- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
661-662

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sues

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i nivå med de haf den förenar, och saknar
regleringsslussar. Urspr. föreslogs, att kanalen
skulle få ett vattendjup af 8 m., en bottenbredd af 44
m. och en bredd i vattenytan af 80 m. Vid utförandet
bibehölls detta djup, men minskades bottenbredden
till 22 m. och bredden i vattenytan till 58 m. Genom
kanalen tillätos då fartyg af 7 m. djupgående att
passera. Då kanalen snart visade sig för trång,
föreslogs af en 1884 tillsatt kommission, att den
skulle fördjupas till 9 m. samt bottenbredden ökas
till å rak sträcka 65-75 m. och i de skarpaste
kurvorna till 80 m. Ehuru redan då yrkades på, att
kanalen skulle fördjupas till 9,5 m., måste man vid
den utvidgning, som genomfördes 1898, af ekonomiska
skäl stanna vid 8,5 m. djup.

illustration placeholder
Sueskanalen vid skärningen genom El-Gisrplatån,

efter träsnitt 1869, året för kanalens invigning.


Redan 1902 fördjupades kanalen emellertid
ytterligare till 9 m., hvarigenom fartyg af 7,9
m. djupgående fingo passera densamma. 1908 var kanalen
ytterligare fördjupad till 10 m. med en bottenbredd
af 30 m. Enligt föreliggande förslag till utvidgning
skall densamma få ett djup af 11 m. och en bottenbredd
af 45 m. Med undantag af några sprängningar på ett
par platser i de s. k. Bittersjöarna, där berggrund
påträffats, ha kanalarbetena omfattat gräfnings- och
muddringsarbeten. Vid den första utgräfningen uttogos
nära 75 mill. kbm. jord. Den tid, som åtgår för att
genomfara kanalen, belöper sig i medeltal till 15-20
timmar, i början 48,5 timmar. Men sedan, då elektrisk
belysning 1886 infördes, har möjlighet beredts att
fortsätta genomfärden äfven nattetid, hvarigenom den
behöfliga tiden ansenligt förkortats. 1913 passerades
kanalen af 5,085 fartyg om 27,7 mill. bruttoton. Af
dessa voro 2,902 brittiska, 771 tyska, 338 holländska,
255 franska och 44 norska. Under Världskriget har
antalet minskats och utgjorde 1916 2,392, hvaribland
31 svenska. Antalet personer, som gjorde passagen,
var 1913 282,235. S. å. uppgingo kanalbolagets
inkomster till 126,7 mill. francs. - Frågan om
åvägabringandet af en förbindelse mellan Medelhafvet
och Röda hafvet är af mycket gammalt datum. Klassiska
skriftställare berätta, att redan Seti I byggt en
kanal från Nilen nära Bubastis till Heroopolisviken
(nuv. Bittersaltsjöarna), men den fick senare
förfalla. Först Necho (609-594 f. Kr.) byggde ock på
en kanal eller möjligen blott fördjupade
kanalen från Heroopolis till Röda hafvet, och Dareios
Hystaspes (520-485) fullbordade arbetet, som senare
förbättrades, men den blef ofarbar genom sand på
Kleopatras tid. Trajanus synes ha återställt den,
liksom senare araberna under Amru på 600-talet. På
700-talet blef den dock ofarbar. Leibniz sökte 1671
intressera Ludvig XIV för kanalplanen, och under sin
vistelse i Egypten (1798-99) sysselsatte Bonaparte
sig med projekt för en kanal, och flera dylika
framställdes äfven senare, i allmänhet med Alexandria
som utgångspunkt, men först fransmannen F. de Lesseps
(se d. o.) lyckades åstadkomma en förening mellan
de båda hafven. 1854 framlade denne sin plan för
vicekonungen af Egypten, Said
pascha, och sedan en internationell kommission af
ingenjörer 1855 förklarat sig för den nuv. kanalens
sträckning, undertecknade vicekonungen 5 jan. 1856
koncessionsurkunden för ett under namnet "Compagnie
universelle du canal maritime de Suez" bildadt
bolag. Först 22 april 1859 började man emellertid
arbetet vid Port Said, hvilken hamn nyanlades. Med
okuflig energi och stort skarpsinne besegrade
Lesseps de många svårigheter, som uppstodo,
bl. a. därigenom, att arbetet måste utföras i en
på lifsmedel och kommunikationer blottad samt för
härjande epidemier utsatt öken. För att anskaffa
sött vatten och möjliggöra tillförseln af materiel
gräfdes en mindre kanal från Sagasig vid Nilens
östra gren till Ismailia och vidare längs S.-kanalen
till staden S. Denna vattenväg öppnades 1863, och
då den stora kanalens första led till Ismailia blef
fullbordad 1865, kunde redan smärre fartyg passera
mellan de båda hafven. Icke ens den omständigheten,
att den nye vicekonungen Ismail pascha, förmådd af
de om sin handel på Indien afundsjuke engelsmännen,
vägrade att enligt sin faders förbindelse vidare låta
fellaher utföra arbetet, kunde hindra Lesseps i hans
företag. Med tillhjälp af europeiska arbetare och
användning af en mängd nya maskiner blef verket
tvärtom därefter raskare framdrifvet. 16-18
nov. 1869 öppnades kanalen i Port Said under
stora högtidligheter samt i närvaro af kediven,
af kejsarinnan Eugénie af Frankrike, kejsaren af
Österrike, kronprinsen af Preussen m. fl. furstliga
personer. Hvad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:22 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free