Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 103-104 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sänkkista - Sänklod - Sänkning - Sänkningsabscess - Sänkningshyperemi - Sänkningstecken - Sänksmide

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sänkkista, vattenb., detsamma som kassun (se d. o.).


Sänklod, tekn., verktyg, bestående af en vanligen
spolformig kropp af mässing, bly eller järn, fäst
vid ett snöre. Genom att låta sänklodet fritt hänga
i snöret ger man åt detta vertikalt l. lodrätt läge,
och man kan genom att hålla det af lodet spända
snöret mellan ögat och t. ex. en stakkäpp, ett
murhörn e. d. kontrollera, i hvad mån dessa afvika
från det vertikalplan, som bestämmes af lodsnöret och
ögat. Genom ytterligare liknande kontroll i ett annat
vertikalplan, som bildar en vinkel, helst omkr. 90°,
med det första, kan konstateras, om stakkäppen,
murhörnet o. s. v. har fullt vertikalt läge. Man kan
använda sänklod äfven för att direkt utfinna läget
af en punkt vertikalt öfver eller under en annan
punkt. Därvid används ett sänke af noggrant svarfvad
form, nedtill slutande i en spets, som kan inställas
öfver den kända, resp. utmärka den sökta punkten. Af
vikt är att i sådant fall snöret är infäst i lodets
axellinje.
Fmn.

Sänkning. 1. Bergsv., ett arbete, som i en
grufva drifves nedåt. — 2. Geol. Se Höjning 1.

Sänkningsabscess, med., en bulnad, som oftast
utvecklar sig långsamt utan svåra inflammatoriska
förändringar och som från inre delar söker sig ut
till kroppsytan. Själfva bulnaden kan framkallas
af olika varbildande bakterier. Oftast finner man
tuberkelbaciller i innehållet, men äfven andra
sjukdomsalstrande bakterier: kocker, colibaciller,
syfilisbakterier o. s. v., ge upphof till abscesser
med sänkningskaraktär. De sjukdomar, som mestadels
åstadkomma sänkningsabscesser, ha sitt säte i benen,
antingen så, att en tuberkulos caries fräter sönder
kotor i ryggraden eller de långa rörformiga benens
ändar, eller så, att midtstyckena af dessa senare
förstöras genom benröta. I ena eller andra fallet
uppstår en djupliggande böld, som småningom förstoras
och söker sig väg, där minsta motståndet möter från
omgifvande väfnaders sida. Då patienten merendels
går uppe, verkar också tyngdlagen, hvarför vätskan
(varet) slutligen gör sig bemärkt på en lägre
plats å ytan än den, som motsvarar den inre källan
för densamma. Om t. ex. halskotorna äro angripna,
kan varet sjunka ner längs ryggradens framsida och
märkas som en ansvällning på baksidan af svalget
eller fortsätta ner i mediastinum ända ner till
mellangärdet. Sitter ursprunget för abscessen i
ryggkotorna, kan varet följa riktningen af de muskler,
som gå därifrån ner till lårets framsida. Då så är
förhållandet, ger bulnaden sig till känna i eller
nedanför ljumskvecket. Äfven de bulnader, som bero
på sjukdomar i extremiteternas ben eller ledgångar,
kunna följa de långsträckta muskler, som förekomma
där, och en bulnad från t. ex. höftleden framträda i
knävecket. Om den sjuke är sängliggande, inträffar
stundom och kanske oftare, än då han går uppe,
att abscesser från ryggraden sänka sig bakåt och
framkomma mellan skulderbladen eller nedom dessa,
stundom ända nere vid sätet. För att igenkänna dylika
sänkningsabscesser fordras god anatomisk kunskap
och kirurgisk erfarenhet. Själfva källan kan nu lättare och säkrare
än förr bestämmas medelst röntgenundersökning —
framför allt då en benförändring finns. Ty det bör
anmärkas, att äfven sjukdomar i inre organ — lefver,
gallblåsa, njurar, tarmkanal o. s. v. — kunna i
sällsynta fall åstadkomma en begränsad varansamling,
som förhåller sig som en sänkningsabscess. Denna
är sålunda under alla omständigheter tecken på en
allvarsam åkomma. Möjligheten och betingelserna
att bota den sjuke bero närmast på (källans)
benaffektionens mer eller mindre djupa och svår-,
resp. otillgängliga läge. Kan härden bortskaffas
eller öppnas och utrensas — lösa benbitar framdragas
—, äro utsikterna ganska goda; men om så icke är
händelsen eller om åkomman alltjämt breder ut
sig, trotsa varbildningen och sänkningen års,
stundom ett lifs långa försök. Dock ser man
ibland, att enbart utskaffandet af varet — utan
åtgärder mot själfva källan — kan ge långvarig,
t. o. m. definitiv hälsa. För behandlingen är
det viktigt att skilja mellan tuberkulösa och icke
tuberkulösa sänkningsabscesser. De senare böra öppnas
så fullständigt, att varet icke kan stanna kvar, och
hållas öppna genom inläggning af gummirör (drainrör)
eller gasremsor, så länge sekretionen fortfar. De
förra böra punkteras och varet utsugas. Stundom kan
sköljning med svag antiseptisk lösning underlätta
utskaffandet af abscessens innehåll. Många kirurger
inspruta därefter en lösning af jodoform eller
naftolkamfer i glycerin eller olja. Endast sällan
är en eller ett par punktioner tillräckliga att
aflägsna innehållet, som gärna förnyas. Dessa
åtgärder gå ut på att skydda den tuberkulösa
abscessen för inträngandet af varbakterier. Ty om
så sker, hjälpas tuberkel- och varbakterierna åt
för att öka det lokala och allmänna onda. Har redan
sådan blandningsinfektion (af tuberkelbaciller och
varbakterier) inträdt, skall sänkningsabscessen
behandlas med incision och drainage. — I ung. samma
bemärkelse som sänkningsabscess användes förr
och används fortfarande, ehuru mindre ofta, ordet
kongestionsabscess.
J. Å.

Sänkningshyperemi, med. Se Hypostas 2.

Sänkningstecken, mus., kallas tecknen ♭ och ♭♭
("be" och "dubbelbe"), som sänka en not med resp. en
och två halftoner.
A. L.*

Sänksmide l. Stanssmide, tekn., utsmidning af
metallföremål i sänkformar, s. k. sänken. Detta
arbetssätt antas ha uppkommit i Frankrike under
Ludvig XIV:s krig, på grund af nödvändigheten
att anskaffa reservdelar till skjutvapnen. Det
är numera den moderna smidesteknikens viktigaste
hjälpmedel samt ligger jämte fräsning och slipning
till grund för våra dagars massproduktion inom
metallmanufakturerna. Idén till sänksmidet är hämtad
från gjuteritekniken, i det att gjutformarna där
motsvaras af sänkena. Dessa utgöras alltså af formar,
"dynor" (fig. 1), försedda med urtagningar, hvilkas
inre ytor noga svara mot formen af det föremål, som
skall framställas. Alltefter föremålets form erfordras
antingen blott ett sänke, i hvilket den upphettade
metallen inpressas, s. k. enkelt l. öppet sänke,
eller också användas två sänken, sluten sänkform,
med urtagningar i båda, vanligen så anordnade, att
föremålet bildas till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>