- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
533-534

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styffe, Karl (Carl) Gustaf - Styffe, Knut - Styfföräldrar - Styfhala - Styfhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Riksarkivet och K. biblioteket deltaga i
löneregleringskommittén. Han invaldes 1858 i
Yitt. hist. o. ant. akad., 1863 i Vet. soc. i Uppsala,
1867 i Videnskabernes selskab i Köpenhamn och 1874
i Vet. akad. Utom de akademiska afh. Landtdagen i
Malmö år 1669
(1845) och Om Sveriges kanalbyggnader
intill medlet af adertonde seklet
(1846) samt
uppsatser i tidskrifter utgaf S. "Handlingar
rörande landtdagarne i Vestergötland 1676" (1848),
"Samling af instructioner för tjenstemän vid
landtregeringen i Sverige och Finnland" (1852),
"Samling af instructioner rörande den civila
förvaltningen i Sverige och Finnland I." (1856),
Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska
arkiver
(5 dlr, 1859-84), hvilket verk omfattar
tiden från 1314 till 1520 och hvari hvarje del
inledes med en öfversikt af ifrågavarande period,
"Gustaf II Adolfs Skrifter" (1861, belönad med
Svenska akad:s kungl. pris), Framställning af de så
kallade grundregalernas uppkomst och tillämpning i
Sverige intill slutet af 16:de årh., med anledning af
den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på
Helgeandsholmen år i282
(i Vitt. hist. o. ant. akad:s
handl. 1864), det förträffliga verket Skandinavien
under unionstiden. Ett bidrag till den historiska
geografien
(1867; 3:e uppl., utg. af L. M. Bååth,
1910), belönad med Vet. akad:s Letterstedtska
pris. Genom de viktigaste af dessa arbeten hade
S. visat sig som en af de förnämste kännarna af
Sveriges medeltid. Han redigerade äfven 29:e delen
af "Handlingar rörande Skandinaviens historia" och
lämnade i öfrigt många värdefulla bidrag till desamma.

Efter afskedet från bibliotekarietjänsten flyttade
S. till Stockholm, där han utgaf femte delen af sina
ofvannämnda "Bidrag till Skandinaviens historia ur
utländska arkiver". Men han egnade sig därjämte med
ungdomlig ifver åt ett annat företag. På hans förslag
beslöt Vitt. hist. o. ant. akad., som genom donation
af K. V. Berger (se denne) kommit i besittning af
ett större kapital och anslagit hälften af räntan
till historiska ändamål, att använda densamma i
främsta rummet till utgifning af "Rikskansleren
Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling" i två
afdelningar, den ena omfattande rikskanslerens egna
skrifter och bref, den andra bref till honom. För
insamling af material företog S. åtskilliga resor
till utländska arkiv och bibliotek samt utgaf
själf 1888 och 1896 af förra afdelningen 2 bd,
innehållande det ena "Historiska och politiska
skrifter", det andra "Bref 1606-1624", och af
senare afdelningen 1893 bd 5, "Jakob De la Gardies
bref 1611-1650 till A. Oxenstierna", hvarjämte
han verksamt biträdde vid utgifningen af bd 2 och
4 af senare afdelningen innehållande Hugo Grotius’
bref till Oxenstierna 1633-45 och dennes sekreterare
Schmalz. Vidare utgaf han "Grotius’ bref till svenska
konungahuset och andra svenskar" i "Hist. handl." (bd
13, 1892) och lämnade viktiga bidrag till bd 8 af
samma samling (1882). Äfven till Västergötlands
fornminnesförenings tidskrift lämnade han en rad
bidrag från Riksarkivet och Kammararkivet. Jfr
E. Hildebrand, "C. G. S. Biografi" (i Vet. akad:s
"Årsbok" 1910).

2. Knut S., den föregåendes broder,
bergsvetenskapsman, teknolog, f. 13 jan. 1824 på
Karlsfors’ nu nedlagda alunbruk i Bergs församling.
Västergötland, d. 3 febr. 1898 i Stockholm, blef
student i Uppsala 1841, aflade hofrättsexamen
1843 och bergsexamen 1847 samt inskrefs sistnämnda
år som auskultant i Bergskollegium.
illustration placeholder

Efter att ha
genomgått bergsskolan i Falun förordnades han 1848
till bergsfiskal vid Sala silfververk samt blef
1852 förordnad till kemie laborator vid Teknologiska
institutet och 1856 till öfverdirektör och nämnda
instituts föreståndare, från hvilken befattning han
erhöll afsked 1890. Under S:s ledning utvecklades
institutet i betydande grad; det fick äfven egen
lokal, hvilken liksom den 1869 öppnade Bergsskolan
är utförd efter S:s planutkast. Äfven i offentliga
uppdrag var S. mycket anlitad. Sålunda var han dels
led., dels ordf. i flera kommittéer, bl. a. i dem,
som tillsatts för utarbetande af författningar
om passagerarångfartyg, om beskattning af
hvitbetssockertillverkningen, för utrönande af
svenskt järns lämplighet till järnvägsmateriel samt
de 1876 och 1888 tillsatta tullkommittéerna. Äfven
som teknisk rådgifvare vid privata företag utöfvade
S. en gagnande verksamhet. 1855 kallades han till
led. af Landtbruksakad., 1870 af Vet. akad. och 1878
af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg; 1877 kreerades han
i Uppsala till jubeldoktor. S. var 1888-90 led. för
Stockholms stad af riksdagens Andra kammare. Som
svensk juryman bevistade han världsutställningarna
i London 1862 samt i Paris 1867 och 1878. För sina
under utrikes resor gjorda iakttagelser, rörande
järnhandteringen och dess framsteg, redogjorde
han i "Jernkontorets annaler" 1856, 1862 och
1867. Fr. o. m. 1856 deltog han i redaktionen af
"Jernkontorets annaler", och 1866 offentliggjorde han
där afh. Om jerns och ståls elasticitet, tänjbarhet
och absoluta styrka
(öfv. till eng. och ty.). Genom
inbördes testamente af S. och hans hustru, f. Ekström,
donerade dessa till Tekniska högskolan ett kapital
af 40,000 kr., under namn af Knut och Amalia Styffes
stipendiefond, hvaraf årsafkastningen tilldelas
någon eller några afgångna eller afgående elever,
som önska i främmande länder öka sina insikter.
1. Ehd. 2. (Fmn.)

Styfföräldrar. Se Styffader och Styfmoder.

Styfhala, sjöv. Se Dörhala.

Styfhet l. Statisk stabilitet, skpsb., kallas ett
fartygs förmåga att i stillvatten motstå krängning,
uppkommen genom yttre, stadigt tryck; ett fartyg
med stor styfhet säges vara styft och ett med ringa
styfhet rankt l. vekt. Antag ett fartyg i jämvikt på
vattenlinjen WL (se fig. sp. 535); G är fartygets och
C deplacementets tyngdpunkt. Fartyget åverkas då af
två lika stora krafter P, verkande vinkelrätt mot WL i
motsatt riktning mot hvarandra, nämligen tyngdkraften,
applicerad i G, och vattnets lyftkraft, applicerad
i C. Om fartyget af yttre anledning kränges tvärskepps


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free