- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
689-690

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulitelma - Sulitelmabanen - Sulitelma kopparverk - Su-l-kada - Sulkava - Sulky - Sulla, Lucius Cornelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medelst linbana. Det bästa af malmen behandlas
i smälthytta vid Fagerli (321 inv., 1910) vid
Balmielvens utlopp i Langvatnet; n. om denna
sjö ligger bergverkssamhället Furulund (506
inv. s. å.), där verket har administrationshus,
tjänstemannabostäder, postkontor samt telegraf-
och telefonstationer för egen räkning m. m. Verkets
alltid isfria hamnplats ligger vid Finneide (360 inv.,
s. å.). Det verket tillhöriga området räknar i sin
helhet 2,869 inv. (1910). S.-fyndigheterna voro kända
på 1870-talet och sattes efter ett par års (1889-91)
försöksdrift i gång af konsul N. Persson i Hälsingborg
samt bearbetades för stordrift först af det tack vare
denne föregångsman 1891 stiftade "S. aktiebolag" med
ett kapital af 3 mill. kr. (särskildt med svenska och
tyska insatser). Verkets produktion har de senaste
åren stigit betydligt, arbetsstyrkan har ökats till
omkr. 2,000 man och kapitalet till 7,021,000 kr. 1915
brötos 27,043 ton, hvaraf 12,325 ton hyttemalm
(4,9 proc.) och 14,718 ton elmorekoncentrat
(7,43 proc.). Bergverket ligger afsides och
ensligt. Afståndet mellan Bodö och Finneide är 50
km. med ångbåt. Mellan Skjönstaa vid Övrevatnets östra
ändpunkt och Fagerli öppnades för trafik i juni 1915
den normalspåriga (1,067) S.-banen, som eges och
drifves af S. a.-b. - Se A. Helland, "Nordlands amt"
(bd 4), och Gunnar Holmsen, "Sulitelmatrakten",
med geol. karta och litteraturförteckning (i "Aarbok
for 1917", utg. af Norges geol. undersökelse).
K. V. H.

Sulitelmabanen. Se Sulitelma.

Sulitelma kopparverk. Se Sulitelma.

Su-l-kada. Se Hedjra.

Sulkava, socken i S:t Michels län, Jokkas domsaga,
Rantasalmi härad, Finland, är ett imperiellt pastorat
af 2:a kl., Nyslotts stift och domprosteri. 578
kvkm. 6,272 inv. (1914), finsktalande. A.G.F.

Sulky [sa’lki], en lätt tvåhjulig kärra för
kappkörning (se Traflöpning), härstammar
från Amerika och var urspr. försedd med mycket höga
hjul (fig. 1); den moderna sulkyn
har helt låga, med luftfyllda gummiringar
försedda velocipedhjul (se fig. 2 å sp. 690).
illustration placeholder
Fig. 1. Äldre sulky.

B.C-m.

Sulla. 1. Lucius Cornelius S., romersk
statsman och fältherre, f. 138, d. 78 f. Kr.,
sedermera med tillnamnet Felix (den lyckosamme),
tillhörde en dittills föga känd och fattig gren af
corneliska släkten. Han blef kvestor, det lägsta
steget på riksämbetenas trappa, först 107, då han
tjänade under Marius i kriget mot den numidiske
Jugurtha (se d. o.).
F
illustration placeholder
ig. 2. Modern sulky. (Till art. Sulky, sp. 689.)

Med diplomatisk
skicklighet förmådde S., som f. ö. mycket utmärkt sig
i själfva kriget, konung Bocchus af Mauretanien att
utlämna Jugurtha. Redan under detta fälttåg visade
S. sin förmåga att vinna sina soldaters förtroende;
han tillät dem visserligen stor frihet i fråga om
plundring och utsväfningar, men hade dem, när det
gällde, helt i sin hand. För andra gången tjänade
han 102-101 under Marius, och 102-101(?) under
Catulus i kriget mot cimbrer och teutoner.
illustration placeholder
Sullas bild på ett romerskt mynt.

Härunder
grundlades den rivalitet mellan
Marius och Sulla, som sedan skulle
utgöra en af de hufvudsakligaste drifkrafterna
i den samtida romerska historien. Efter kriget
blef S. pretor (93) och gaf lysande spel, hvarvid
bl. a. 100 afrikanska lejon dödades. Året därpå styrde
han som propretor provinsen Cilicia. Mithradates VI
af Pontos (se Mithradates) blef besegrad; S. var den
förste romerske statsman, som underhöll diplomatiska
förbindelser med parternas folk. Efter sin återkomst
var S. själfskrifven ledare af optimatpartiet
(adelspartiet), hvars åsikter han från början
omfattat. S:s stora folkgunst gaf honom jämte Marius
befälet i bundsförvantskriget (90-88), som han med
Pompejus Strabos tillhjälp förde till ett lyckligt
slut. 88 var han konsul och hade af senaten fått
äfven befälet mot Mithradates, då popularpartiet
(folkpartiet) lyckades i folkförsamlingen genomdrifva,
att befälet öfverflyttades på Marius. S., som stod
vid Nola, intog Rom och anställde förskräckliga
förföljelser (se Romerska riket, sp. 735) mot sina
motståndare samt vidtog i optimaternas intresse
åtskilliga inskränkningar i det demokratiska
statsskicket. S., som drog ut i kriget 87, besegrade
först Mithradates’ bundsförvanter och sedan honom
själf. Därefter återvände han, 83 f. Kr., till Rom,
där Marius’ anhängare, såsom L. Cornelius Cinna,
P. Papirius Carbo, Marius d. y. m. fl., huserat
vildt och Marius själf blifvit konsul för sjunde
gången och dött under sitt konsulsår 86 (jfr Marius,
sp. 990). 82 vann S. en afgörande seger öfver Marius
d. y. vid Sacri portus nära Præneste, som var Marius’
operationsbas, och marscherade sedan på Rom, där man
åter anställt


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free