i efterklassisk
stil. Han blef 1885 hofkapellmästare i Meiningen,
där han af Alexander Ritter (se denne) vanns för
"framtidsmusiken", och 1886 i München, då ett
högsäte för den musikaliska konservatismen, kallades
1889 till Weimar och 1894 åter till München. Sedan
1898 är han (med titeln generalmusikdirektor,
1908) förste kapellmästare vid hofoperan i
Berlin, hvarjämte han i dec. 1917 vardt professor
och lärare i komposition vid musikhögskolan i
Berlin-Charlottenburg. – Sitt rykte som nutidens
rikast utrustade och äfven mest omstridde tondiktare
har S. vunnit främst som fortbildare af den symfoniska
dikten, öfverdådig behärskare af orkestertekniken,
som han gjort ansenligt rikare, söker han alltjämt
nya uttrycksmedel för de poetiska idéer han vill
framställa och förfar därvid impressionistiskt,
frammanar klang- och färgskiftningar i förbluffande
mängd, anbringar skarpa kontraster och väjer
ingalunda för hårda dissonanser. Medan Liszt
i sin ensatsiga programmusik återgaf idéerna
mera allmänligt, vill S. fördjupa och förstora
uppgifterna samt gärna karakterisera i detalj,
utveckla de obestämda föreställningarna till mer
bestämda och individualiserade. Liszts homofona
skrifsätt ersätter han med en rik polyfoni, och
hans tematik är bredt tillskuren. Fantasien
Aus Italien (1886–87)
var ett öfvergångsverk till S:s symfoniska dikter.
I en del af dem har S., starkt berörd af Nietzsches
filosofemer, utpräglat idén om "öfvermänniskan",
särskildt i
Don Juan (1889; ingifven af Lenaus dikt),
Macbeth (1891)
samt den af besk humor sprakande, beundransvärdt
instrumenterade
Till Eulenspiegels lustige streiche (1895)
och den stort anlagda
Also sprach Zarathustra (1896).
Den till högre mål trängtande människans sträfvan
och lidanden försinnligas i
Tod und verklärung (1890),
ett af hans klaraste verk, samt
Don Quixote (1898),
hvari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free