- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
413-414

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strängnäs - Strängnäs domkyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ulfsson Sparre, Karl Knutssons motståndare, och Kort
Rogge, Sten Sture d. ä:s samtida. Från början af
1500-talet har staden sina största historiska minnen
(se I. Fehr, "S. under 1500-talet", i "Redogörelse
för högre allm. lärov. i s. 1916-17"). Då var Mäster
Olof där förkunnare af reformationens tankar, som
omfattades äfven af stiftets ärkedjäkne, Laurentius
Andreæ, och då valdes där Gustaf Eriksson till
konung och invigdes i den reformatoriska åskådningens
politiska betydelse. Men den kyrkliga reduktionen
utarmade stiftsstaden. Under hertig Karls ledning
fick den göra en betydande insats i striden
mot Johan III:s liturgiska sträfvanden. Under
1600-talet uppehölls stadens anseende genom de
mäktige biskoparna Laurentius Paulinus Gothus, som
organiniserade gymnasiet, och Johannes Matthiæ,
som bl. a. skaffade dit domkyrkobibliotekets dyrbara
skatter. Domkyrkan blef begrafningsplats för Karl IX
(jfr fig. i art. Karl, sp. 953-954), hans familj och
släkt. Under senare hälften af 1700-talet rycktes
staden upp för en kort tid genom biskop Serenius’
kraftfulla verksamhet. Vid midten af 1800-talet
sträfvade staden efter fattig förmåga att följa med
i den då starka materiella utvecklingen. Kraftfulla
ledare voro då biskop Annerstedt och domprosten
Strömberg. Från den förhärjande eldsvådan 1871
räknas S:s nya tid. - Sommaren 1910 var S. en flitigt
besökt vallfartsort, då domkyrkan åter öppnats efter
det treåriga restaurationsarbetet och i läroverkets
lokaler på Södermanlands fornminnesförenings uppdrag
af S. Curman, J. Roosval och K. R. af Ugglas anordnats
en talrikt besökt utställning af kyrklig konst,
omfattande skulptur i sten och trä, textilalster
och målningar m. m., inalles 634 nummer, öfver
utställningen utgafs en af K. R. af Ugglas utarbetad,
synnerligen instruktiv katalog och 1913 "Studier"
(ett praktverk i 2 dlr).

Litt.: L. Hallman, "Det gamla och nya Strengnäs"
(förf. omkr. 1760, tr. 1853), A. T. Strömberg,
"Bilder och minnen från Södra Mälarstranden" (1878),
Fr. Lilljekvist, "Strengnäs och dess domkyrka" (1891),
I. Fehr, "S., det forna och det nuvarande" (1910) samt
beskrifningen öfver S. i arbetet "Sveriges städer"
(1915). Fr.

Strängnäs domkyrka ligger på hälleberget, högt och
fritt, i den nuv. stadens östra del. Den väldiga
röda tegelbyggnaden (se pl., fig. 1; längd 93 m.,
bredd 33 m.) med sitt vackra koppartäckta tornkrön
(höjd 75 m.) dominerar staden och trakten. Domkyrkan
invigdes 1291 af biskop Anund. Då hade Strängnäs i
inemot 200 år varit säte för en biskop (det nämnes
redan omkr. 1120 som stiftsstad). Den då invigda
kyrkan utgör själfva stommen i den nuv. domkyrkan;
den omfattade sannolikt östra hälften af det
nuv. långhusets tre skepp och en utbyggnad i n. (det
nuv. Sack-Gyllenborgska grafkoret). Några forskare
hålla före, att redan då hela det nuv. treskeppiga
långhuset var färdigt. Själfva invigningsdagen
härjades domkyrkan af eld. Dessa skador afhjälptes
under de närmast följande årtiondena. Under
1300-talet tillkommo några korutbyggnader på södra
sidan; den äldsta af dessa torde vara det längst
i ö. belägna (nuv. Stenbockska grafkoret). Under
samma årh. tillkommo äfven de vackra och märkliga
hvalfmålningar i långhuset, som vid restaureringen 1907-10
åter bringats i dagen. Under 1400-talet utfördes de
stora tillbyggnader och den utsmyckning, som gåfvo
domkyrkan både till det yttre och inre den omfattning
och prägel, som den i stort sedt ännu har och som den
senaste restaureringen i sin mån bidragit till att
låta framträda och bevara. Då utbyggdes kor efter kor
först på södra sidan och något senare på norra sidan
för de många stiftelser och altaren, som tillkommo. På
södra ytterväggen vittna de 7 sträfpelarna, som äro
ställda öfver hörn, om dessa korbyggnaders tillkomst
efter hand. Vid deras uppförande har långhusets
ursprungliga omgifningsmur blifvit genombruten,
så att endast de inre sträfpelarna med närmaste
murstycken kvarstå. På detta sätt bildades med tiden
liksom ett yttre sidoskepp åt s. och så äfven åt
n. 1424 börjades tornbyggnaden vid långhusets västra
fasad; 1444 upprestes spiran af trä; 1445 invigde
biskop Erik de stora klockorna. Det rymliga högkoret
byggdes 1448-62; dess högaltare invigdes 1462. Äfven
högkoret smyckades med kalkmålningar, hvilka
liksom långhusets vid den senaste restaureringen
framtagits. 1473 härjades domkyrkan af eld. Biskop
Konrad (Kort) Rogge (1480-1501) lade högkor och
långhus under ett tak, likaså sidokoren under ett
gemensamt; han utvidgade på båda sidor kyrkan, prydde
henne med Sankt Eriks kor, höjde i v. tornmuren
till dess nuv. höjd och försåg den med torn, hvars
största klocka han "helgade och välsignade" 1481;
i ö. gaf han högkoret ny prakt genom stora, gotiskt
smärta, rikt målade fönster och byggde sannolikt
äfven det nordöstliga utsprånget med dess spännbåge
(den nuv. öfre sakristian), öfver högaltaret lät han
uppsätta det af honom från Bruxelles 1491 inköpta
underbart vackra altarskåpet. Kyrkans nordöstligaste
utbyggnad förenade han medelst en af murade pelare
uppburen täckt gång med sin på 1490-talet byggda
biskopsborg, som jämte kyrkogårdens höga murar och
befästa portar, af hvilka två kvarstå (se fig. 1
o. 2), höll vakt om kyrkan. Ur det förfall, hvari
kyrkan sedermera råkade, särskildt efter 1551 års
eldsvåda, upprättades den af hertig Karl, som valde
den till sin familjs grafplats och jämte sin gemål
prydde grafven med praktfulla monument. Under
1600-talet blefvo de forna helgonkoren grafkor
för adelsherrar och prelater. De intressantaste
grafkoren äro Karl Gyllenhielms (fig. 4) på
södra sidan med sina märkliga stuckreliefer, och
Joh. Matthiæs i kyrkans nordvästra hörn, där han
anordnade domkyrkobibliotek (1910 dit återfördt). Vid
midten af 1600-talet öfverkalkades pelare och hvalf,
hvilket sedan vid behof upprepades. Vid den senaste
restaureringen bortknackades kalken, hvarigenom
murarna och pelarna återfingo det medeltida teglets
röda färg och hvalfven vackra rester af sin forna
dekorering (se fig. 3 o. 5). 1723 härjades kyrkan
åter af åskeld. Då nedstörtade den vid midten
ai 1600-talet byggda, höga spiran med sina fyra
hörntorn. Det nya vackra tornkrönet utfördes efter
ritning på 1730-talet af Stockholms stadsarkitekt
J. E. Carlberg. Det blef färdigt 1745. Den nya
predikstolen (den nuv.) blef färdig 1791, och i
högkoret uppställdes en ståtlig sarkofag för Sten
Sture d. ä. Men många af grafprydnaderna från
1600-talet, himlar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free