- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
1435-1436

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndaflod - Syndaförlåtelse - Synaktyli - Synden mot den Helige ande - Syndesmologi - Syndetikon - Syndikalism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

noga på Guds befallning. Enligt båda källskrifterna
var anledningen till Guds beslut att straffa det
första människosläktet med en förhärjande flod
det tilltagande sedefördärfvet. Enligt Jahvisten,
hvars berättelse härvid förkortats, har Jahve, för
hvilken Noa fann nåd, gett denne befallning att
bygga en ark, dock utan att till en början upplysa
honom om ändamålet. När arken var färdig, fick
Noa förklaring på gåtan och befallning att förutom
sin familj taga med sig 7 par (eller exemplar) af
alla rena och orena djur och med dem gå in i arken,
ty 7 dagar därefter skulle Jahve låta det regna på
jorden i 40 dygn. Regnet kom och öfvertäckte till
slut de högsta bergen, så att alla lefvande varelser
utplånades på jorden. Efter 40 dagar upphörde regnet,
och när vattnet började sjunka, företog Noa genom
utsända fåglar undersökningar angående dess
aftagande. Sedan han på detta sätt öfvertygat sig om,
att jorden var torr, gick han ut och frambar ett
brännoffer till tack för sin räddning. - Enligt
Prästkodex meddelade Gud Noa redan från början sin
plan att "göra ände på allt kött" och gaf honom,
eftersom han var rättfärdig, befallning att till
räddning för sig och sin familj bygga en ark efter
noga fastställda mått och taga med sig dit ett par
af alla lefvande djur. Floden kom icke genom ett
vanligt regn, utan därigenom att källorna från det
stora djupet under jorden bröto fram och himmelens
fönster öppnades, hvarigenom de stora vattenmassor,
som enligt denna källskrift i begynnelsen omslöto
jorden, åter fördränkte den. Syndafloden innebar
m. a. o. enligt denna källskrift ett återvändande
till jordens urtillstånd före skapelsen (se skapelsen
enl. G. T.). Noa gick in i arken samma dag, som
floden kom. Vattnet steg under 150 dagar. Därpå
tillslötos djupets källor och himmelens fönster,
och efter 1 år och 11 dagar var jorden torr. Noa
gick då på Guds befallning ut, och Gud förklarade,
att han icke mer ville genom någon förhärjande flod
utrota allt kött på jorden; till ett tecken på detta
löfte hänvisade han till bågen i skyn. De bibliska
flodberättelserna äro uppenbarligen beroende af de
babyloniska flodmyterna, och deras religionshistoriska
betydelse ligger i den utrensning af med Israels
religion oförenligt stoff, som de ådagalägga.
E. S-e.

Äfven hos andra folk än hebréerna
förekomma berättelser om en öfversvämning, som
hemsökt hela jorden. Af många skäl kan antagas,
att bibelns berättelse är endast en bearbetning af
den babyloniska flodsagan, som berättas på en del af
de lertaflor, som innehålla Gilgamesepos
(se d. o.). Berättelsens detaljer passa nämligen
in på Eufrat- och Tigristrakterna, men ej på landet
omkring Jordan. Dylika sagor, hvilka starkt afvika
från hvarandra, funnos nästan öfverallt, där ej
öfversvämningar äro omöjliga. De förekomma hos greker,
iraner och egypter, ja hos indianfolk både i Nord- 
och Syd-Amerika samt hos polynesiska stammar. Men
rikligast och mest utbildade äro de hos forntidens
mest religiösa nationer, babylonier, hebréer och
hinduer. Hos de sistnämnde läsas syndaflodssagor i
Satapatha, Brahmana, där det skildras, hur Manu (se
d. o.) bygger ett fartyg, som af en fisk bogseras
till en öfver floden
uppskjutande bergtopp; i Mahabharata är fisken en
omklädnad för guden Brahman. Äfven i Bhagavata Purana
finns samma berättelse, som har några detaljer,
som stämma med de semitiska syndaflodssagorna,
men i sin helhet är af mycket senare datum. - Den
moderna geologien förklarade åtminstone den semitiska
traditionens uppkomst ur vissa naturfenomen,
såsom jordskalf och hafshäfningar af ovanlig
omfattning. Ofta torde fynd af fossila människor, djur
och växter högt uppe på bergen ha ledt till antagande
af en stor öfversvämning i st. f. till tanken på,
att hafvet i en aflägsen forntid stått ofantligt
mycket högre än nu. Litt. bl. a.: E. Suess, "Die
sintflutsage, geologische studie" (1883; sv. öfv. af
A. G. Nathorst, 1887), Andree, "Die flutsagen,
ethnographisch betrachtet" (1891), A. G. Nathorst,
"Jordens historia" I (1894), H. Usener,
"Die sintflutsagen" (1899), och E. Worcester,
"Genesis in the light of modern knowledge" (1901).
J. C.

Syndaförlåtelse, teol. Se Förlåtelse.

Syndaktyli (af grek. syn, tillsammans, och daktylos,
finger), anat. och zool., en missbildning, som består
i sammanväxning af fingrar eller tår. Särskildt
förstås därmed den mer eller mindre fullständiga
förbindelse mellan två eller flera tår genom huden,
som kan omsluta dem i en hylsa ända till tåspetsen
eller till nagelleden, så att sagda tår blott
samtidigt förmå fungera. Hos däggdjuren förekommer
syndaktyli med afseende på 2:a och 3:e tårna hos flera
pungdjur, några apor och en insektätare (Potamogale
velox
). L-e.

Synden mot den Helige ande, teol. Se Dödssynder.

Syndesmologi, anat. Se Bandlära och Desmologi.

Syndetikon (af grek. syndetikos, sammanbindande),
tekn., flytande fisklim beredt af simblåsor,
fiskhud m. m. upplöst i ättiksyra. Jfr Husbloss.
Fmn.

Syndikalism (fr. syndicalisme, fackföreningsrörelse,
af syndicat, fackförening) betecknar
en fackföreningsrörelse i rent facklig,
d. v. s. opolitisk, och mer eller mindre extrem,
d. v. s. revolutionär, form, hvilken blifvit den
förhärskande radikala riktningen inom den franska
socialistiska arbetarrörelsen fr. o. m. 1890-talet och
vunnit internationell spridning på 1900-talet. Den
syndikalistiska rörelsen ställer sig likgiltig eller
oppositionellt afvisande till de socialdemokratiska
partiernas på fackföreningarna stödda parlamentariska
sträfvanden, den s. k. indirekta aktionen "med
röstsedlarna" (för eröfring af den politiska makten
och dess utnyttjande till att på lagstiftningens väg
genomföra samhällsreformer eller en revolutionär
samhällsomdaning i mer eller mindre socialistisk
anda). Likgiltigheten för politiken motiveras med, att
produktionens organisation och egendomens fördelning
icke väsentligen kunna förändras genom politiska
medel (lagstiftningsåtgärder). Fackföreningarna böra,
utan att anförtro sin sak åt valda representanter,
direkt utveckla hela sin styrka i fackliga strider
mot arbetsgifvarna för högre löner och kortare
arbetstid. En 8-timmars maximalarbetsdag skall
icke vinnas genom lag, utan genom att arbetarna
fr. o. m. viss dag på de olika arbetsplatserna vägra
att arbeta mera än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free