- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
679-680

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulci - Sulcus - Suldal - Suldalen - Suldalslaagen - Sulefjorden - Suleika - Sulejman (Soliman) - Sulejmanbergen (Solimanbergen) - Sulejmanijé - Sulejman pascha - Sulen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha bevarats; åtskilliga af dem bära bilden af den
feniciska gudinnan Tanit. Äfven judiska grifter,
stundom med bild af den sjuarmade ljusstaken, romerska
grafvar och kristna katakomber äro bevarade.
J. C.

Sulcus, lat., fåra. - S. centralis,
centralfåran. Se Hjärnan, sp. 832.

Suldal (fno. Suladalr), härad och socken i inre
Ryfylke, Stavanger amt, Norge, kring
Suldalsvatnet (27 km. långt, 29 kvkm., 65 m. ö. h.),
en långsträckt sjö, som vid Suldalsporten tränger
ihop sig till en smal ränna i fjällplatån och
genom den 20 km. långa Suldalslaagen har sitt
utlopp i Sandsfjorden. 1,219,46 kvkm. 1,785
inv. (1910). Häradets södra del genomskäres
af den 70 km. långa Suldalen, hvars inre del
utfylles af Suldalsvatnet och hvars fortsättning
n. ö. om sjön under namn af Kvandalen stiger upp
emot Haukelifjeldene. En sidodal n. om sjön är
Bratlandsdalen, en söndersplittrad, vild fjällklyfta,
genom hvilken Vestlandets mest trafikerade turistvägar
leda till Röldalen och Hardanger. 9,19 kvkm. af S:s
ytvidd äro åkerjord. Suldalsvatnet trafikeras af
linjeångare mellan Suldalsosen i s. v., Nesflaten och
Roaldkvam i n. ö. K. V. H.

Suldalen. Se Suldal.

Suldalslaagen [-lagen],
Suldalsosen, Suldalsporten, Suldalsvatnet. Se
Suldal.

Sulefjorden. Se Sulöy.

Suleika (pers. Zuleicha 1. Zalicha), ett hos
skalderna ofta förekommande persiskt kvinnonamn. Om
"’Jusuf och Suleika" se Josef, sp. 174.

Sulejman
(Soliman), namn på tre turkiska sultaner. - 1. S. I
utropades till sultan efter sin faders, Bajasid
I:s, tillfångatagande vid Angora (1402), men blef af
sin broder Musa slagen och mördades under flykten
(1410). Han erkännes ej som sultan af turkarna. -
illustration placeholder

2. S. II (I) el Kanuni ("lagstiftaren"), turkarnas
mest berömde regent, f. 1496, d. 1566, efterträdde
sin fader, Selim I, 1520. Om hans regering se Turkiet
(Historia). S. var en utmärkt fältherre och vis
statsman, men ingalunda fri från grymhet. Med honom
nådde osmanska väldet sin glansperiod beträffande
äfven andlig odling, byggnadskonst (uppförandet af
Sulejmanijemoskén, se Konstantinopel, sp. 839)
och nationell diktning. Han var själf skald (hans
"Divan" utgafs 1903 i urval af G. Jacobs). - 3. S. III
(II)
, f. 1642, son af Ibrahim I, sultan 1687-91,
förde i början af sin regering olyckliga krig med
Österrike, men lyckades sedermera, tack vare sin
utmärkte storvesir Köprili-Mustafa, fördrifva
de österrikiska härarna från turkiskt område.
(L. M. B.)

Sulejmanbergen (Solimanbergen),
bergskedja i östra Afganistan, på gränsen mot Indien
/Punjab), äro i n. genom Kurams floddal skilda
från Sefid-kuh, gå, delade i två grenar, östra och
västra S., i sydlig riktning samt äro i s. v. genom
Bolanpasset afskurna från Brahuibergen. S., som i
ö. med branta terrasser sänka sig till den indiska
slätten, nå i Takht-i-Sulejman (Salomos tron)
en höjd af 3,441 m. Deras hufvudmassa består af
sandsten, lerskiffer och kalksten. Gomal, Kaurah,
Sanga m. fl. bifloder till Indus genombryta den östra
bergsträckningen. (J. F. N.)

Sulejmanijé, moské. Se Konstantinopel, sp 839.

illustration placeholder

Sulejman pascha (El-Said-S.-Husni),
turkisk general, f. 1838 i Konstantinopel, d. 11
aug. 1892 i Bagdad, 1861 underlöjtnant och 1865
major och chef för en bataljon, i spetsen för hvilken
han under striderna på Kreta 1866-68 gjorde sig så
bemärkt, att han inkallades i generalstaben. Efter att
äfven med framgång ha deltagit i ett krig i Jemen
i Arabien blef han snabbt befordrad samt utnämndes
1870 till öfverste och 1874 till generalmajor och
vice direktör för krigshögskolan. 1875 blef han
generallöjtnant och divisionschef samt spelade
följande år en viktig roll i sultan Abd-ul-Asis’
störtande. I det kort därefter upplågande kriget
med Serbien bidrog han väsentligt till serbernas
nederlag. Vid rysk-turkiska krigets utbrott 1877 förde
han som muschir (marskalk) öfverbefälet i Bosnien och
Hercegovina. Beordrad att betvinga det upproriska
Montenegro, trängde han under häftiga strider in i
nordöstra delen af landet och förenade sig (juni 1877)
med den från s. framryckande Ali Sahib pascha. Kort
därpå kallades han emellertid till Rumelien såsom
öfverbefälhafvare för därvarande härafdelning och
lyckades tränga ryssarna (under Gurko) tillbaka öfver
Balkan. Emot sin egen vilja måste S. sedan (i aug. och
sept.) angripa fienderna i deras fasta ställning i
Schipka-passet och närliggande pass. Hans truppers
ytterliga ansträngningar ledde dock icke till något
resultat. I okt. s. å. utnämndes S. till öfvergeneral
vid Donauarmén, och i dec. erhöll han högsta befälet
öfver de turkiska stridskrafterna s. om Balkan. Genom
turkarnas nederlag vid Scheinovo och Filippopol samt
ryssarnas marsch mot Adrianopel nödgades han med sin
svårt decimerade här retirera öfver Rhodopeberget
och från Dedeagatsch sjöledes bege sig till
Konstantinopel. På grund af sina motståndares intriger
fängslades han i febr. 1878, gjordes ansvarig för
krigets olyckliga utgång samt dömdes till degradering
och 15 års fängelse, men blef 1880 benådad från
fängelsestraffet och förvisad till Bagdad. S. var en
af Turkiets kraftigaste och skickligaste generaler
under kriget, men hofkrigsrådet i Konstantinopel
utöfvade ett mycket ogynnsamt inflytande på hans
verksamhet. Se H. Hinze, "Gurko und S." (1880).
(H. J-dt.)

Sulen. 1. Härad och pastorat, utgöras blott af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free