Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saetren, Gunnar - Sätta - Sätta p för - Sätta på grund - Sättare - Saettargjerd - Sättbräde - Sättbräde - Sättböcker - Sättgarn - Sättgarnsfiske - Sätthona - Sätting - Sättkast - Sättkvist - Sättlinje - Sättlök - Sättmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kartor öfver Norges älfvar och vattenfall. 1883—86
redigerade han "Norsk teknisk tidsskrift".
K. V. H.
Sätt. 1. (Sättport) Sjöv. Se Damm, sp. 1225, och
Docka 5 I. — 2. (Sättstamp) Tekn., verktyg, som
används af stenhuggare för tillformning af stenblock,
särskildt för uppriktning af dess kanter. Sätten har
utseende af en mindre, med träskaft försedd slägga,
hvars slagyta har en smal, rektangulär form och
vanligen är något konkav. I allmänhet slår man dock ej
direkt med sätten, utan denna placeras i önskadt läge
vid stenkanten, hvarefter slag med slägga anbringas
på sättens hufvud. Två man erfordras därför vid detta
arbete. — 3. Jaktv., en kull harungar. Honan
(sätthonan) sätter vanligen tre kullar l. sätt årligen.
2. Fmn. 3. G. G.
Sätta, sjöv., varsamt ge efter (fira) på ett
styft "fall" eller annat hårdt anhaladt tåg, tills
frestningen minskats så mycket, att man utan risk kan
låta fallet "löpa" eller losskasta tåget. — Sätta,
i sjögång dyka djupt ned (drefva) ömsom med för-,
ömsom med akterskeppet. Jfr Stampa. — Sätta an. Se
Ansätta. — Sätta kant. Se Kantsätta. — Sätta segel,
lossgöra, skota och hissa seglen.
R. N.*
Sätta p för. Se P., sp. 1205.
Sätta på grund, sjöv. Se Grundstötning.
Sättare. 1. Bergsv. Se Sättning. — 2. Boktr., typograf,
som utför sättningen (se Boktryckarkonst, sp. 976 och
983), vare sig för hand eller medelst sättmaskin. I
senare fallet kallas han maskinsättare. —
3. Krigsv. Se Ansätta.
Sættargjerd. Se Norge, sp. 1422.
Sättbräde, boktr., ett vanligen 50 × 70 cm. stort
bräde, hvarå de satta kolumnerna ordnas till
formar. Sättbrädet är oftast på hvardera ändan försedt
med en fotlist (midtpå urholkad som handtag), för att
flera bräden med kolumner må kunna ställas ofvanpå
hvarandra, utan att skada stilen.
Sättböcker, en samling från 1912 på A. Bonniers
förlag utgifna små böcker om olika sätt att tillaga
vissa födoämnen, såsom strömming, svamp, "61 sätt att
tillaga kanin" m. m., "97 sätt att uttaga fläckar"
o. d. De flesta af dessa "sättböcker" äro redigerade
af D(ea) F(orsberg).
Sätteri, boktr., den afdelning af ett boktryckeri,
i hvilken sättningen försiggår.
Sättgarn, fisk. Se Fiske, sp. 425.
Sättgarnsfiske. Se Sillfiske.
Sätthona, jaktv. Se Sätt 3.
Sätting, Sättung (Setting, Sjätting),
d. v. s. en sjättedel, kam., förekommer i 1500-talets
jordeböcker ("årliga räntor") som ett kameralt mått
på skatteböndernas fullsuttenhet. Skatteenheter
voro under medeltiden i Svealands centrala delar
småenheterna i den gamla ledungsorganisationen,
de s. k. hamnorna. Vid sidan däraf växte småningom
fram en annan kameral indelning: gärdeindelningen,
med hvilken en rättvisare skattefördelning blef
möjlig. Gärdeindelningen, från början troligen
betingad af uppbörden af de till den årliga gengärden
hörande natura-persedlarna, trängde i betydande
delar den gamla hamnindelningen åt sidan redan
under medeltiden som organisation för uppbörden af
de stående skatterna. Hvarje gärd, hvarmed ej må
förväxlas den tillfälliga indelningen i gärdelag med växlande
antal bönder i och för utgörandet af tillfälliga
pålagor (gärder), innefattade sex bönder. Härur
utvecklade sig också en gradation af böndernas
inbördes bärkraft därigenom, att man till hvarje
gärd räknade sex fullsuttna skattebönder, och
som mått å fullsuttenheten användes hel och half
sätting. Otvifvelaktigt har med sätting, såsom ordets
ursprungliga betydelse ger vid handen, betecknats
sjättedelen af den gärden åliggande skattesumman,
d. v. s. hvarje fullsutten bondes skatt. Sättingen
försvinner ur jordeböckerna under förra hälften
af 1600-talet.
J. S—m.
Sättkast l. Kast. Se Boktryckarkonst, sp. 976 och
afbildning på 2:a illustrationssidan.
Sättkvist, trädg. Se Stickling.
Sättlinje, boktr., ett flyttbart metallbleck, som
passar in i vinkelhaken och tjänar som underlag
åt de rader, som sättas, på det stilarna må ha en
jämn och glatt yta att glida på, särskildt när raden
utslutas. När vinkelhaken blifvit fullsatt, utlyftas
med tillhjälp af sättlinjen de satta raderna och
ställas i sättskeppet.
Sättlök, trädg., beteckning dels för
sticklök (se d. o.), dels för smålökar af
schalottenlök, som användas för utplantering.
C. G. D.
Sättmaskin. 1. Boktr., maskin, som på mekanisk väg
(med maskinsättarens tillhjälp) åstadkommer färdiga
typsatser och sålunda ersätter den mera tidsödande
sättningen för hand. Två väsentligt olika slag
af sättmaskiner äro att märka, näml. de äldre
maskinerna för lösa typer (typsättningsmaskiner)
och de moderna sätt- och radgjutnings-(eller
typgjutnings-)maskinerna, som förena stilgjutarens
och sättarens arbete.
För omkr. 100 år sedan började man med försöken att
konstruera sättmaskiner för lösa typer, och inemot
150 olika sådana ha uppfunnits, hvaribland dock helt
få vunnit någon varaktigare framgång på ett eller
annat håll. Emellertid återfinnas vissa af deras idéer
upptagna och utvecklade i radgjutningsmaskinerna. Vid
bådadera sitter eller står sättaren framför en
klaviatur (liknande skrifmaskinernas), där enhvar
af de vanligen 90 tangenterna motsvarar en af
alfabetets bokstäfver (dels versaler, dels gemena)
eller skiljetecken, siffra, utslutning o. d. samt
bär dess typ afbildad. Typsättningsmaskinerna äro så
anordnade, att vid nedtryckning af tangentknapparna
föras motsvarande stiltyper från stilbehållaren
igenom kanaler ned till vinkelhaken. De tidigare af
dessa maskiner framställde icke tryckfärdig sats,
utan typernas ordnande till utslutade rader (se
Utslutning) fick sedan ske för hand, likaså typernas
afläggning l. återförande hvar till sitt fack efter
skedd tryckning. Med senare typsättningsmaskiner
(fr. o. m. 1850-talet) förenades en afläggningsmaskin,
som arbetade automatiskt. Den första sättmaskinen
konstruerades 1822 af W. Church i Birmingham. Bland
senare uppfinnare märkas J. Clay jämte svensken
Fr. Rosenberg 1840 i Cottingham, dansken Kr. Sörensen,
som på världsutställningen 1855 i Paris fick
guldmedalj för sin sätt- och afläggningsmaskin
"Tacheotype", mycket sinnrik, men så invecklad, att
den efter uppfinnarens död kom i olag och ej sedan
kunnat användas, Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
