- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
567-568

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stångenäs härad - Stångfall - Stånggång - Stånghässja - Stånghäst - Stångjärn - Stångjärnshammare - Stångkoppel - Stånglack - Stånglod - Stångmina - Stångminbåt - Stångpassare - Stångpiska - Stångplog - Stångryttare - Stångtopp - Stångtorpedbåt - Stångån - Stånka - Ståthållare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingår i Sunncrvikens domsaga, (som utgör ett tingslag)
och fögderi samt omfattar socknarna Bro, Brastad,
Lyse. 17,732 har. 10,345 inv. (1916).

Stångfall, kam. 1. I äldre tider benämning på själfva
den åtgärd, som vid mätning af jord vidtogs med
den därvid använda mätstången. Denna mätstång, äfven
kallad byastång, var i vissa af landskapslagarna till
längden bestämd och utgjorde i allmänhet 5 eller 6
alnar. I Södermannalagens byggningabalk, kap. 13,
där fråga är om röjning i åker eller äng inom hägnad
och huruvida den nya odlingen borde utmärkas med
nedsatta råmärken eller endast mätas, säges, att den
eger vitsord, som råmärke vill nedsätta, och ej den
"stangfall vill a læggiæ", d. v. s. ej den, som
ville mäta med stång. Af stångfall uppkom sedermera
verbalformen stångfälla, som går igen i äldre
förordningar om mått, mål och vikt, t. ex. i en sådan
af 8 okt. 1733, där i § 2 i sammanhang med alnmåttets
fastställande föreskrefs, att "alla landtmätare,
städernas ingenjörer och de, som någon mätning
förrätta, äro pliktiga och förbundna att ha sig detta
alnmåttet till ett visst och funderadt rättesnöre
och därefter all jord, skog, åkerland och tomt samt
allt annat, som mätes, refva och stångfälla." - 2. I
vissa orter sedan gammalt benämning på egendomars
byamål. För att beteckna fastigheters storlek angafs
i äldre tid i vissa landsdelar tomtens längd utmed
bygatan i stänger och alnar. Därvid användes vanligen
det lagbestämda aln- och stångtalet, men ofta växlade
alntalet från 4, 4 1/2, 5, 5 1/2, 6, 8, 9 ända till
12 alnar på stången. Särskildt vid skattläggningar
hade en stång på 9 alnar kommit i bruk. När, såsom
ofta i medeltida åtkomsthandlingar, en person angafs
ega vissa stänger eller alnar i åker, äng och skog,
hade detta beteckningssätt i viss mån karaktären
af ytmått, särskildt när det gällde åker, men torde
härvid endast undantagsvis ha afsetts ett verkligt
ytmått, utan betecknades därmed vanligen, att en
person egde en på det angifna stång- eller alntalet
belöpande andel i byns mark, vare sig i alla eller i
vissa skiften. Detta aln- och stångtal eller, såsom det
i förevarande afseende äfven kallades, stångfallet
kom sålunda i de orter, där ett sådant beräkningssätt
användes, att beteckna egendomars byamål och har i
denna bemärkelse haft och eger fortfarande betydelse
som delningsgrund vid skifte af jord, exempelvis i
vissa delar af Uppland, Södermanland, Östergötland
och Småland. I sådant afseende innehöll 1762 års
storskiftesförordning i fråga om delningsgrundens
bestämmande, att, där någon rättelse ej kunde erhållas
af jordeböckerna, skulle genom noggrann jämförelse
utrönas, huru ett hemmans förra skifte i åker och
äng förhållit sig mot de andra grannarnas lotter,
hvarjämte pröfning skulle ske af tomter och gamla
gärdsgårdsstoder, hvaraf tillförlitligast kunde
inhämtas, huru det tvistiga byamålet förhölle sig
till det ostridiga, antingen till öretal, stångfall
eller annat i orten vanligt sätt att räkna och mäta.
1-2. A. W. D.

Stånggång, mek. Se Polhem, sp. 1227.

Stånghässja, landtbr. Se Hässja.

Stånghäst. Se För-löpare och Spannkörning.

Stångjärn (ty. stabeisen), metall.,
smidbart
järn, utsmidt eller utvalsadt i stångform. Som största
delen af det smidbara järnet, innan götjärnsmetoderna
kommo till användning, fördes i handeln i form
af stänger, blef ordet stångjärn i de flesta fall
liktydigt med "smidbart järn" till skillnad från
tackjärn och förekommer i denna betydelse i en
del sammansättningar, såsom stångjärnssmide,
stångjärnssmedja, stångjärnshammare. Med
stångjärnssmide förstås sålunda tillverkning af
smidbart järn enligt välljärnsmetod. Se vidare Järn.
F. S-e.

Stångjärnshammare, mek. Se Hammare 1.

Stångkoppel, körk. Se Sele.

Stånglack. Se Ambala.

Stånglod, artill. Se Projektil, sp. 34-1.

Stångmina, krigsv. Se Torped.

Stångminbåt, skpsb. Se Torpedbåt.

Stångpassare. Se Passare.

Stångpiska. Se Hårpiska och jfr Zopf.

Stångplog. Se Plog.

Stångryttare, kokk., namn på tämligen lång, smal,
lättrökt fläskkorf.

Stångtopp, skpsb. Se Masttopp.

Stångtorpedbåt, skpsb. Se Torpedbåt.

Stångån, vattendrag i Östergötland och Småland,
rinner upp i Svinhults socken i södra delen af
Ydre härad i Östergötland, där den först har
nordlig riktning, som dock snart blir sydöstlig
genom Sevede härad af Småland; vid Storebro (105
m. ö. h.) vänder den sig; åt n., passerar strax v. om
Vimmerby, genomflyter sjöarna Krön (13,8 kvkm., 104
m. ö. h.) och Juttern (10 kvkm., 103 m. ö. h.) och
kommer åter in i Östergötland. Sedermera går den
hufvudsakligen i nordlig riktning in i sjön Åsunden
(55 kvkm., 85 m. ö. h.), där Kinda kanal (se
d. o.) vidtager. Nära åns utlopp vid sjöns nordända
mottager sjön vid Skedevi vattnet från Åländern (7,5
kvkm., 92 m. ö. h.) och den 10 km. långa Ämmern (8,7
kvkm., 85 m. ö. h.). Sedan S. lämnat Åsunden, går den
vid Rimforsa in i Järnlunden (enl. Hydrograf. byrån
15,2 kvkm.), som fr. v. mottager afloppet från
sjön Drogen (10,2 kvkm., 156 m. ö. h.), därefter
genom Lilla Rengen och Stora Rengen (13,8 kvkm.,
84 m. ö. h.) samt efter ett mycket krokigt, af
forsar fylldt lopp genom Erlången (5 kvkm., 56 m.),
hvarifrån den i nordvästlig riktning genom slätten
förbi Linköping rinner till Roxen. Längd omkr. 185
km., nederbördsområde 2,470 kvkm. Genom åns reglering
mellan Ålbyboda ålfiske i Ydre och Storebro samt
afdikning i trakterna kring Vimmerby i början af
1900-talet kunde öfver 1,600 har af de vattensjuka
maderna s. om Vimmerby vinnas för odling. Den stora
slättbygden i mellersta Östergötland, d. v. s. den då
bebyggda delen af landskapet, var under medeltiden
delad i två prosterier, kallade Västanstång och
Östanstång alltefter belägenheten i förhållande
till Stångån, och denna fördelning följdes äfven i
världsliga ärenden, såsom vid räfstetingen 1396-1414,
och senare var S. gräns i ö. för hertig Magnus’
hertigdöme. (Wbg.)

Stånka, stor flaska eller träkanna, hvarur en dryck,
t. ex. öl, hälles i ett mindre kärl.

Ståthållare (ty. statthalter, höll. stadhouder)
blef under medeltiden i Tyska riket benämningen på
ställföreträdaren dels för konungen själf, dels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free