Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesförädling - Sädesgömme - Sädesharpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturen mer eller mindre väsentligt förändrats, och därvid
har utan tvifvel ett mer eller mindre afsiktligt
urval från människans sida under tidernas lopp
spelat en ej oväsentlig roll. Hos vissa romerska
författare omtalas också, att man genom urval af ax
kan förbättra sädesslagen. Först under 1800-talet
har emellertid en rationell och i större skala
målmedvetet utförd sädesförädling utvecklat sig
i kulturländerna. Föregångslandet var England,
där den bekante växtfysiologen T. A. Knight (se
d. o.) redan i slutet af 1700-talet utförde hvete-
och ärtkorsningar i praktiskt syfte och där andra
banbrytare på området (särskildt skotten Patrick
Shireff) verkade med stor framgång omkr. midten af
1800-talet. De påtagligt ökade ekonomiska värden, som
nya sädessorter vid sin odling kunde befinnas medföra,
åstadkommo mot slutet af århundradet i olika länder
ett allt lifiigare intresse för sädesförädlingen,
i all synnerhet sedan en ordnad försöksverksamhet
börjat införas och man kunnat genom särskildt anlagda
sortförsök på ett mera exakt sätt än förut bestämma
olika sädessorters inbördes praktiska värde, icke
minst med hänsyn till skillnaden i afkastningsförmåga
dem emellan, och kommit till bättre klarhet öfver,
hvilken viktig roll dessa skillnader spela i
ekonomiskt afseende. Efter att ha efterhand vunnit
terräng i Tyskland, Frankrike, Österrike-Ungern,
de skandinaviska länderna och Holland, spelar den
rationella sädesförädlingen, utöfvad såväl af
enskilda företag (privatpersoner, utsädesfirmor)
som på sista årtiondena i allt större utsträckning
också af särskilda offentliga institutioner, numera en
stor roll i flertalet europeiska länder och Förenta
staterna äfvensom i åtskilliga kolonialländer. En
särskildt framstående plats har vårt land intagit
i och med utvecklingen af verksamheten på Svalöf
(se d. o.), som upptog sädesförädlingen som en af de
första punkterna på sitt program. Enär både äldre och
nyare sorter äro olika lämpade för olika klimatorter
och andra förhållanden, kunna de i ett visst land
uppdragna sorterna visserligen i allmänhet endast
få en begränsad användning utanför landet i fråga,
och en i olika länder bedrifven lokal sädesförädling
är därför för totalproduktionen af stor betydelse. Men
då de klimatiska skillnaderna äro mindre, såsom mellan
Sverige, Danmark och Tyskland, kunna, som erfarenheten
i många fall visat, det ena landets sorter få stor
spridning i det andra, och en täflan kommer då till
stånd mellan förädlingen i olika länder.
Sädesförädlingens principer och metoder äro desamma
som vid växtförädlingen i allmänhet (se Växtförädling)
och ha på grundval af den nyare, särskildt på Mendels
upptäckter byggda vetenskapliga ärftlighetsläran
(se Mendel och Mendelism), under det nya
århundradet i hög grad utvecklats i rationell
riktning. Begagnande redan förefintliga ärftliga
variationer vid urvalet, fäster sädesförädlingen
dessutom numera den största vikt vid korsningar och
därmed följande försök till allt bättre kombination
såväl af olika yttre värdefulla egenskaper som af de
arfenheter, som ligga till grund för dessa, och uppnår
på detta sätt successiva framsteg. De ekonomiska
resultat, som sädesförädlingen åstadkommer, äro ganska
väsentligt olika alltefter materialets beskaffenhet
och de anspråk, som inom olika områden ställas på
nya sorters egenskaper, men kunna i många fall vara
högst betydande. I vårt land t. ex. har hösthvetet
varit mycket tacksamt för förädling. De nya sorter,
som på allra senaste åren odlas i Skåne (särskildt
pansarhvetet), öfverträffa de för några årtionden
sedan odlade, oförädlade landtsorterna med omkr. 40
proc. i kärnafkastning, i hufvudsak därför, att det
lyckats förädlingen att på allt bättre sätt kombinera
en för våra förhållanden tillräcklig vinterhärdighet
med hög afkastningsförmåga. I samband därmed har
hösthveteodlingen allt mer ökats i omfattning,
och produktionen på tjugu år tredubblats inom detta
område. Mindre betydande tillsvidare, men dock ganska
väsentliga äro de resultat, som hösthveteförädlingen
åstadkommit för öfriga delar af landet. Hos hafre
däremot ha motsvarande framsteg i vårt land varit
betydligt mindre (5—10 proc.), hvarvid likväl får
tagas med i räkningen, att dessa framsteg tack vare
detta sädesslags utsträckta odling dock ha stor
ekonomisk betydelse. Äfven hos vårhvete, råg, korn
och baljväxter äro säkra och i vissa fall betydande
framsteg att anteckna i vårt land.
På samma sätt kan sädesförädlingen i många andra
länder peka på större eller mindre och i vissa fall
högst afsevärda resultat, såväl hos ofvannämnda
sädesslag som hos andra i sydligare trakter odlade
(t. ex. majs). Och då sädesförädlingen i åtskilliga
af de största sädesproducerande områdena (i Europa
t. ex. Ryssland och Rumänien) ännu befinner sig
i sin början och äfven eljest ännu torde kunna
åstadkomma mycket, får den framtida sädesförädlingen
säkerligen tillskrifvas en ej ringa betydelse
för världsproduktionens ökning, så mycket mera
som man på ärftlighetslärans nuvarande ståndpunkt
kan räkna därmed, att de vid förädlingen en gång
uppnådda framstegen i hufvudsak allt framgent
bli beståndande. I samband med den odlade jordens
stigande kultur får sädesförädlingen också allt
större betydelse redan därför, att de procentiska
skillnaderna mellan olika sorter absolut taget bli
större, ju högre afkastning fälten ge, men framför
allt därför, att allt mera stråstyfva och i andra
afseenden lämpade sorter bli nödvändiga, ju mera
jorden genom rikare och ändamålsenligare gödsling
o. s. v. tilltar i växtkraft. Litt.: Fruwirth, "Die
züchtung der landwirtschaftlichen kulturpflanzen",
bd 4 (1910), Th. Roemer, "Arbeiten der deutschen
landwirtschaftsgesellschaft" (h. 266, 1914),
H. Nilsson-Ehle, "Den modärna ärftlighetsläran" (1915)
samt uppsatser i "Svensk tidskrift", 1917, sid. 33—45,
och "Det Nya Sverige", s. å., sid. 168—181, H. Juhlin
Dannfelt, "Landtbrukets bok", II (1916), E. Ljung,
"Sorter och utsäde" (2:a uppl. 1917), N. Hj. Nilsson
i "Sveriges utsädesförenings tidskrift", 1917,
sid. 172—203, H. Tedin, "Växtförädling" (i "Den
mindre jordbrukarens handbok", under tryckning).
H. N—E.
Sädesgömme. 1. Bot., detsamma som antheridium
(se d. o.). — 2. Zool. Se Insekter, sp. 714 med fig.
Sädesharpa, landtbr. Se Sädesrensningsmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
