Print (PDF) - On this page / på denna sida - Stroboskop - Strodtman, Adolf Heinrich - Strof - Strofantin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349 Strode Strof antin 350 lando af samma princip äfven konstrueras på annat sätt (jfr F a n t a s k o p). För vetenskapliga undersökningar af snabba periodiska rörelser användas ofta stroboskopiska metoder, för hvilka ofvan antydda princip ligger till grund. Då t. ex. svängningarna hos en spiralfjäder eller stämgaffel äro alltför snabba för att kunna i sina olika faser direkt observeras, kunna dessa lätt undersökas på följande sätt. Den svängande fjädern (F, fig. 2), som medelst en särskild apparat (E) försättes i svängningar, placeras framför en skärm (A) och belyses medelst en elektrisk båglampa (L). Mellan båglampan och fjädern placeras en skifva (S), i hvilken 4 smala öppningar äro anbragta och som medelst en elektrisk motor (M) kan försättas i hastig rotation. Rotationshastigheten hos skifvan kan regleras medelst en i motorledningen inkopplad reostat (R). Då skifvan försättes i rotation, blir det från lampan kommande ljuset periodiskt afbländadt. Fjädern belyses endast i det ögonblick, då en öppning befinner sig midt för lampan. Antag, att fjädern gör 40 svängningar och skifvan 10 hvarf per sekund; fjädern kommer då att belysas 40 gånger i sekunden och i de ögonblick, då den befinner sig i samma fas af svängningsrörelsen ; den kommer därför att synas stilla-.stående. Härpå grundar sig en metod att bestämma svängningstalet. Om rotationshastigheten hos skifvan kan bestämmas och denna regleras så, att fjädern synes stillastående, erhåller man svängningstalet helt enkelt genom att multiplicera öppningarnas antal med antalet hvarf, som skifvan gör per sekund. Om skifvans rotationshastighet min-, skas till 39 hvarf i sekunden, kommer hvar och en af do 39 ljusblixtarna under l sekund att belysa fjädern på så sätt, att hvarje blixt belyser densamma i en svängningsfas, som är förskjuten med V4o svängning i förhållande till den fas, som belystes genom närmast föregående blixt. Under loppet af l sekund kommer man därför att efter hvarandra iakttaga 40 olika faser af en fullständig svängning, hvilka af ögat uppfattas, som om de kontinuerligt öfverginge i hvarandra. Den svängningsrörelse, som man sålunda ser, synes försiggå mycket långsammare än i verkligheten och kan därför med ögat lättare följas. T. E. A. Strode [strtiVd], William, engelsk politiker, f. 1598, d. 9 sept. 1645, invaldes i underhuset 1624 och bevistade sedan alla parlament till sin död. Han tillhörde den puritanska oppositionens ledande män och framträdde särskildt vid afslut-ningen af 1629 års parlament, då han jämte D. Holles med våld kvarhöll talmannen i dennes stol, tills huset hunnit antaga sir J. Eliots protest-resolutioner mot regeringens politik (se Eliot 1). Med anledning häraf insattes S. i Tower och frigafs först 1640, sedan han invalts i "korta parlamentet". Han var en bland "långa parlamentets" främsta oppositionsledare och tog särskildt verksam del i rättegången mot Strafford, hvarföre han ock blef en af de fem underhusledamöter Karl I 3 jan. 1642 sökte få anklagade för högförräderi. S. var därefter den otåligaste på-drifvaren vid rättegången mot ärkebiskop Laud. Han begrofs enligt parlamentsbeslut på statens bekostnad i Westminster abbey, men efter restaurationen (1000) uppgräfdrs och aflägsnade hans lik. S. var en energisk och karaktärsfast, nieii också trångbröstadt fanatisk politiker. V. S-g. Strodtmann, Adolf Heinrich, tysk författare, f. 24 mars 1829 i Flensburg, d. 17 mars 1879 i Steglitz, deltog som student i Kiel 1848 i upproret mot Danmark, sårades och vardt fången, utgaf s. å., då han blifvit fri, Lie.der eines gejangenen. 1849 vardt han, som tillhörde Kinkels lärjungar (och 1850-51 skref dennes lefnadsteck-ning), med anledning af en revolutionär dikt relegerad från universitetet i Bonn och vistades 1852-56 i Amerika, dels som bokhandlare, dels som tidningsman. S. skref vidare GedicMe (1857; 3:e uppl. 1878), Rohana. Ein liebesleben in der wildniss (1857; 2:a uppl. 1872) och Brutus, schläfst du? (1863). 1870 följde han som tidningskorrespondent tredje armén", segertåg genom Frankrike. - S:s viktigaste arbeten äro de biografiska och bibliografiska verk om Heine, hvilka han utgaf, sedan han 1856 bosatt sig i Hamburg: en stor, samlad upplaga 1861-66, "H:s letzte gedichte und gedanken" (1869), Heinrich Heines leben und werke (1867-69; 3:e uppl. 1884) och Immortellen Heines (1870; 2:a uppl. 1871). S. verkställde en mängd öfversättningar, bl. a. af Tennyson, Byron, Shelley, G. Brändes och amerikanska lyriker. Strof (grek. strofé), metr., en grupp af verser, som bilda en större rytmisk period. De klassiske författarna öfverskredo sällan den fyrradiga strofen. Undantag förekomma dock inom den dramatiska och pindariska korsången, där strofen och den med densamma i metrisk byggnad fullkomligt öfverens-stämmande antistrofen (se A n t i s t r o f) samt epodos (se Epod 1), slutkvädet, tillsammans bildade en enhet. I modern poesi är antalet strof-former obegränsadt, och nya skapas alltjämt. Exempelvis kan nämnas, att Atterbom nyttjade mer än 160 olika strofformer (se R. G:son Berg, "Atterboms strofformer", i "Språk och stil", 1910). Enklast är tvåradingen, af hvilken åtskilliga olika arter finnas (jfr M. Feuk, "Tvåradingen i nyare svensk vers", i "Från filologiska föreningen i Lund", 1915). Af treradingar är en italiensk form, terzin (se d. o.), otvifvelaktigt den mest kända. Fyrradingen är den ojämförligt vanligaste strofformen; därnäst komma åttaradingen och sexradingen. Mångradigare strofer äro icke vanliga, de med udda antal verser sällsyntare än de med jämnt. Det finns emellertid strofer på mer än tjugu rader, t. ex. Bell-mans "Storm och böljor tystna re'n", som har 25. Några slag af strofbildningar, fyrtaktiga fyrradingar, ottave rime, sonett m. fi., åtnjuta mycken popularitet, medan den stora mängden förekommer jämförelsevis enstaka. - Strofens byggnad beror på de särskilda versernas rytmiska struktur samt taktantalets och versslutens växling i raderna. I regel är själfva taktarten enhetlig inom strofen, men undantag finnas. Om strofen och dess former se närmare B. Risberg, "Den svenska versens teori", s. 236 ff. (1905-07). E-n B. Strofantin, kem., med., är namnet på flera, ur frön af olika Strophanthus-åTtQT framställda gly-kosider. Ur S. Kombé isolerades först ett amorft, senare ett kristalliniskt strof antin, medan ett amorft sådant framställts ur S. hispidus. Samtliga dessa ämnen stå hvarandra kemiskt nära och äro synncr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
