- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
643-644

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Succession - Successionskrig - Successionsordning - Successionsstatut - Successiv - Succinea - Succinit - Succinum - Succisa - Succuba - Succulentae - Succursale - Succus - Suc(c)us et sanguis - Succussio Hippocratis - Sucher, Joseph - Suchet, Louis Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återstående öfverskott eller ock viss andel
(bråkdel) af förmögenheten eller öfverskottet -
öfvergår till annan eller andra, samt å andra
sidan singularsuccession (se d. o.), som betyder
inträde i en eller flera särskilda rättigheter eller
förpliktelser. Ett säreget slag af succession är
den statsrättsliga eller inträdandet i ställningen
som monark genom arf (se Tronföljd). - 2. Bot., en
serie växtsamhällen, som på en lokal kronologiskt
efterträda hvarandra. 1. C. G. Bj. 2. G. L-m.

Successionskrig. Se Tronföljdskrig.

Successionsordning (jfr Succession), den ordning,
i hvilken arfsrätten till en tron beräknas. -
Successionsordningen, namn på en af Sveriges
grundlagar (se d. o. och Tronföljd).

Successionsstatut, jur., kallas inom den
privatinternationella rätten det lands lag, hvars
saknormer reglera arfsföljden efter död man och därmed
sammanhängande förhållanden. Som successionsstatut bör
principiellt anses den aflidnes personalstatut eller,
såsom det brukar uttryckas, de cujus’ personalstatut,
d. v. s. den persons de cujus successione tractatur
(om hvars kvarlåtenskap och arfsföljd fråga är). Se
vidare Reuterskiöld, "Handbok i svensk privat
internationell rätt" (1912). Rld.

Successiv (lat. successivus), som följer på
något annat i en viss ordning. -
Successive, efter hvartannat, småningom, efter hand. -
Successivbildning. Se Inbjudning till aktieteckning. -
Successiv färgkontrast, fys. Se Synvillor.

Successor, lat. Se Succession.

Succinea [sukksi’-], zool., ett lungsnäcksläkte
med äggformigt, tunt skal utan nafvel, med kort
spira och mycket vid mynning. Djuren lefva i
allmänhet på vatten- och sumpväxter. Äggen
sakna skal. Fem arter förekomma i Sverige.
illustration placeholder
Succinea putris.

L-e.

Succinit [sukksinit]. Se Bärnsten, sp. 850.

Succinum [su’kksi-], lat., farm. med., bärnsten (se
Bärnsten 2, sp. 859). Drogen har numera uteslutits
ur Sv. farmakopén, likaså de två eterhaltiga
tinkturerna, tinctura succini och tinctura succini
aromatica
, den senare bekant under de gamla namnen
balsamum vitæ (lifsbalsam) och bals. nervinum
(nervbalsam). Äfven den renade bärnstensoljan,
pyroleum succini rectificatum (se Bärnstensolja),
har redan tidigare strukits ur farmakopén.
O. T. S. C. G. S.

Succisa [sukksisa] Coult., bot., ett örtsläkte hörande
till fam. Dipsacaceæ. Den svenska arten S. pratensis
Mœnch (Scabiosa Succisa), knappvädd, är en
tämligen stor ört, med föga hårig stjälk, uppstigande
från en kort, tvärhuggen (liksom nedtill afbiten)
rotstock, vid hvars topp de flesta bladen äro samlade,
så att på stjälken finnas endast 2-3 par af motsatta
blad. Från öfversta bladparet delar stjälken sig i 3
grenar, som uppbära hvar sin halfklotformiga blomkorg,
hvars holk är bildad af 2 rader tegellagda, örtartade,
ibland mörkt violetta, borstbräddade fjäll. Stödda af
långa, smalt lansettlika, hårbräddade fjäll, sitta
blommorna samlade på ett koniskt fäste. Blomfodret
är dubbelt: ett yttre med örtartadt, 4-tandadt bräm
och ett inre af 4-5 fjunlika bildningar. De blåa
(sällan hvita eller rödletta) blomkronorna
äro nästan regelbundet 4-klufna, lika
stora. Knappvädden förekommer allmänt på
gräsmark. O. T.S. (G. L-m.)

Succuba, lat. (den, som ligger under), var i
medeltidens öfvertro en kvinnlig demon, en "mara",
som motsvarade den manlige incubus (se d. o.).

Succulentæ, bot. Se Crassulaceæ och Suckulenter.

Succursale [sykkyrsa’1], fr., annexkyrka. -
Succursalepräst. Se Desservant.

Succus, lat., med., saft, som erhålles genom
utpressning af saftiga växtdelar, företrädesvis
bär, såsom succus Berberidis, Cerasorum, Oxycocci,
Ribis nigri et rubri
och Rubi idæi. Dessa safter
ur berberisbär, körsbär, tranbär, svarta och röda
vinbär samt hallon försattes sedan med socker
till siraper. De råa bärsafterna äro icke längre
officinella, utan i stället vissa på bär beredda
siraper (se Sirap). Till apoteken insamlades förr
på våren diverse färska, saftiga växtdelar, som
pressades, hvarefter den erhållna saften användes
till s. k. grönsaftkur (se d. o.) l.
vårkur. En "sammansatt pepparrotssaft", succus
armoraciæ compositus
, var en blandning af
utpressad pepparrotssaft 1 d., vinättika 2 dlr
och renadt brännvin 6 dlr, hvilken saft användes
vid skörbjugg och vattsot. Succus citri, saften
ur friska citroner, är ett sedan äldre tider
berömdt medel mot skörbjugg och reumatism. Inga
saftpreparat förekomma numera i Svenska farmakopén
O. T. S. (C. G. S.)

Suc(c)us et sanguis, lat., eg. "saft och blod",
d. v. s. kärnan, det egentliga innehållet i ett
yttrande, en lära o. d.

Succussio Hippocratis, med. Se Suckussion.

Sucher [so’-], Joseph, tysk dirigent, f. 1843
i Döbör, Ungern, d. 1908 i Berlin, studerade
i Wien juridik och (för S. Sechter) musikteori,
blef teaterkapellmästare vid komiska operan i Wien,
vid stadsteatern i Leipzig 1876, i Hamburg 1878 och
var 1888-99 hofkapellmästare i Berlin. Han utmärkte
sig i hög grad som Wagnerdirigent, framför allt med
Nibelungencykeln. S. var äfven tonsättare. - Hans
hustru Rosa S., operasångerska^ född Haslbeck, f. 1849
i Oberpfalz, blef 1877 gift med S. och därefter
anställd vid samma teatrar som han. Hon var en i allo
lyckligt utrustad Wagnersångerska; hennes yppersta
roller voro Isoide (bl. a. vid Baireuthfestspelen
1886) och Sieglinde i "Valkyrian". Sedan 1909 är hon
sånglärarinna i Wien, med titlarna kammarsångerska
och professor.

Suchet [syja], Louis Gabriel, hertig af
Albufera, marskalk af Frankrike, f. 2 mars 1772 i Lyon,
d. 3 jan. 1826 på slottet Saint Joseph Montredon nära
Marseille, var son till en sidenhandlare och skref
1791 in sig som frivillig i nationalgardet. Han
avancerade raskt, deltog som major i belägringen
af Toulon (1793) och blef två gånger sårad under
fälttåget i Italien (1796-97). 1798 blef han brigad- 
och 1799 divisionsgeneral. Genom sitt försvar af
Vasställningen bidrog han till, att Masséna lyckades
hålla sig i Genua och Bonaparte vinna sin seger vid
Marengo (1800). Han deltog sedermera med utmärkelse
i kriget mot Österrike vid Austerlitz (1805) och mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free