- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
1127-1128

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverdrup, Jacob Liv Rosted - Sverdrup, Georg - Sverdrup, Otto Neumann Knoph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johan S:s ministär 26 juni 1884 utnämnd till
statsråd, för det första året på förordnande i
statsrådsafdelningen i Stockholm, men sedan juli
1885 som chef för ecklesiastikdepartementet. På
sistnämnda post lyckades han genomföra de nya
gudstjänstliga textserierna 1887, en ny liturgi
och en utvidgad möjlighet att nyttja kyrkorna
1889. Alltifrån början hade han föresatt sig den
uppgiften för sitt politiska lif att genomföra
den urspr. af fadern uppgjorda planen att bygga
upp norska kyrkan igen på helt nationell grund i
trohet mot reformationens principer. Som chef för
en strängt ortodox, lågkyrklig riktning med behof af
en demokratisk församlingsorganisation å ena sidan,
en stram kyrklig disciplin på den andra stod han i
opposition till såväl den högkyrkliga byråkratien som
till de i kulturlifvet framträdande antireligiösa
strömningar, som fingo sin näring i den då för
tiden inom norska vänstern mycket spridda religiösa
indifferentismen. Detta förhållande kom till uttryck
i hans politik. Den klyfta, som "Kiellandsaken"
(se sp. 1125) öppnade inom vänsterpartiet, vidgades
till oöfverstiglighet, då S. 1886 framställde
sina ödesdigra kyrkolagsförslag. De gjorde honom
en lång tid till landets mest hatade man, och en
ofta obillig och orättvis kritik fann behag i att
framställa honom som Johan S:s onde ande, som ödelade
hans lifsverk. S. kvarstannade i regeringen till
dennas sista stund. Efter sitt afsked 12 juli 1889
utnämndes han till kyrkoherde i Bergen 1890. Men för
valperioderna 1892-94 och 1895-97 sändes han till
stortinget som representant för sin gamla valkrets
och kom därigenom att ånyo bli en förgrundsfigur
i norsk politik. Under krisen febr. 1895 fick han
konungens uppdrag att bilda ny ministär, men oviljan
mot honom inom stortingets vänster tvang honom genast
att afsäga sig uppdraget. Kort därefter framställde
han det mycket omtvistade förslaget att återupptaga
förhandlingarna med Sverige om unionens ombildning,
ett förslag, som stortinget i något ändrad form
antog 7 juni. Få dagar senare gjorde han på nytt
ett fåfängt försök att bilda regering. Då Hagerups
koalitionsministär bildades 14 okt. 1895, ingick
han i denna som ecklesiastikminister och verkade som
sådan med stor kraft och administrativ skicklighet,
tills hela regeringen afgick 17 febr. 1898. Samma
dag utnämndes S. till biskop i Bergen, men sjukdom
hindrade honom att mottaga invigning i detta ämbete,
och han kom aldrig att tillträda det. S. författade
ett stort antal kyrkohistoriska afhandlingar,
predikningar och uppbyggelseskrifter samt inlägg i
den politiska diskussionen.

6. Georg S., den föregåendes broder, norskamerikansk
kyrkoman, f. 1848 i Balestrand, d. 3 maj 1907 i
Minneapolis, tog prästexamen i Kristiania 1871,
studerade semitiska språk i Tyskland m. fl. länder och
anställdes 1874 som professor i gammaltestamentliga
vetenskaper vid Augsburg seminar i Minneapolis,
hvars styresman han blef 1878 och som under hans
ledning blef medelpunkten för norsk-lutherska kyrkan
i Amerika. 1890 slöt han sig med sitt samfund till
Den förenade norsk-lutherske kirke i Amerika, men
skilde sig 1897 därifrån och stiftade Den lutherske
frikirke, hvars organ "Lutheraneren" han
redigerade, och han deltog i uppsättandet af
veckoskriften "Folkebladet". Genom S. grundlades
den norsk-amerikanska missionen på Madagaskar, och
han redigerade sedan 1901 dess organ "Gasseren". S:s
Samlede skrifter i udvalg (6 bd, 1909-12) utgåfvos
af A. Helland.

illustration placeholder

7. Otto Neumann Knoph S., sonsons son till S. 1:s
broder Ulrik Fredrik Suhm S., upptäcktsresande,
f. 31 okt. 1854 i Bindalen Nordlands amt, gick 17 år gammal till
sjöss, men slog sig snart ned som landtbrukare. Han
deltog i den af Fr. Nansen (se d. o., sp. 423) ledda
skidfärden öfver Grönlands inlandsis sommaren 1888,
ett företag, hvars lyckliga genomförande var ej minst
S:s förtjänst. På Nansens polarfärd med "Fram" 1893-96
var S. fartygets befälhafvare, och då Nansen och
löjtnant Johansen lämnat skeppet, tillföll ledningen
af expeditionen under hemresan S., en uppgift, hvars
stora svårigheter han lyckades bemästra på det mest
utmärkta sätt. Fartyget dref den följande tiden,
infruset i den omkr. 25 fot tjocka isen, långsamt
norrut, kom 15 nov. till den nordligaste punkt,
som någonsin uppnåtts af ett skepp (85°
55,5’n. br., på
66° 31’ ö. lgd) och fortsatte så driften söderut,
flera gånger med långa afbrott, tills öppet
vatten nåddes 14 aug. 1896. Dagen därpå anträffade
S. Andrée-expeditionen vid Danskön och anlände 20
aug. 1896 till hamnen Skjervöy längst norrut i Tromsö
amt, en vecka efter Nansens och Johansens ankomst till
Vardö. S:s berättelse om denna del af expeditionen
ingår som ett själfständigt parti i bd II af Nansens
verk "Fram över Polhavet". 1898-1902 ledde S.,
ånyo med "Fram", egen polarfärd, hvars ursprungliga
mål var att under öfvervintring genom slädfärder
företaga en vetenskaplig undersökning af Grönlands
nordvästkust. Liksom den tidigare "Fram"-expeditionen
bekostades denna expedition, som bestod af 15 man
utom S., af konsul A. Heiberg och bryggeriegarna,
bröderna A. och E. Ringnes. "Fram" lämnade
Kristiania 24 juni 1898. Ogynnsamma isförhållanden
under passagen genom Kane-bassängen gjorde, att
expeditionen de tre följande åren i stället kom
att företaga vidsträckta ströftåg med kartläggning
af öar och fastlandssträckor n. om Jones-sund
och v. om Ellesmere land. 19 sept. 1902 återkom
expeditionen till Stavanger. S. skildrade den i Nyt
land. 4 åar i arktiske egne
(2 bd, 1903; sv., ty.,
eng. o. fr. uppl. 1904). 1905-07 skötte S. en större
plantage på Cuba. 1910 deltog han som ledare i en
expedition för hvalrossfångst på Grönlands västkust,
ett förut opröfvadt fångstfält. 1911 grundlade han
ett hvalfångstbolag, som till 1914 med honom som
chef idkade fångst vid Alaska. 1914 utrustade han på
ryska regsringens bekostnad en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:22 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free