Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 107-108 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sänksmide - Sänkstock - Sänkstäd - Sänkverk - Sänkvåg - Sänt - Säntis - Särdal - Särestad - Särf - Särffjället - Särfred - Särimner - Särkilaks (Särkilax), Peder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slag, metallens hårdhet m. m., innan det behöfver
omgraveras. Hejarsmiden tillverkas af järn,
stål, koppar och brons, från ett par gr. till 50
kg. i vikt. Metodens fördelar framför annat smide
äro ekonomi i tillverkning, stor styrka, ringa
efterbearbetning samt, kanske viktigast, utbytbarhet,
d. v. s. att de i samma sänkform tillverkade föremålen
äro hvarandra fullkomligt lika. Den har mycket stor
användning inom de mekaniska specialindustrierna,
såsom för tillverkning af automobiler, motorcyklar,
velocipeder, symaskiner, skjutvapen m. m. Jfr art.
Knif och fig. 1 däri.
G. S—n.

Sänkstock, tekn. Se Sänksmide.

Sänkstäd, tekn. Se Sänksmide.


Sänkverk. 1. Bergsv., anordning för tillgodogörande
af bergsaltaflagringar (jfr Bergsalt), när saltet
är så förorenadt af lera, anhydrit, polyhalit m. m.,
att vanlig grufbrytning ej är lämplig. Vid anläggning
af ett sänkverk utspränges i det saltförande lagret
ett cirkelrundt grufrum (G å
fig.), 2 m. högt och af 20—50 m. diameter. Detta
rum står i förbindelse med en högre belägen ort a,
dels medelst ett lodrätt, smalt schakt, p, dels genom
den lutande och med trappsteg försedda orten s. När
sänkverket skall sättas i gång, fylles grufrummet
genom orten s h. o. h. med vatten, som ur rummets
väggar och tak utlöser bergsalt o. a. salter, medan
inblandad lera faller till bottnen, hvilken därigenom
skyddas mot vattnets lösande inverkan. Efter någon
tid blir härigenom grufrummet fylldt med en nära
mättad saltlösning (hållande omkr. 28 proc. salt);
denna aftappas då genom en rörledning k, till den
vid sidan och på något lägre nivå anlagda orten b,
hvarifrån den pumpas upp till saltverket för att
afdunstas, hvarefter nytt vatten omedelbart insläppes
i grufrummet, och utlakningen fortsattes. Denna
utlakningsprocess måste mycket noggrant öfvervakas,
så att man å ena sidan får så mycket salt som
möjligt, men å andra sidan icke gör grufvan
osäker. Med tiden växer sänkverkets omfång uppåt
och mot sidorna, på samma gång som dess form blir
mera oregelbunden. Det måste öfverges, så snart
taket ej längre kan uppbära sig själft utan hotar
att störta in. I hvarje saltberg är ett större
antal sänkverk samtidigt i gång, vid Ischl t. ex. ej
mindre än 12, det ena öfver det andra. — 2. Krigsv.,
förr brukadt namn på försänkning. Se Stängselanordningar.
— 3. Maskint. Se Lyftverk.
1. K. A. V—g.

Sänkvåg, fys. Se Areometer.

Sänt, skpsb., redskap, som används vid pågående
fartygsbyggnad för att hålla spanten väl
inriktade på sina bestämda ställen. De äro af två
slag: tvärsänt och långsänt. Tvärsänten bestå af
furuplankor med rätstrukna kanter; de fastsättas
tvärs öfver spanten, på de ställen, där märkena
för vattenlinjen och relingslinjen äro angifna,
samt nedtagas ej, förrän däcksbalkarna äro
insatta. Långsänten uppsättas utanpå spanten, så att
de följa de på spanten angifna märkena för diagonaler
och språnglinjer (relingslinjen m. fl.). De utgöras
af fururibbor af kvadratisk sektion. I fig. visas
några på förtimringens yttersida uppsatta långsänt.
J. G. B. (C. K. S.)

Långsänt.

Säntis, bergstopp. Se Sentis.

Särdal, på Hallands kust, Harplinge socken, mellan
Falkenberg och Halmstad, lifräddningsstation,
anlagd 1908 af Svenska sällskapet för räddning af
skeppsbrutna och försedd med lifbåt och raketapparat.

Särestad, socken i Skaraborgs län, Åse härad. 2,242
har. 730 inv. (1917). S. bildar med Bjärby, Täng,
Håle och Flakeberg ett pastorat i Skara stift,
Väne kontrakt.

Särf, bot., namn på arter af släktena Ceratophyllum
och Najas.

Särffjället, fjällparti i Härjedalen, s. om Ljungans
Storsjö, dit den på S. upprinnande Henån flyter,
och ö. om Särfån, som genom Öfre och Nedre Särfsjön
rinner till Ljusnan. Ehuru ej mer än 1,171
m. högt, erbjuder berget genom sitt fristående läge
en mycket vidsträckt utsikt, vid klart väder ända
till Sylarna samt hela den väldiga Storsjöfjällkedjan
med Lundorren.
Wbg.

Särfred, detsamma som separatfred. Se Fredsfördrag.

Särimner (isl. Sæhrímnir), nord. myt., en galt, som
hvarje dag kokas och uppätes af einherjarna
(se d. o.) i Valhall, men dock är åter hel hvarje
afton. Andrimner (se d. o.) heter stekaren
och Eldrimner (se d. o.) kitteln.

Särkilaks. 1. (Särkilax) Peder S., af ätten
Stiernkors, den evangeliska lärans förste förkunnare
i Finland, erhöll troligen sin första skolundervisning
i Åbo och fortsatte sina studier vid universitetet
i Wittenberg, där han blef ifrig anhängare
af reformationen. Efter erhållen magistergrad
återvände han till hemlandet omkr. 1524 och blef
kanik vid Åbo domkyrka, ehuru han var gift. I sina
predikningar började han snart yrka på kristna lärans
rensning från påflig villfarelse och bilddyrkan. Som
medhjälpare i reformationsverket torde han ha haft en
Peder Silta, hvilken sedermera blef ärkediakon vid
domkyrkan. Hos Gustaf Vasa tyckes han ha varit väl
anskrifven. Förutom särskildt understöd erhöll han
på anhållan 1526 hälften af Tammisto gods i Töfsala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>