- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
137-138

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderberg, Hjalmar Emil Fredrik - Söderberg, Olof Alfred - Söderberg, Fredrik Fritjof Verner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Historietter (1898, senaste uppl. 1917; öfv. till
ty. 1905, till da. 1907, till fi. 1908), hvars
esprit och tekniska skicklighet likväl vunno
lifligt erkännande. Dessa ovanligt distingerade
prosastycken påminna om moderna franska tuschritningar
och raderingar. Vissa af dem bebåda genom en varm
underström af medkänsla, indignation eller lyrik den
än mera personliga och konstnärligt mogna arten af
S:s prosadiktning i och med berättelsen Martin Bircks
ungdom
(1901, 4:e uppl. 1913; öfv. till ty. 1903,
till holl. 1904, till fi. 1906), ej blott typisk
för en viss generations sätt att tänka och lefva,
utan ett allmänmänskligt dokument. Det är en af våra
förnämsta romaner om ungdomsdesillusionerna, och i
hufvudpersonens öde kunna många andra existenser
spegla sig och känna igen sig. Berättelsesamlingen
Främlingarna (1903) innehåller saftig humor och
dråpliga satirer, men utgör ingen ny etapp på S:s
författarbana. Det är däremot fallet med den i ett
slags dagboksform skrifna stora romanen Doktor
Glas
(1905, 4:e uppl. 1914; öfv. till ty. 1907
och da. 1909), som på synnerligen intressant och
egenartadt sätt varierar motivet från Dostojevskijs
"Raskolnikov" om ett människolifs endast relativa
värde, en mordgärnings "berättigande" ur vissa
synpunkter och den fullbordade handlingens återverkan
på föröfvarens själslif. F. ö. är "Doktor Glas"
laddad med i olika riktningar utmanande radikal
samhällskritik, och S:s prosakonst når här genom
språkets enkla uttrycksfullhet och klassiska
fulländning en höjdpunkt. Ännu lifligare debatteradt
än denna roman blef treaktsskådespelet Gertrud (1906,
med stor scenisk framgång uppf. både i Sverige och
grannländerna), där S. liksom i en brännspegel samlar
sin konsts alla resurser. I detta något handlingssvaga
och till sin idé ganska tröstlösa, men förträffligt
byggda och både djupt och fint psykologiserande
drama om kvinnans tre erotiska åldrar, artskillnaden
mellan hennes och mannens kärlek och konflikten
mellan kärleken och kallet finnas såväl retande som
roande moment i öfverflöd. S:s följande arbeten,
berättelsesamlingen Det mörknar öfver vägen (1907)
och Valda sidor (bl. a. ett urval af hans vers,
1908), äro snarast hvilopunkter i hans på det hela
taget sparsamma alstring. 1909, storstrejkens år,
utkom Hjärtats oro, spirituella arabesker och fria
reflexioner öfver politiska och sociala förhållanden,
religion, moral och filosofi, utan alla romantiska
attribut och marionetter, men med små genrebilder mot
bakgrunden af det idylliska Dragör vid Sundet. Den
omfångsrika romanen Den allvarsamma leken (1912)
med en tidningsmans bedröfliga kärlekshistoria som
medelpunkt är en fortsättning i rakt nedstigande led
af utvecklingslinjen "Martin Birck" — "Doktor Glas"
— "Gertrud" och efterlämnar i det hela ett intryck
af lifsnihilism. Utom enaktaren Aftonstjärnan (1912,
uppf. i Stockholm) har S. sedan dess utgett den delvis
briljanta berättelsesamlingen Den talangfulla draken
(1913).

S. har betecknats som vår främste moderne
novellist. Genom sin realistiska lifs-
och konstuppfattning, sitt ämnesval och sin
observationsmetod är han med fasta rottrådar förbunden
med 1880-talet, men å andra sidan visar sig hans
samhörighet med 1890-talets litterära generation
genom det pessimistiska grunddraget i hans författarskap
liksom genom hans artistiska omutlighet och
stilistiska slipning. Reflexionen har hos honom
öfvervikt öfver fantasien, hans område är ganska
begränsadt, och han utmärker sig företrädesvis i
litet format. Som contens ypperste representant i vår
nutidslitteratur har han starka beröringspunkter
med sin mästare Anatole France, men i motsats till
denne sysslar han ej med motiv ur historiens och
legendens världar. Han skrifver, halft motvilligt,
om den moderna tillvarons tomhet, trötthet, tvifvel,
och hans diktning rör sig om drömmarnas fina spånad
och gyckelspel, men kretsar äfven kring viljans
problem. Hos honom har ironien, då den är storstilad,
formen af spillror från ett patos, som sammanstörtat,
och hans kvicka skämtlynne har en afgjordt gallisk
ådra. Religionens och moralens officiella väktare äro
gärna skottaflor för hans sarkasm och satir. Till
allt slags hyckleri är han förklarad fiende, och utan
stora åthäfvor kan han eftertryckligt gissla eller
afkläda humbugen i all dess nakenhet. Hans glänsande
fasta och böjliga stil påminner om ett uthamradt
konstsmide, och hans dämpadt genomskinliga språkton,
med dragning både åt det drastiska och det pretiösa,
har en viss likhet med mattslipad kristall. — Af
Anatole Frances arbeten har han förträffligt tolkat
"Noveller i urval" (1897), "Drottning Gåsfot" (1899)
och "Den röda liljan" (1902). — Se O. Levertin,
"Svensk litteratur", I ("Saml. skr.", XIII, 1908),
T. Hedberg, "Ett decennium", I (1912), Fr. Böök,
"Essayer och kritiker", I—II (polemiska, 1913, 1915),
K.-A. Bolander, "Svenska diktare just nu" (1915),
och E. Hedén, "Eros och Polemos" (1916). E. A—ie.

Söderberg, Olof Alfred, industriman, f. 11 april
1872 i Stockholm, blef student 1891, studerade
vid Stockholms högskola samt genomgick som extra
elev Bergsskolan 1892—93, inträdde hösten 1893 i
sin aflidne faders affär, Söderberg & Haak, blef
prokurist 1894, delegare 1897 och, vid firmans
ombildning 1906 till aktiebolag, ordf. i dess
styrelse, s. å. led. af direktionen för Stockholms
enskilda bank. Han har dessutom varit ordf. i
styrelserna för omkr. ett tjugutal industriella
bolag, sakkunnig i obligationsrättskommittén 1902,
led. af diplomat- och konsulatkommittén 1905—06
och af Utrikesdepartementets antagningskommission
1912—17. Han blef fullmäktig i Stockholms
handelskammare 1902, var dess vice ordf. 1911—13
och ordf. 1914—16, var stadsfullmäktig i Stockholm
1906—10, led. af Handels- och sjöfartsnämnden
1908—16, ordf. i direktionen för Borgerskapets
gubbhus 1915—16. 1906 tog han jämte bankdirektör
J. Nachmanson initiativet till upprättande af
Handelshögskoleföreningen. S. var norsk generalkonsul
i Stockholm 1911—16. Flertalet af sina befattningar
lämnade S. hösten 1916 för att tillträda posten
som disponent och verkställande direktör för Stora
Kopparbergs bergslags a.-b. och Söderfors bruks a.-b.

Söderberg, Fredrik Fritjof Verner, tidningsman,
historiker, f. 4 okt. 1872 i Kalmar, aflade
mogenhetsexamen i Stockholm 1891, blef 1903 filos.
doktor i Uppsala och var 1902—04 docent i historia
där, inträdde 1902 som chef för utrikesafdelningen i
"Stockholms dagblad",

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free