- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
647-648

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suchona - Suchtelen, Johan Peter van - Suchum Kale - Suck - Suckarnas bro - Suckat - Suckling, sir John - Suckulens - Suckulenter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större delen af sitt lopp. Genom hertig Alexanders
af Württemberg kanal står den i förbindelse
såväl med Volgas vattensystem som med Östersjön.
(J. F. N.)
illustration placeholder

Suchtelen, Johan Peter van, grefve,
rysk general och diplomat, f. 2 aug. 1751 i Graves
i Brabant, d. 18 jan. 1836 i Stockholm (begrafd
på Solna kyrkogård), erhöll vårdad uppfostran
och ingick i nederländska ingenjörkåren samt
förestod tillika några år professur i matematik vid
universitetet i Leiden. 1783, då han redan nått
graden af öfverstelöjtnant, blef han af Katarina
II kallad till Ryssland och fick där anställning
vid geni- och artillerikåren. 1789 och 1790 deltog
S. med utmärkelse i kriget mot Sverige i Finland,
1791-93 tillhörde han den armé, som kamperade
längs Dunafloden, och 1793 kommenderades han till
Polen och fick uppdrag att iståndsätta fästningarna
där. En tid var han led. i en kommitté för samlande
af statistiskt material m. m. rörande Finland och
Sverige samt granskning af äldre fälttågsplaner för
ryska krig i Finland och fick, då han 1800 blef
befälhafvare för de stridskrafter, som af sågo
att skydda Hvita hafvets kust mot engelsmännen,
tillfälle att sätta sig närmare in i Rysslands
gränsfrågor mot n. v. Han planerade äfven och ledde
utförandet af Katarinakanalen i guv. Vologda, som
förenar en af Dvinas bifloder med Volgas vattensystem,
d. v. s. Hvita hafvet med Kaspiska. Efter den ryska
generalstabens återupprättande 1801 blef han dess
skicklige och energiske organisatör, som till densamma
inkallade ett stort antal dugliga officerare från
utlandet. S. deltog i fälttåget 1805 och sändes 1807 i
utomordentlig beskickning till Preussen, första början
till hans diplomatiska bana. 1808 och 1809 var han
anställd som stabschef och ingenjörbefälhafvare vid
ryska armén i Finland, och under Sveaborgs belägring
hade han befälet öfver ryska härens artilleri samt var
själen i underhandlingarna med Sveaborgs kommendant,
hvilka ledde till fästningens sorgligt ryktbara
kapitulation. På grund af denna hans andel däri och
därmed i Finlands förlust var det med mycket blandade
känslor både hög och låg mottogo honom, då han som
rysk ambassadör sändes till Sverige 1810. Emellertid
förstod han att genom ett smidigt och skickligt
uppförande i hög grad utplåna den motvilja, med
hvilken han först mottagits, och blef efter hand i
hufvudstaden verkligt populär. Efter frånvaro från
Sverige under slutet af 1811 och början af 1812
vistades han s. å. i Örebro under större delen af
riksdagen och medföljde sedermera kronprinsen Karl
Johan, hos hvilken han personligen stod högt, först
till mötet med kejsar Alexander i Åbo, sedan såsom en
af de allierades kontrollerande kommissarier vid det
svenska högkvarteret under tyska fälttåget 1813 och
på tåget mot Danmark 1814. Därefter stannade han i
Stockholm till sin lefnads slut. Han bemödade sig
därunder att i möjligaste mån verka för ett godt förstånd
mellan sin och Sveriges regering och främja Karl
Johans sträfvanden i samma riktning. Slitningar
kunde dock ej alltid undvikas. Så t. ex. i fråga om
uppgörelsen af Norges andel i Danmarks statsskuld
samt i fråga om försäljningen af svenska krigsfartyg
till republiken Colombia, den s. k. "skeppshandeln",
men båda tvistefrågorna bilades i godo. S. var en
mångsidigt bildad man, frikostig mecenat och varm
vän af konst och vetenskap samt egde ett ovanligt
omfattande och dyrbart bibliotek, som jämte hans
rikhaltiga samlingar af mynt, från svenska samlingar
till stor del förvärfvade autografer och taflor
med skäl ådrog sig besökandes beundran och efter
hans död delvis hamnade i kejserliga biblioteket i
Petersburg. Till hans popularitet och inflytande
bidrog äfven den frikostighet, hvarmed han, om
ock till nackdel för sin ekonomiska ställning,
som grand seigneur, i sin bostad i Stockholm
och på sitt landställe vid Ulriksdal höll öppet
hus för allehanda folk, diplomater, ämbetsmän,
vetenskapsmän, konstnärer m. fl., så att till hans
umgänge räknades en stor del af hufvudstadens mera
bemärkta män. Han invaldes 1817 i Vet. akad. Under
S:s namn trycktes Précis de la guerre de Finland
1808-1809
("Kriget mellan Sverige och Ryssland
1808 och 1809", öfv. af R. F. G. Wrede 1835), ehuru
boken var författad af hans son Pavl S. (f. 1788,
general, generalguvernör i Orenburg, d. 1833).
A. B. B. (S. C.)

Suchum Kale, hamnstad i ryska guv. Kutais, distriktet
Suchum, vid Svarta hafvet. 7,809 inv. (1897). Sedan
S. 1809 eröfrats af ryssarna, inrättade dessa
där en proviantstation för sin transkaukasiska
armé. 1854, under Krimkriget, och 1877, under
rysk-turkiska kriget, nedbrändes det af abchaserna.
(J. F. N.)

Suck, en djup inandning med förträngd ljudspringa,
hvarigenom ett karakteristiskt ljud uppstår. Samma
mekanism ligger till grund för snyftningen; förloppet
är endast kortare och häftigare. Suck, snyftning,
gäspning, skratt uppfattas som särskilda former af
andningsrörelser åtföljande vissa sinnesstämningar.
J. E. J-n.

Suckarnas bro. Se Venezia.

Suckat (fr. succade, af lat. sucus l. succus,
saft). Jfr Cedrat och Citrus, sp. 358.

Suckling [sa^linj, sir John, engelsk skald, f. 1609,
d. (genom själfmord) i Paris 1642, ärfde vid unga år
en större förmögenhet, företog vidsträckta resor,
tog tjänst i Gustaf II Adolfs armé, återvände till
England 1632, deltog i hoflifvet och politiken
som konungamaktens anhängare och måste fly till
Frankrike. S:s litterära rykte hvilar hufvudsakligen
på hans lyriska stycken. Dessutom författade han
dramer, bland hvilka märkas sorgespelet Aglaura -
som innehåller den berömda dikten "Why so pale
and wan, fond lover" -, skådespelet The Goblins
och sorgespelet Brennoralt, det senare med stark
rojalistisk tendens. E. B-n.

Suckulens, bot., saftighet. Se Suckulenter.

Suckulenter, bot., växter med suckulenta (af
lat. sucus l. succus, saft), d. v. s. saftiga och
köttiga, blad (bladsuckulenter, se d. o.) eller
stammar (stamsuckulenter, se d. o.), som vanligen
växa på torra, solöppna ställen eller fysiologiskt
torr mark (se Fysiologiskt torr). Flera familjer
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free