Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sånger i pansar - Sångernas sång - Sångforsen - Sångfåglar - Sångförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sånger i pansar, diktsamling af K. V. A. Strandberg
(se denne).
Sångernas sång. Se Höga visan.
Sångforsen, fall i Östra Dalälfven (Storån), Särna
socken, har en fallhöjd af 16,3 m. på en längd af 564
m., hvaraf forsens nedersta del, genom en 4—8 m. bred
klyfta, faller 12 m. på endast 137 m. längd. Den
industriella medelvattenmängden beräknas till 5,6
kbm. per sek., 913 hkr. Såsom beläget på Idre och
Gröfveldalens kronoparker tillhör forsen staten och
har ej tagits i anspråk för någon drift.
Sångfåglar, Oscines, zool., en till ordn. tättingar
(Passeres) hörande grupp af fåglar, som utmärkes
därigenom, att vingarna ha medelmåttig längd
samt att tarsens baksida, från hälen till tre
fjärdedelar af längden, är beklädd med två långa,
baktill längs efter genom en söm förenade och
alldeles hela plåtar. Till denna grupp plägar
man räkna familjerna trastfåglar (Turdidæ),
kungsfåglar (Regulidæ), sångare (Sylvidæ),
mesfåglar (Paridas), svalor (Hirundinidæ),
ärlor (Motacillidæ), kråkfåglar (Corvidæ)
samt fink- l. sparffåglar (Fringillidæ).
L—e.
Sångförening, sammanslutning för idkande
af flerstämmig manskörsång, hufvudsakligen a
cappella. (Till skillnad från sådana sammanfattas i
N. F. föreningar, som odla högre körmusik för blandade
röster jämte orkester, under termen musiksällskap,
se d. o.) — Manskvartettens fyra stämmor (tenor,
tenorbaryton, baryton och bas) äro egnade att
bilda en särdeles märgfull, hopsmält och välljudande
samklang, som visat sig utöfva omedelbart tilltalande
verkan på den stora mängden människors naturliga
musiksinne. Medan denna manssångs konstnärliga
uttrycksmöjligheter ju äro tämligen begränsade
och dessutom vid utförandet amatörmässighet lätt
tar öfverhand samt i kvartett-tonsättningar mycken
ytlig känslosamhet har frodats bland allt det friska
och kraftiga, har arten likafullt i åtskilliga
länder fått betydelse som en förädlande insats
i folkets lif och uppfostran samt en nationellt
och icke minst socialt enande konstutöfning. Det
var 1800-talet förbehållet att uppdaga manskörens
säregna klangfärg, att utbilda dess teknik och
skänka den genuin sångrepertoar. Sångföreningar
i denna väg uppkommo först i Schweiz och hade sin
rot i arbetet för den folkliga sången och skolornas
sångundervisning. Föregångsman var H. G. Nägeli; han
bildade 1810 Zürichs manssångförening, komponerade
körer, klargjorde artens väsen och kraf samt utbredde
rörelsen till flera schweiziska och sydtyska städer
på 1820-talet. I Nord-Tyskland hade Zelter redan
omkr. nyåret 1809 stiftat en liten manssångförening
(se Liedertafel), efterföljd af dylika närmast i
Leipzig och Frankfurt a. d. O. (1815), men dessa egde
en konstnärligt exklusiv beskaffenhet och lade mest
an på kvartettsång. Tyskarnas liedertafeln blefvo
först på 1820-talet verkligt organiserade och fingo
småningom ett folkligare kynne samt eggelse genom
medverkan vid musikfester (se d. o.). Sammanslutning
af flera föreningar till sångarfester (se
d. o.) skedde först på 1830-talet, dylika med
sångtäflingar på 1840-talet. Föreningar uppkommo
äfven i Belgien och Holland samt 1843 i Österrike
(Wien). På 1840- och 1860-talen bidrogo liedertafeln
mäktigt till att förbrödra Tysklands olika länder
och bana väg för enhetsverket. Den alltyska
sångarfesten i Nürnberg 1861 ledde till, att
det stora Tyska sångarförbundet bildades, 1862
(se Sångarförbund). Omtyckta tyska manskvartetter
komponerades af v. Call, Zelter, Weber, Schubert,
Silcher, K. Kreutzer, Fr. Schneider, Marschner, Löwe,
Methfessel, Schumann, Mendelssohn, G. Reichardt,
Möhring, Abt, Kücken, Kalliwoda, Dürrner, Neithardt,
Riccius, E. J. Otto, Kremser, Petschke; högre syftar
schweizaren Hegar med sina körballader.
I Frankrike utgjorde (liksom i Schweiz)
folkets och skolornas sång underlaget för
manssångföreningarna. Dessa bära namnet orphéon
(se d. o.) och sammansluta sig till sångarfester
och täflingsmöten. Som ledare för staden Paris’
samfällda orphéons 1852—60 uträttade tonsättaren
Gounod mycket godt. Vid världstäflan mellan
sångföreningar under Parisutställningen 1867 vann
Uppsala studentkör första priset. I England idkades
redan på 1700-talet flerstämmig manssång mera som en
kuriositet inom slutna klubbar för catch och glee
(se dessa ord), och ännu äldre anor har där den
flerstämmiga madrigalsången (se Madrigal 2 b).
Den nordiska manssången utgick hufvudsakligen
ur studentsången och har nått särskildt högt
i folkgunsten genom sina vackra uttryck för
naturlyriska och fosterländska stämningar. Vid
Köpenhamns universitet utbildades arten inom
"Regensen" (se Kommunitet) på 1820-talet, och
Studentersangforeningen stiftades 1839 (se vidare
under Studenterforeningen); typografernas och målarnas
1846, Arion 1849, Dania och Odeon 1850—51, på Jylland
Aarhus sangforening 1843 och Aalborgs 1852 (se vidare
Sångarfester). Bland danska kvartettkompositörer
framstå J. P. E. Hartmann, Kuhlau, Kröyer, O. Malling
och Lange-Müller. — I Kristiania bildades 1843 en
sångförening af J. G. Conradi, och 1854 skapade
den energiskt verksamme J. D. Behrens Den norske
studentersangforening (se vidare sistn. ord);
en viss betydelse fingo också de två 1847—48 af
Conradi stiftade Handelsstandens sangforening (hvars
dirigenter varit Behrens, O. A. Gröndahl, Sigurd
Lie och från 1905 I. Holter) samt Haandværkernes
sangforening (som till anförare haft bl. a. Behrens
en tid och 1890—95 I. Holter). Bland tonsättarna
på området må erinras om Kjerulf, Nordraak, Grieg,
Reissiger, Winter-Hjelm, O. Olsen. — I Finland
väcktes studentsången till lif i Åbo 1820 och i
Helsingfors på 1830-talet. Sällskap för blandad
kör blefvo dock alltfort i de finska städerna mer
omhuldade än manssången. Dennas runor ha förts främst
af Akademiska sångföreningen, Muntra musikanter
(se d. o.) och Suomen laulu (se d. o.). Pacius,
Sibelius, Merikanto, Palmgren m. fl. ha riktat den
med sångkompositioner. — I Sverige gaf Samuel Ödmann
först uppslag till studentkvartetter, men studentsång
i kör främjades tidigast af Hæffner, förekom dock
blott sporadiskt, tills den 1830 organiserades af
O. F. Tullberg (se vidare Uppsala studentsång). Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
