- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
319-320

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strejk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

städer, där belysningsverks sättande ur funktion
äfven rubbar kommunikationssäkerheten och omöjliggör
ordningens upprätthållande; strejker vid brandkårer,
fångvårdsanstalter, hospital och sjukhus hänföras
i alla länder till allmänfarliga. I flera länder
har lagstiftning mot allmänfarliga strejker
varit aktuell på 1900-talet, hvarvid sträfvandena
inriktats dels på genomförande af tjänstemannaansvar
för befattningshavarna (Frankrike 1907), dels på
offentlig kontroll öfver aftalen (Italien 1904–07),
dels på utbildning af s. k. förhandlingsordningar
vid behandlingen af arbetstvister. Liksom
organisationsväsendets utveckling bland arbetarna
och bland de enskilde arbetsgifvarna medfört, att
huvudorganisationerna inom vissa branscher och yrken
i Sverige, t. ex. mekaniska verkstadsindustrien,
elektriska industrien, byggnadsfacken och de enskilda
järnvägarna, antagit s. k. förhandlingsordningar
med bestämmelser om tvistefrågors behandling i
olika instanser af paritetiskt sammansatta nämnder
med en opartisk ordf., har förslag utarbetats
till förhandlingsordning vid arbetstvister mellan
styrelser och de vid statens kommunikations- och
industriföretag anställde, och det synes antagligt,
att äfven kommunerna mera allmänt skola bereda
i allmän tjänst anställd personal möjligheter att
förhandla om arbetsvillkor under former, som praktiskt
taget utesluta strejker vid offentliga inrättningar.

Fackliga strejker öfvergå lätt i viss mån till
politiska strejker redan genom den utsträckning,
i hvilken medborgare af olika klasser indragas
eller tvingas att taga ställning för eller emot de
strejkande. Regeringsingripanden för åstadkommande
af uppgörelser äro äfven vanliga, när strejker anta
större omfattning. En allmännare arbetsnedläggelses
förmåga att paralysera det ekonomiska samhällslifvet
har gett idén till politisk masstrejk (generalstrejk
l. storstrejk) som medel att genomdrifva demokratiska
reformkraf. Sådana strejker ha förekommit bl. a. i
Belgien 1893, 1902 och 1913, i Ryssland och Finland
1905 och 1917, i Ungern 1907. Den s. k. politiska
storstrejken 1902 i Sverige
tillgreps af de svenska
fackföreningarna till understrykande af krafvet på
allmän rösträtt. Denna demonstrationsstrejk omfattade
15–17 maj öfver 100,000 strejkande. Generalstrejk som
medel att framkalla eller genomdrifva en politisk
och social omstörtning af det bestående samhället
och att införa en socialistisk samhällsordning
debatterades redan af den gamla Internationalen (se
d. o.). Ett försök att med generalstrejk genomdrifva
8-timmarsdagen gjordes i Chicago 1 maj 1886, då
300,000 arbetare strejkade i Förenta staterna. Den
revolutionära och expropriativa generalstrejken
upptogs i den franska fackföreningsrörelsens program
(se Syndikalism).

Storstrejken i Sverige 1909 står i den internationella
litteraturen alltjämt som ett af de allra mest
betydande exemplen på arbetsinställelser af
vidträckande nationell omfattning. De direkta
konfliktanledningar, som gåfvo upphof till densamma,
voro af obetydliga yttre dimensioner, men tilltogo
efter hand i antal och omfattning under vårens och
sommarens lopp 1909, intill dess de af striderna
berörda hufvudorganisationerna,
Svenska arbetsgivarföreningen och
Landsorganisationen, funno sig böra anordna
massinställelser af arbetet. Af en arbetsstyrka om
305,771 personer vid 6,983 berörda arbetsställen
voro 26 juli, den första stora lockoutdagen,
264,289 kvar i arbetet och 2 aug., den andra stora
lockoutdagen, alltjämt 235,188. Med 4 augusti,
då storstrejken började, nedgick antalet af dessa
arbetande till 60,952 eller ej fullt 20 proc. och
utgjorde 11 aug. allenast 40,599 eller 13,3 proc. af
hela arbetsstyrkan. 16 aug. kunde åter noteras en
ökning, som fortgick under de följande dagarna,
och efter storstrejkens officiella afslutning 4
sept. noterades 47,6 proc. af arbetarna i arbete 6
sept. och 63 proc. 13 s. m. Antalet arbetare berörda
af arbetsinställelserna utgjorde (maximisiffran)
omkr. 290,000. Förlusterna i följd af strejken ha
för samtliga arbetsgifvare beräknats till minst 25
mill. kr. Svenska arbetsgifvarföreningens utbetalta
ersättningar till föreningsmedlemmar uppgingo
till nära 14 mill. kr. ensamt för 1909, medan
denna form af strejkförsäkring under åren 1908 och
1910–12 tillsammans tog i anspråk endast omkr. 1,4
mill. kr. För arbetarna beräknades sammanlagda
antalet förlorade arbetsdagar till öfver 11 mill.,
af hvilka nära 4 mill. förlorade arbetsdagar kommo på
de genom lockouterna utestängde arbetarna; i medeltal
beräknades daglönen för de berörde arbetarna till
3:50 kr. Arbetarnas totalförlust skulle sålunda efter
denna beräkning närma sig 39 mill. kr. Vid 1909 års
ingång egde i Sverige 2,365 kollektivaftal gällande
kraft, vid årets slut 1,765.

Strejkrörelserna i utlandet förete i allmänhet samma
former som i Sverige, ehuru vissa karakteristiska
skiljaktigheter framträda inom de olika länderna
och folken. I de skandinaviska och de tysktalande
länderna såväl som i Finland (om "storstrejken"
där 30 okt.–6 nov. 1905 se Finland, sp. 327;
en ny storstrejk, åtföljd af svåra förgripelser
mot person och egendom, utbröt i nov. 1917) har
utvecklingen förlupit tämligen likartadt, om ock
arbetskonflikternas antal och omfattning i förhållande
till landets och industriens storlek varit större i
Sverige. På det hela taget ha strejkrörelserna i dessa
länder, liksom i vårt, förlupit utan uppseendeväckande
störningar af den allmänna ordningen, och omfattande
eller våldsamma ingripanden af polis och militär
ha hört till de sällsynta undantagen. Ett motsatt
förhållande har tidtals varit vanligt icke blott
i arbetarrörelsens klassiska hemland, England,
och i andra angelsaxiska länder, bl. a. i Förenta
staterna, utan än mera i Frankrike, i det vallonska
industridistriktet i Belgien, i städer och på
landsbygden i Italien samt i andra romanska länder och
i de slaviska, t. ex. Ryssland. Strejkrörelsernas
historia sammanfaller i all hufvudsak med
fackföreningsrörelsens (se Fackförening) och
socialdemokratiens (se Socialdemokrati).

Litt.: Arbetsinställelser under åren 1903–07, jämte
öfversikt af arbetsinställelser under åren 1859–1902
samt den s. k. politiska storstrejken år 1902 (1909),
hvilken publikation sedermera fortsatts årsvis i
serien "Arbetsstatistik", utg. af Kommerskollegii
afd. för arbetsstatistik under signaturen E. 1–4,
t. o. m. redogörelsen för 1910

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free