- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
531-532

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - st.v. - Stya - Stybb - Stübel, Anton - Styckad sköld - Stycke - Styckebruk - Styckegods - Styckekrita - Styckelåda - Styckeport - Stycketalsflottning - Styckjunkare - Styckkakel - Stycklön - Styckmässing - Styckmästare - Styf - Styfbarn - Styfbroder - Styfdotter - Styffader - Styffe, Karl (Carl) Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

st. V., förk. för lat styli veteris, enligt gamla
stilen.

Stya, kem. tekn. Se Kolning, sp. 572.

Stybb, täckningsmedel på kolmilor, bildas af
kolpartiklar jämte något leraktig sand. Ju äldre och
finare stybben är, desto bättre är den. Är den åter
uppblandad med små kol (slark) eller mycket lätt,
anses den olämplig. I förra fallet blir den tung,
i senare så lätt, att den kan blåsa af milorna.
W. E~n.

Stübel, Anton, tysk vulkanforskare, f. 1835 i
Leipzig, d. 1903 i Dresden, utforskade systematiskt
vulkanområdena i Colombia och Ecuador (1868-74)
samt Bolivia och Peru (1874-77) och gjorde rika
samlingar, som nu förvaras i Grassimuseet i
Leipzig. S. antog, att jorden först erhöll en
ursprunglig stelningsskorpa, som emellertid, så länge
den ännu var tunn, genombröts och öfverlagrades af
väldiga lavautströmningar och därigenom erhöll ett
allt mäktigare pansartäcke. De i detta inneslutna
lokala smältmassorna bilda periferiska magmahärdar,
från hvilka vulkanutbrott kunna ega rum. F. n. ha
således de vulkaniska krafterna sitt säte icke i
jordens inre, utan i periferiska härdar i själfva
jordskorpan (se därom hans arbete Ein wort über
den sitz der vulkanischen kräfte in der gegenwart
,
1901). A. Hng.

Styckad sköld, her., en sköld, som skäres i tvenne
fält af en från öfre högra till nedre vänstra hörnet
(i heraldisk bemärkelse) dragen skura (se d. o. och
Sköld, pl. I, fig. 25).

Stycke, sjöv., gammal benämning på kanon. Häraf äfven
benämningarna styckekrut, styckeport, styckepråm
(pråm, hvarpå kanoner transporteras ombord eller i
land), styckebruk o. s. v. L. H.*

Styckebruk (se Stycke), fabrik för tillverkning af
artillerimateriel. Jfr Finspång, sp. 383,
och Kanontillverkning, sp. 795. (Fmn.)

Styckegods, hand., i allmänhet varor, som
äro förpackade i balar, packor, säckar, lådor
etc. Speciellt vid sjötransport skiljes mellan sådant
i form af särskilda kollin förekommande styckegods och
störtgods, som inlastas löst i lastrummet (såsom säd,
kol, salt o. s. v.). I något inskränktare betydelse
förstås med styckegodslast en fartygslast, som består
af olikartadt styckegods, förskrifvande sig från ett
flertal afsändare, ett slags last, som regelbundet
föres af fartyg i fasta ruter. Vidare skiljes vid
befraktning för sjötransport mellan totalbefraktning
(hela fartyget), partiell befraktning (viss del af
fartyget) och styckegodsbefraktning, då befraktaren
blott betingar sig rätt att få ett visst varukvantum
transporteradt, men ej erhåller något bestämdt
utrymme af fartyget åt sig förbehållet. I fråga
om järnvägstransport förstås med "styckegods"
ilgods- eller fraktgodssändningar, vägande mindre
än 2,500 kg. (godssändningar, vägande minst
2,500 kg., kallas "vagnslastgods", kolli, vägande
högst 10 kg. och rymmande högst 50 kbdm., benämnes
"paketgods"), hvarvid för ilgodsstyckegods frakten
utgår efter begynnande tiotal kg. (dock för minst
20 kg.) och för fraktgodsstyckegods efter begynnande
tjugutal kg. (dock för minst 40 kg.). Å. W:sonM.

Styckekrita. Se Krita 2, sp. 1469.

Styckelåda, krigsv. Se Lavettage, sp. 1428.

Styckeport l. Kanonport, skpsb. Se Kanonport och
Stycke.

Stycketalsflottning. Se Flottled.

Styckjunkare (se Stycke), krigsv., benämning
på högsta underofficersgraden vid svenska
artilleriet, motsvarande fanjunkare vid de öfriga
vapnen. Benämningen förekom i sin ännu gällande
bemärkelse redan under förra hälften af 1600-talet.

Styckkakel, konstind. Se Kakel, sp. 574.

Stycklön. Se Fackförening.

Styckmässing. Se Mässing.

Styckmästare, under skråtiden en gesäll
(särskildt inom målar-, guldsmeds-, bokbindar-
och snickarskråna), som var sysselsatt med att
utföra ett honom förelagdt mästerstycke. När han
aflämnat detsamma i fullfärdigt skick, förklarades
han för mästare och upphörde att vara gesäll. I
skråmedlemmarnas rangskala intog styckmästaren en
mellanställning mellan gesäll och mästare. L. L-m.

Styf, sjöv., så mycket som möjligt sträckt (om tåg
e. d.). - Styf pull (vanligen om rodd), hårdt och
ansträngande arbete. - Styfva lik säges ett segel
ha, då det ej, utan fara att någonting springer,
kan hissas högre. - Styf bris l. ku1tje, frisk
vind. - Styf skuta, fartyg med stor förmåga att
motstå krängning. - Styf bidevindare, fartyg, som
ligger nära vinden och kryssar väl. Jfr Styfhet.
R- N.*

Styfbarn, Styfdotter, Styfson (äldre form
Stjuf-) till en person kallas hans eller hennes makes
(makas) barn från ett föregående äktenskap (eller
från föregående utom-äktenskaplig förbindelse med
annan). Jfr Syskon.

Styfbroder, Styfbror. Se Syskon.

Styfdotter. Se Styfbarn.

Styffader l. Styffar till en person kallas den man,
med hvilken personens moder gift sig, sedan hans
fader dött eller blifvit skild från modern.
illustration placeholder

Styffe. 1. Karl (Carl) Gustaf S., arkiv- och
biblioteksman, historisk författare, f. 28 mars
1817 på Latorps bruk i Närke, d. 20 mars 1908 i
Stockholm, blef student i Uppsala 1835, aflade filos.
kandidatexamen
1842 och promoverades 1845 till filos. doktor.
1843 ingick han som e. o. amanuens i
Riksarkivet samt utnämndes 1853 till förste
amanuens där, 1858 till vice bibliotekarie
vid Uppsala universitet och 1864 till bibliotekarie,
från hvilken befattning han erhöll afsked
1882. Särskildt i ändamål att i utländska arkiv
forska efter bidrag till Sveriges äldre historia
företog S. resor till utlandet 1850, 1857, 1861 och
1862. Han var led. i kommittéerna för afgifvande af
betänkande och förslag rörande inrättandet af ett
statistiskt ämbetsverk (1854) och för fortsatt
utgifvande af "Scriptores rerum suecicarum medii
ævi" (1867), hvarjämte han 1859-61 biträdde
författningskommissionen och 1875 var förordnad att
med afseende på


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free