Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sättmaskin - Sättna - Sättning - Sättnivå - Sättport - Sättregal - Sättshärdning - Sättskepp - Sättugn - Sättung - Sätuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Sverige finnas omkr. 200 Typographmaskiner i bruk.
Den af W. S. Scudder i Brooklyn konstruerade
radgjutningsmaskinen Monoline [må’nəla͡in] arbetar i det
hela likt Linotype och Typograph, men dess matriser
bära hvar och en 12 bokstafsbilder instansade och
äro indelade i åtta serier. Matriserna ha i sin öfre
ända en särskildt formad krok, medelst hvilken de äro
upphängda i behållaren och efter gjutningen återföras
hvar till sin rätta magasinskanal. Monolines och
Typographs mekanismer äro bägge åtskilligt enklare
än Linotypes.
En sätt- och typgjutningsmaskin är den af F. Lanston i
Washington 1897 byggda Monotype [må’nəta͡ip], som alltså
icke gjuter hela rader, utan lösa typer. Den består
af två, inbördes h. o. h. oberoende maskiner: ett
slags skrifmaskin samt en gjut- och sättapparat. Å
skrifapparaten, som har 257 tangenter (däraf
225 bokstafs- och resten utslutningstangenter),
reproducerar sättaren manuskriptet i förändrad form
på en pappersremsa, som afrullas från en metallspole
till en annan och vid tangentanslagen genomborras på
växlande vis af ett eller två bland matarmekanismens
31 stift (idén lånad från Mackies å sp. 121 nämnda
sättmaskin). Hvarje ny rads utslutningskombinationer
regleras sinnrikt genom kontrollapparat och
tangentanslag. Tangenternas rörelse öfverföres
genom komprimerad luft. Rullen med den perforerade
remsan fulltecknad insättes sedan i gjutmaskinen. Där
finnas i en ram öfver gjutinstrumentet alla de 225
matriserna, som svara mot tangentbordets bokstäfver,
anbragta med bokstafsbilderna vända nedåt. För hvar
bokstaf, som af pappersremsans perforeringar anges,
flyttas matrisramen, hvarvid rörelsen regleras genom
pressluft, som strömmar ut genom hålen å remsan;
matris efter matris föres fram till gjutmunnen, och
typerna gjutas alltså en för en, afputsas af maskinen
och ordnas till rader, som likaledes automatiskt
utslutas samt föras öfver på skeppet. 8,000—10,000
typer i timmen gjutas af Monotype-maskinen.
Till samma klass hör den af E. Méray och L. Rozár i
Budapest 1900 konstruerade Elektrotypograph. Dess
skrifmaskin har 90 tangenter, genom hvilkas
anslag såväl pappersremsan perforeras som ock
motsvarande bokstäfver framträda i vanlig
skrifmaskinsstil för sättarens ögon, så att han
genast kan märka hvart eventuellt sättfel och
rätta det. Matriserna sitta gruppvis i 30 ringar,
som omslutas af matrisarmar, satta i rörelse af
elektromagneter, hvilka påverkas af perforeringen i
manuskriptremsan. De olika matriserna framföras af
armarna till gjutmunnen, där så typerna gjutas. —
Engelsmannen G. Stringers Stringermaskin sätter och
utslutar matrisrader liksom Linotype, men gjuter icke
hela typrader, utan typerna en och en.
De i typgjutningsmaskinerna framställda typerna
kunna afläggas för hand för att begagnas till
vanlig handsättning; korrekturfel äro f. ö. i
dessa maskiners typsatser lättare att rätta än i
radgjutningsmaskinernas, där ett enda litet fel
medför, att hela raden måste sättas och gjutas
om, hvilket visserligen går snabbt för sig. Med
radgjutningsmaskinerna kunna sättas i medeltal
8,000 bokstäfver i timmen. De behålla alltjämt öfverhand öfver
typgjutningsmaskinerna, om än bland dessa senare
Monotypemaskinen i t. ex. Tysklands större tryckerier
funnit vidsträckt användning i synnerhet för mer
komplicerade arbeten. — 2. Bergsv. Se Anrikning.
1. E. F—t.
Sättna, socken i Västernorrlands län, Medelpads
västra domsagas tingslag. 21,613 har. 2,050
inv. (1917). S. utgör ett pastorat i Härnösands stift,
Medelpads västra kontrakt.
Sättning. 1. Bergsv. För länshållningen af en grufva
begagnas, då grufvan hunnit något större djup,
pumpar. Förr användes allmänt sug- och lyftpumpar
af trä. Numera brukas i större grufvor dels
tryckpumpar, dels centrifugalpumpar och kolfpumpar,
drifna med elektrisk kraft eller komprimerad luft;
dock begagnas pumpar af förra slaget fortfarande
på många ställen. Sug- och lyftpumpar utgöras af
två delar, en undre, kilen, som bildar sugröret,
och en öfre, sättaren, som bildar lyftröret. I
öfre ändan af kilen sitter en ventil af läder,
täckt med en skifva af metall, och i nedersta
ändan af sättaren löper pumpkannan, gjord af trä
samt försedd med packning och ventil. Ett sådant
system, som vanligen är 9—10,5 m. långt, kallas en
pumpsättning l. sättning. Flera sättningar anbringas
öfver hvarandra; den undre tömmer sitt vatten i en
ho, hvarifrån det uppsuges af den öfre. Till följd
af pumpsättningarnas tämligen konstanta längd, som är
densamma åtminstone vid hvarje gruffält, har ett bruk
uppstått att räkna grufvors djup i sättningar. Man
säger, att en grufva är så och så många "sättningar"
djup. Detta djup är dock ej lodrätt, utan efter
donläget räknadt. Sättning kallas äfven en i vertikal
led till följd af grufarbetet inträffad rubbning
inom en grufva, utan att egentliga ras uppstått. —
2. Boktr. Se Boktryckarkonst, sp. 976 o. f., och
Sättmaskin.
1. Th. N—m.
Sättnivå, astron. Se Nivå 2.
Sättport, sjöv. Se Docka, sp. 602.
Sättregal, boktr. Se Regal.
Sättshärdning, metall., detsamma som cementering
(se d. o.).
Sättskepp. Se Boktryckarkonst, sp. 983
och afbildning på 2:a illustrationssidan.
Sättugn. Se Eldstad, sp. 190.
Sättung. Se Sätting.
 |
| Manbyggnaden på godset Sätuna. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
