- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
1471-1472

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syrien - Syringa - Syringodendron - Syringomyeli - Syringopora - Syringotom - Syrinx - Syriska bibelöfversätteningar - Syriska kristna - Syriska kyrkan - Syriska språket och literaturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en integrerande del af Osmanska riket, med undantag af
1833–40, då det innehades af Muhammed Ali, vicekonung
af Egypten. En följd af växlingen af maktegare samt af
de förhärjande krigens och härskarnas barbari är, att
S. i både politiskt och socialt hänseende förlorat sin
forna civilisation. Det är numera en klent befolkad,
illa odlad och delvis ofruktbar landsträcka, hvars
trygghet ofta oroas af kringströfvande röfvarband
eller kämpande stammar och sekter.

Litt.: von Starck, "Palaestina und Syrien von anfang
der geschichte bis zum siege des Islam" (1894),
Petrie, "Syria and Egypt from the Tell el-Amarna
letters" (1898), De Goeje, "Mémoire sur la conquête de
la Syrie" (2:a uppl. 1900), Paton, "The early history
of Syria and Palestine" (1901), Dussaud, "Les arabes
en Syrie avant l’islam" (1907), Baedeker, "Palästina
und Syrien" (7:e uppl. 1910), "Världshistoria",
utg. af Hildebrand, Hjärne och von Pflugk-Harttung,
III (1912–14).
(K.V.Z.)

Syringa, bot. Se Syren.

Syringodendron, paleobot. Se Sigillaria.

Syringomyeli (af grek. syrinx, fistel, och myelos,
ryggmärgen), anat. Se Ryggmärgssjukdomar, sp. 1335.

Syringopora Goldf. (af grek. syrinx, rör, pipa, och
poros, hål), paleont., till orgelkorallerna hörande
korallsläkte, som lefde under den öfversiluriska
tiden in i stenkolssystemets tid. Korallstocken
bestod af hopbuntade långa, något böjda rör, som voro
förbundna med hvarandra medelst korta cylindriska
tvär-rör, A. Hng.

Syringotom [-tam; af grek. syrinx, fistel,
och tome, snitt], kir., en med knapp på ändan
försedd, böjd knif, med hvilken man förr brukade
operera en analfistel (syrigotomi).
F. B.*

Syrinx. 1. Grek. myt. Se Pan, sp. 1394. - 2. Mus.,
urgammalt grekiskt blåsinstrument. Se Panflöjt
med fig. Om sagan om nymfen S. se Pan. - 3. Zool.,
det ena af fåglarnas struphufvud. Se Fåglar, sp. 181.

Syriska bibelöfversättningar. Se
Bibelöfversättningar, sp. 245-246.

Syriska kristna kallas dels, i allmänhet, de
kristne i Orienten, hvilka begagna den syriska
bibelöfversättningen (se Bibelöfversättningar,
sp. 245-246) och ha syriskt kyrkospråk (maroniterna
Libanon, jakobiterna i Mesopotamien och tomaskristna
i Indien), dels, i inskränktare bemärkelse, endast
de i kurdiska bergen, vid sjön Urmia ned till Mosul,
boende nestorianerna. Se Syriska kyrkan.

Syriska kyrkan leder sin begynnelse tillbaka till
den palestinensiska missionen under den apostoliska
tiden. Först bildades en ej oväsentlig judekristen
kyrka, som dock splittrades i ebioniter, nasaréer
m. fl. och antingen uppgick i storkyrkan eller
gnosticerades (därifrån bl. a. Pseudoklementinska
litteraturen) och uppslukades af islam (Muhammed var
från början en dylik judekristen). Den hednakristna
syriska kyrkan fick två centra: Antiokia och
Edessa i Osroëne (kristet sedan omkr. 200, kanske
det första kristna riket i historien). I Antiokia
härskade grekisk anda, i Edessa färgades kristendomen
nationellt syrisk. Härigenom utbildades två motsatta
kristendomsformer: den
antiokenskkatolska med vår kanon, den edessenska med särskild
kanon (viktiga syriska textfynd) och Tatianos’
evangelieharmoni (främsta lärare Bardesanes och
Aphreates). En mellanställning intog den berömde
Efraim syrern. I början af 400-talet ledde den
energiske biskop Rabbula katoliseringsarbetet; genom
honom skapades ock den syriska bibeln pesschitta. Då
kom den nestorianska striden och klöf åter den
syriska kyrkan. Främre Syrien tänkte monofysitiskt,
bortre Syrien kring Edessas berömda teologskola
nestorianskt. När den stora lösryckningen af de
orientaliska kyrkorna kom i rörelse under striden
om Chalkedon-konsiliets (451) beslut, gick den
östsyriska i spetsen. Sedan Edessaskolan upplösts
489, skilde sig den syrisk-persiska nestorianska
kyrkan 499 från storkyrkan och gick sin segertid i
Asien till mötes (se Nestorianer). Inom
ett halft århundrade lösgjorde sig ock den främre
syriska monofysitismen till en särskild kyrka,
som organiserades af den berömde Jakob Baradai och
därför kallas den jakobitiska. Båda kyrkorna hälsade
islams framträngande som befrielse från hotet från
den grekiska storkyrkan. Men deras kristendom var
alltför mycket uppblandad med barbariska hedniska
moment för att kunna skydda sig mot uppsugningen
från islam. I samband med korstågen kom visserligen
en ny blomstringstid för den syriska kyrkan, när
hon i Barhebræus (d. 1286; se Abu-l-faradsch)
frambragte den syriska nationens mest universelle
ande. Men när mongolfolkvandringen gick fram öfver
Asien, dukade båda grenarna af den syriska kyrkan
helt under. Om de rester, som finnas kvar, se
Baradæus, Maroniter, Monofysiter, Nestorianer
och Unerade greker. - Litt.: F. C. Burkitt,
"Early eastern christianity" (1904), L. Duchesne,
"Églises séparées" (2:a uppl. 1905), J. Labourt,
"Le christianisme dans l’empire perse" (1904),
R. Duval, "La littérature syriaque" (3:e uppl. 1907),
C. Brockelmann, "Die syrische etc. litteratur"
(s. å.), A. Baumstark, "Festbrevier und kirchenjahr
der syrischen jakobiten" (1910), E. J. Bliss, "The
religions of modern Syria" (1912), och Fr. Schepelern,
"Den ældste kristne mission i Kina" (1916).
Hj. H-t.

Syriska språket och litteraturen. Syriskan, det genom
sin litteratur viktigaste af de arameiska språken,
var de kristne araméernas språk, med staden Edessa
i Mesopotamien till centralpunkt, till skillnad
från de judiske araméernas dels i Palestina, dels
i Babylonien inhemska språk. Såsom tillhörande
den östarameiska grenen skiljer sig syriskan från
de västarameiska dialekterna, bibelarameiskan,
targumiskan o. a., dels fonetiskt genom bortfall
af slutande u i plur. af perf. och imperativ och
af slutande i i flera pronominala suffix, ehuru
kvarstående i skrift som w, j, t. ex. syr. qetal(w)
"de dödade", malk(j) "min konung", västaram. qetalu,
malki, samt bibehållande af diftongerna ai, au, mot e,
o
i västaram., t. ex. malkai (konstr.) "konungar",
remau "de kastade", västaram, malke, remo; dels
formellt genom bildning af 3:e pers. sing. mask. samt
3:e pers. plur. mask. och fem. af imperf. med prefixet
n- mot västaram. j- samt af 2:a pers. plur. fem. af
imperativ med eller utan ändeisen -en, västaram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free