- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
83-84

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säkerhetsventil - Säkerhetsväxel - Saekkedale - Säkkijärvi - Säkring - Säkylä - Säl - Saeland, Sem - Sälbrunnar - Säldjur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Säkerhetsventil. Se Ventil.

Säkerhetsväxel, järnv., en i ett till hufvudspår
anslutande sidospår å en bangård inlagd växel, som
afser att förhindra vagn eller annat järnvägsfordon
att från sidospåret inkomma i hufvudspårets
tågväg. Det spår, till hvilket säkerhetsväxeln
leder, benämnes säkerhetsspår, och denna växel
skall därför alltid, då tåg framgår på hufvudspåret,
vara förseglad i läge till säkerhetsspåret, hvilket
endast har till ändamål att mottaga i drift varande
vagn eller fordon, som kan hota tåg på hufvudspåret.
H. L.

Sækkedale, no., säckdalar, geol., inom nuv. och
forna glaciärområden förekommande, i fast berg delvis
nedskurna dalar, som med jämförelsevis jämn stigning
uppåt plötsligt upphöra och där halfcirkelformigt
begränsas af branta, ofta ända till flera hundra
m. höga klippväggar. Denna säckdalens slutända kallas
"botten" och upptas oftast af en glaciär (isbræ)
eller en liten sjö med framförliggande morän eller
täckes af stora lossprängda klippblock. Bottnar
(botner) förekomma äfven själfständigt för sig
utan att bilda afslutning på dalar. Båda slagen
äro allmänna flerstädes i Norge, exempelvis i
Jostedalsbræens omgifningar, där uppmärksamheten
på dem under 1860-talet fästes af norske officeren
K. T. Lorange (se Lorange 1 och där angifven
litteratur). Liknande former äro iakttagna
äfven i Alperna, på Himalaya och Spetsbergen.
E. E.

Säkkijärvi, kustsocken i Viborgs län, Finland,
Kymmene domsaga och härad, utgör ett imperiellt
pastorat af 1:sta kl., afskildt 1572 från Viborgs
socken. Hör under Nyslotts stift, Fredrikshamns
kontrakt. 873 kvkm. 13,394 inv. (1914), finsktalande.
A. G. F.

Säkring, Säkringsanordning, jaktv., anordning å
hammerlessgevär och andra gevär med automatisk
spänning af hanen eller slagstiftet, afsedd att
förhindra oafsiktlig skottlossning. På en hammerless
sker säkring och afsäkring vanligen genom förskjutning
af en knapp på kolfhalsens öfversida. Vid
andra gevärsmodeller finnas andra anordningar.
G. G.

Säkylä, konsistoriellt pastorat af 3:e kl. i Åbo och
Björneborgs län, Finland, Eura domsaga, Loimijoki
härad, lyder under Åbo ärkestift, Björneborgs
öfre kontrakt. 157 kvkm. 2,733 inv. (1914),
finsktalande. En af landskapet Satakuntas äldsta
socknar. S. omnämnes redan 1392.
A. G. F.

Säl, zool. Se Säldjur.

Sæland, Sem, norsk fysiker, f. 17 april
1874 i Time, Jæderen, var 1900—09 amanuens vid
universitetets fysiska institut samt deltog därunder
i Kr. Birkelands polarskensexpeditioner och studerade
i Potsdam och Heidelberg. 1909 utnämndes han till
professor i fysik vid den 15 sept. 1910 öppnade
tekniska högskolan i Trondhjem och inlade som
dess förste rektor 1910—14 stor förtjänst om dess
organisation. Han representerade 1915—18 Trondhjems
3:e valkrets i stortinget, där han var ensam
"vilde". S. har publicerat en rad afhandlingar rörande
jordmagnetism och fosforescerande fenomen. Sedan 1912
är han led. af direktionen för Videnskapsselskapet
i Trondhjem. — Hans broder Jon S., f. 26 sept. 1876
i Time, landtbrukslärare på Modum och på Aas 1900—08,
föreståndare för landtbruksskolan i Alvdal
(Lille-Elvedalen) sedan 1908, åtnjuter stort anseende
som landtbruksvetenskaplig förf. och har utgett
Nordre Gudbrandsdalen (1910), Hallingdal og Numedal
(1911), Vort beste kjötdyr paa fjeldet er sauen (1916;
belönt med konungens medalj) och Lærebok i sauealing
(på landsmål, 1918).
K. V. H.

Sälbrunnar, jaktv., benämning på de hål i isen,
hvarigenom sälen går upp och ned. Jfr Nosbliser.
G. G.

Säldjur (Själdjur, "sjöhundar"), Pinnipedia, zool.,
en underordning af rofdjuren (Carnivora), skiljas
från de öfriga rofdjuren företrädesvis genom benens
bildning, hvilken, liksom den spolformiga bålen
med sina platta, tätt åtliggande hår, ådagalägger,
att de fullständigt ha afpassat sin organisation
efter vattenlifvets fordringar. Benen äro mer
eller mindre fenlika; öfverarm- och lårben äro
korta, hvaremot tårna äro förlängda och omslutna af
simhud. Vid simning begagna säldjuren bakfötterna,
hvilka ega mycket stor rörlighet, som simfenor,
medan framfötterna vanligtvis ligga tryckta intill
kroppen. Nyckelben saknas. Äfven tänderna afvika
från de öfriga rofdjurens, enär kindtänderna äro
af en likartad, vanligen mycket enkel form samt
mjölktänderna äro mycket små och försvinna stundom
redan före födseln. Ytteröron saknas utom hos en
familj. Näsborrarna slutas, när de dyka. Endast
en unge födes åt gången. De flesta säldjur äro
försedda med tjockt späcklager under huden, hvilket
lager bidrar till deras förmåga att hålla konstant
kroppstemperatur. Af detta späck smältes den bästa
tran, som utgör en begärlig handelsvara. Säldjuren
utgöra för grönländarna och andra polarfolk ett af
de viktigaste existensvillkoren. Dessa djurs näring
består af fisk, hos somliga ock af lägre hafsdjur,
såsom blöt- och kräftdjur. På land eller på isen,
där de hvila, rör sig flertalet med svårighet. —
Underordningen omfattar följande familjer:

1. Otarioidæ, öronsälar, ha i flertalet
organ aflägsnat sig mindre från de egentliga
rofdjuren, från hvilka säldjuren härstamma, än de
öfriga. Dithörande djur skiljas lätt från öfriga
säldjur genom förhandenvaro af yttre öron. När de
röra sig på land, böjas bakbenen under kroppen
liksom hos andra däggdjur. Baktårna äro ungefär
lika långa. Dessa säldjur ha i mellankäken 6,
i underkäken 4 framtänder; kindtänderna, 5—6 på
hvardera sidan i öfver- och 5 i underkäken, äro enkla,
koniska. Dithörande former, som man hänfört till
flera, hvarandra dock mycket närstående släkten, ha
vidsträckt utbredning hufvudsakligen i de tempererade
zonerna; dock saknas de i de nordliga delarna af
Atlantiska hafvet. Som man redan kan sluta af benens
byggnad, vistas de mycket mera på land än de öfriga
salarna; sålunda lefva de under fortplantningstiden
på land. De äro polygama och lefva i flockar,
vanligen en hanne och ett större antal honor. Hannen
är vanligtvis betydligt större än honan. Släktet
Arctocephalus utmärkes genom relativt långa öron
och sin förlängda hårda gom. Den ofta i Europas
zoologiska trädgårdar förevisade A. californianus
fångas vid Kaliforniens kuster. Sjöbjörnen, A. ursinus
(se pl. till art. Polarländer), som lefver i norra
delen af Stilla hafvet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free