- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
1319-1320

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinöbatteriet - Sviones - Svipdag - Svipul - Svir - Svirfvel - Sviskon - Svistov - Svit - Svithin - Svithun - Svitjod - Svivel - Swivels - Svjatoje more - Svjatoj nos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats 1679, men lämnades efter krigets slut att
förfalla.
L. W:son M.

Sviones, lat., folkstam. Se Svear.

Svipdag, nord. myt. och sagohist. 1. Se
Fjolsvinnsmal. – 2. Kämpe hos konung Hugleik
i Uppsala. – 3. Svensk kämpe hos konung Adils i
Uppsala, som sedan jämte bröderna Beigad och
Hvitserk öfvergick till konung Rolf Krake i Lejre
i Danmark och blef en af hans bästa kämpar. – 4.
S. blinde, fosterfader till Ingjald Illråde
(se d. o. och G. Storm, "Arkiv f. nord.
filologie", 19).
1-4. B-e.

Svipul, nord. myt., namn på en af valkyrjorna.

Svir, flod i ryska guv. Olonets, flyter från Onega
till Ladoga. Längd 218 km. S. är segelbar under
hela sitt lopp, men genom sina strömhvirflar farlig
för mera djupgående fartyg. Från S. till Sjas
går den 40 km. långa s. k. S.-kanalen, en
länk i den stora vattenvägen mellan Östersjön samt
Volga och Kaspiska hafvet. – Vid S:s inflöde i
Ladoga började svenskarna under Jakob De la
Gardie 1616 bygga en skans, men arbetena afbrötos
snart, och blott ett "staket" (palissadering) för
lodjorna uppsattes.
(J. F. N. L. W:son M.)

Svirfvel, fisk., vanlig benämning på drag, helst
af den i art. Drag, fig. 1 afbildade typen. – Om
svirfvelfiske se Metspö.
I. Arwn.

Sviskon. Se Plommon.

Svistov [svi∫tåff], Sistov, Sistova (ty.
Swischtow), stad i Bulgarien, vid Donaus högra
strand, mellan Nikopoli och Russe. 13,101
inv. (1910). Bland dess industrier märkas garfning
och bomullstygstillverkning. S. är en af
Bulgariens viktigaste hamnstäder. 4 aug. 1791
slöts i S. en fred mellan Österrike och Turkiet.
Under rysk-turkiska kriget 1877–78 blef S.
ryktbart genom ryssarnas öfvergång öfver floden där
i juni och juli 1877. Den vid Corabia 14 juli
1913 af rumänerna under det oblodiga
rumänsk-serbiska kriget slagna bron, på hvilken deras
hufvudkrafter sedermera gingo öfver Donau,
flyttades därefter till S. Vid S. gick Mackensen med
tyska trupper öfver Donau in i Rumänien i senare
hälften af nov. 1916.
L. W:son M.

Svit (fr. suite), följe (särskildt en furstlig
persons eller en högre militärpersons), följd, ordnad
följd, rad; en sammanhängande följd kort i viss
färg. Jfr Suite. – Mus., it. partita, en under
1600- och 1700-talen vanlig kompositionsform,
bestående af en cykel af danser i samma tonart, men
olika till nationalitet, tempo och taktart. Sviten
var folklig, okonstlad, lättillgänglig musik, i
motsats till den högre, kontrapunktiska. Ursprunget
till sviten är att söka i den under medeltiden
vanliga föreningen af en gångdans i 2-takt och en
vidhängd springdans i 3-takt; i början af
1500-talet tillades en tredje som afslutning, och
svitformen började odlas i Italien samt utbildades från
början af 1600-talet vidare framför allt i Tyskland,
hvarvid de gamla italienska danserna ersattes
af franska och tyska. Sviten komponerades
mest för orkester eller klaver och nådde högst hos
Seb. Bach, Händel och Couperin. De vanligaste
dansformerna voro allemande, courante,
sarabande
och gigue; stundom inskötos
gavott, passepied, branle, menuett,
bourrée, rigaudon, polonäs
och som
finalsats en chaconne eller passacaglia,
någon gång
äfven annat än dansstycken, såsom air
l. spel-aria samt som inledning en "sinfonia" eller
"sonata", hvarigenom sviten närmade sig sonaten
(i själfva verket framgingo ur sviten sonat och
symfoni, se dessa ord). Vid den egentliga sonatens
uppblomstring utträngdes sviten alltmera, men i
nyare tid har den återupptagits af Franz Lachner,
Raff, Tjajkovskij, Grieg ("Fra Holbergs tid")
m. fl., särskildt i form af orkesterkomposition med
fritt val af satser, och namnet har t. o. m.
begagnats på programsymfoniska sammansättningar
(t. ex. Massenets "Suite alsacienne") samt
hopställda satser af skådespelsmusik, såsom Griegs 2
"Peer Gynt"-sviter, Bizets "L’Arlésienne", Aulins
"Mäster Olof"-svit. Närbesläktad med sviten är
den instrumentala serenaden (se Serenad).
Litt.: Norlind (se d. o. 2), "Zur geschichte der
suite" (1906).
A. L. (E. F-t.)

Svithin. Se Svithun.

Svithun l. Svithin, under konung Egbert
af Wessex biskop i Winchester, d. 862, skildrad
i en fantastisk biografi omkr. år 1000 som helgon
af de två angelsaxiske munkarna Lantfred och
Wulstan, nära 100 år senare mera historiskt
tillförlitligt af den tyske munken Gotzelin. S. blef
snart skyddshelgon för katedralen i Winchester.
Därifrån öfverfördes hans dyrkan till Norge af
den vid klosterkyrkan i nyssnämnda stad utbildade
Reinald, som 1115 blef den förste biskopen
i Stavanger, hvars domkyrka han grundlade och
invigde till S:t S:s minne. I Norge kallades S:s
högtidsdag, 2 juli, helgonets födelsedag,
Svithunsmessa, aftonen förut Svithunsvaka,
hvilket efter hand kom att lyda syptunssokk
l. syftesokk, en än i dag på Karmöy och i
Söndhordland brukad beteckning. Minnesdagens
kyrkliga högtidlighållande fastställdes i Gulatings- och
Frostatingslagen. 15 juli firades på några
ställen i Norge en svithunsmessa siðari till minne
af ärkebiskop Ælfeahs öfverförande af några af
helgonets ben till katedralen i Canterbury (translatio
Sancti Svithuni
).
K. V. H.

Svitjod (angls. Swéoþéod, fsv. Suiþjoð, fnisl.
Sviþjóð), eg. svearnas folk, sedermera svearnas land
(Svealand, Svearike), slutligen poetisk benämning
på hela Sverige (se d. o., sp. 1129). Hos Snorre
Sturlasson förekommer ordet ock i en annan,
vidsträcktare bemärkelse, betecknande hela det stora
landet n. om Svarta hafvet, största delen af nuv.
europeiska Ryssland (Svíþjóð hin mikla).

Svivel (af eng. swivel, "lekande"), fisk., i
priskuranter och handböcker samt af en del
nöjesfiskare sedan gammalt använd, men felaktig
benämning för vissa drag (se d. o. och fig. 2 däri),
som af engelsmännen kallas spinner.
I. Arwn.

Swivels [swivls], eng. Se Roddidrott,
sp. 573.

Svjatoje more [mårje], ry. ("heliga sjön"),
namn på sjön Baikal.

Svjatoj nos [nås], ry. ("heliga udden"), namn
på flera uddar i Norra ishafvet, nämligen en udde
midt emot ön Ljachov (guv. Jakutsk), en udde vid
östra inloppet till Tjeskajaviken och en udde vid
norra kusten af Kola-halfön (de bägge senare i
guv. Archangelsk).
(J. F. N.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free