- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
1325-1326

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svulst - s.v.v. - Svyck (Zwyck) - Swynford, Catherine - Svågan - Svåger - Svågerlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillväxt). Den hastighet, hvarmed svulsterna
tillväxa, är mycket olika hos olika svulster,
men tillväxthastigheten kan växla äfven hos en
och samma svulst i olika perioder af densammas
utveckling. Svulsterna uppträda i början vanligen
som en lokal sjuklig förändring, äfven om det
förekommer, att en svulst af viss art samtidigt
eller i hvarje fall primärt uppträder på mer än
ett ställe i kroppen. Däremot är ett sekundärt
mångfaldigande genom svulstcellernas förflyttning,
metastasbildning (se Metastas), en i synnerhet för
vissa svulster vanlig företeelse. Svulstmetastasen
eger rum genom såväl blodkärlen som lymfkärlen; i en
del fall kan den uppkomma äfven genom direkt beröring
("kontaktmetastas") eller genom implantation. Hos
vissa svulster förefinnes benägenhet att efter
operativt borttagande återkomma ("recidivera"). Med
hänsyn till svulsternas inverkan på organismen
förhålla sig olika svulster på olika sätt, i det
att en del visar sig vara af mera godartad natur,
andra däremot af mera elakartad beskaffenhet. Från
nämnda synpunkt indelar man svulsterna i två grupper:
godartade (benigna) och elakartade (maligna);
dock förefinnes ingen skarp gräns mellan dessa
båda grupper. De maligna svulsterna kännetecknas
framför allt däraf, att de växa infiltrativt,
destruktivt samt hastigt, att de sätta metastaser,
ega benägenhet för recidiv samt åstadkomma höggradig
afmagring (kakexi). De benigna svulsterna sakna nu
nämnda egenskaper. Gemensamt för alla svulster är,
att de ha rent lokal inverkan på organismen dels
därigenom, att de undantränga och ersätta den väfnad,
i hvilken de uppträda, dels genom tryckverkan på
omgifvande väfnadsdelar. På grund af denna lokala
inverkan kunna äfven de benigna svulsterna bli för
individen i fråga elakartade och äfven leda till
död. Många i egentlig mening godartade svulster
kunna äfven genom sin storlek eller genom läge i
lifsviktiga organ bli för individen elakartade. Vid
benämning och klassificering af svulsterna betjänar
man sig af olika indelningsgrunder, såsom antalet
svulstparenkym, graden af heterotypi (från normal
väfnad afvikande byggnad), väfnadsarten. Efter antalet
svulstparenkym indelas svulsterna i enkla, som ega
ett enda svulstparenkym, och sammansatta, de senare
vanligen kallade biandsvulster, som ha två eller flera
svulstparenkym. Efter graden af heterotypi indelar
man svulsterna i homoiotypiska, sådana, hvilkas
histologiska byggnad eger motsvarighet hos normalt
förekommande väfnader, och heterotypiska, sådana,
hvilkas histologiska byggnad saknar motsvarighet
hos normalt förekommande väfnader. Inom hvardera
gruppen benämnas och klassificeras de enskilda
formerna efter sin väfnadsart. De homoiotypiska
svulsterna omfatta hufvudsakligen följande
svulstformer : fibrom, bindväfssvulst,
lipom, fettväfssvulst, kondrom, broskväfssvulst,
osteom, benväfssvulst, myxom, slemväfssvulst,
myom, muskelsvulst, angiom, kärlsvulst, neurom och
gliom, nervsvulst, epitheliom, epitelsvulst, med
underafdelningarna papillom (ytepitelsvulst) och
adenom (körtelepitelsvulst). De heterotypiska
svulsterna utgöras af sarkom, hvilka bilda de
heterotypiska formerna af fibrom, lipom, kondrom,
osteom och myxom; vidare de
heterotypiska formerna af myom, angiom, neurom och
gliom samt de heterotypiska epitelsvulsterna,
kräftsvulsterna (kancer, karcinom). De
heterotypiska svulsterna äro maligna, de
homoiotypiska benigna, äfven om beträffande de
senare i en del fall vissa malignitetskaraktärer
kunna föreligga. Blandsvulsterna äro jämförelsevis
mera sällsynta. Oftast föreligger ett gemensamt
ursprung för de olika svulstparenkym, som ingå i
dem, så att de särskilda svulstparenkymen utgöra
olika differentieringsformer af en gemensam
groddväfnad. De flesta biandsvulsterna ha ett
medfödt anlag, hvarvid det är fråga om under
den embryonala utvecklingen afspaltade komplex af
celler, hvilka börja svulstartadt proliferera. Vissa
biandsvulster, som visa en mera komplicerad byggnad,
kunna i morfologiskt hänseende ej särskiljas från en
del missbildningar. - Svulsternas orsak är ej ännu
känd. Hittillsvarande erfarenhet talar dock för,
att det sannolikt är fråga om ganska komplicerade
processer, hvarvid flera moment samverka.
G. H.

s. v. v., förkortning för lat. sit venia verbo (se d. o.).

Svyck (Zwyck), ett framför allt inom
studentspråket nyttjadt ord med betydelsen fest, glad
tillställning med (mat och riklig) dryckjom. Ordet
anses härstamma från ty. zweckessen, festmåltid.

Swynford [swi’nfod], Catherine, hertiginna
af Lancaster, f. omkr. 1350, d. 10 maj 1403 i
Lincoln, var dotter till en riddare från Hainault,
sir Payne Roelt, som kom till England med Edvard
III:s drottning, Filippa. Hon gifte sig omkr. 1367
med sir Hugh Swynford, blef änka 1372 och kort
därefter älskarinna åt Johan af Gaunt, hertig af
Lancaster. Han gifte sig med henne 1396, och
1397 legitimerades hennes fyra barn med honom,
hvilka efter ett af faderns slott i Anjou antogo
namnet Beaufort (se d. o.). V. S-g.

Svågan, vattendrag i Hälsingland, uppstår ur
småsjöar inom Borgsjö och Torps socknar i Medelpad,
har sydöstlig riktning genom Bjuråkers socken
och faller ut i Norra Dellen ett stycke n. om
Bjuråkers kyrka. Längd omkr. 70 km.

Svåger är en mans hustrus broder eller en
kvinnas mans broder, äfvensom omvändt en persons
systers man. Mindre noggrant används ordet svåger
också om ens äkta makes systers man. Jfr
Svågerlag.

Svågerlag, Svågerskap, betecknar i
vanligt språkbruk förhållandet mellan en person och
hans svåger eller svägerska (se dessa ord).
Den juridiska terminologien förstår under
svågerlag förhållandet mellan en person och hvilken
som helst släkting till hans äkta make samt
skiljer alltså, liksom i fråga om släktskapen (se
Skyldskap), mellan rätt upp- och
nedstigande svågerlag
och svågerlag å
sidan
. Det förra består mellan ena maken och
den andres ascendenter eller afkomlingar (så t. ex.
förhållandet till svärföräldrar eller styfbarn), det
senare åter mellan ena maken och den andres
sidosläktingar (härunder ingår alltså det vanliga
språkbrukets egentliga svågerskap). Rättsligt sedt,
fortvarar svågerlaget, äfven sedan det äktenskap,
som grundlagt detsamma, upplösts genom dödsfall
eller skilsmässa. Rätt upp- och nedstigande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free