Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderkompaniet - Söderköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insatt 1,000 dal., och endast sådana voro valbara. Det
första valet gällde för 6 år. "Alla land, städer,
kompanier och enskilda personer, såväl ut- som
inländska, hvilka insätta en summa om 100,000 dal.,
hafve makt att förordna en direktor." Den utlänning,
som insatt 25,000 dal., skulle njuta borgarrätt på
den ort, där han bosatte sig, frihet från skatter
och utlagor samt rätt att fritt lämna riket, så ock
hans arfvingar. Direktörerna fingo icke enskildt
drifva någon handel med kompaniet eller dess
varor. Utom lönen (1,000 dal.) hade de ersättning
för resor och 6 svenska mark i dagtraktamente under
resor. Själf lofvade K. M:t att teckna 400,000 dal. i
företaget. Alla fartyg skulle före afseglingen samlas
i Göteborg samt återvända till samma hamn, innan
de gingo till sina respektive hemorter. Usselinx
tillförsäkrades för sina tjänster "en penning af
hvart tusende utaf alla varor och köpenskaper,
som uti kompaniet köpte och försålda blifva". Det
gick emellertid icke så fort för kompaniet att
komma i verksamhet: därtill bidrogo både brist på
lämpliga fartyg och svårighet att få in de tecknade
summorna. Sannolikt af det förra skälet bildades
1629 ett nytt kompani, det s. k. Skeppskompaniet,
med uppgift att åstadkomma "16 goda skepp", så
stora, att de kunde användas både till landets
försvar och i handelssjöfart. Till generaldirektör
i detta kompani förordnades A. Cabiljau (se d. o.),
som 1630 äfven fick i uppdrag att insamla de i
Söderkompaniet tecknade summorna. I hans fullmakt
säges det, att man "funnit för godt och rådsamt
konjungera de intecknade penningar i Söderkompaniet
till det nyupprättade Skeppskompaniet och sålunda
ett fullkomligt sällskap och handelskompani att
fastställa". De båda kompanierna smälte sålunda
ihop till ett. Troligtvis har Cabiljau skött dess
löpande ärenden, medan Usselinx arbetade på att
indraga utländska kapital i företaget. I okt. 1632
godkände konungen hans förslag till privilegiernas
utsträckning till tyska nationen, hvarjämte han
själf fick fullmakt som verkets föreståndare. Dessa
handlingar bekräftades på mötet i Heilbronn april
1633 och på Frankfurt-konventet 1634, men genom
slaget vid Nördlingen strax därefter afbröts hela
planen på tysk anslutning. Usselinx sökte därefter,
utan resultat, i Frankrike, Holland och England väcka
intresse för företaget. Under tiden hade direktörerna
för Söderkompaniet öfvertagit Skeppskompaniets
16 välrustade skepp och börjat utsända dem på
handelsexpeditioner. Detta utföll dock ej bättre
än, att spanjorerna 1632 lade beslag på 4 skepp och
holländarna 1634 på 5 (de senare blefvo dock snart
åter lössläppta). Missnöjet med direktörerna blef
stort, och särskildt sköts skulden på Cabiljau. De
anklagades inför Svea hofrätt, som dömde dem för
försumlighet; senare frikändes de dock af K. M:t, men
ålades att fullgöra den af delegarna länge begärda
redovisningen för sin förvaltning. Någon sådan kom
dock aldrig till stånd. Vid 1636 års riksmöte väcktes
äfven frågan därom, hvad man borde företaga med de
10 fartyg, som utgjorde kompaniets enda återstående
egendom. De flesta ansågo, att de borde fördelas på
vissa städer, från hvilka handel kunde med fartygen
drifvas. Några bland dessa användes ock under de
följande åren till den nya sjöfarten på Amerika, och regeringen
beslöt 1640 att inköpa skeppen för kronans räkning,
men kort därefter förenade den, utan delegarnas
hörande, de återstående skeppen med det nybildade
Västindiska kompaniet, i hvilket sålunda de
forna Skepps- och Söderkompanierna ingingo som
delegare. Till grundläggningen af kolonien Nya
Sverige (se d. o.) bidrog Söderkompaniet ej på
annat sätt än, att de fartyg, hvarmed de första
expeditionerna dit företogos, voro kompaniets. I
ersättning härför fick kompaniet 1641 monopol
på tobakshandeln i riket. Dessutom insatte
kompaniet i det nya s. k. Västindiska l. Virginiska
kompaniet 18,000 rdr. Tobaksmonopolet upphäfdes dock
1649. 15 dec. s. å. utfärdades en ny oktroj för ett
handelskompani till Afrika, Asien och Amerika med
uteslutande rätt till handel på dessa världsdelar
(dock med undantag för Nya Sveriges-kompaniet);
den skulle gälla i 24 år. Möjligen var detta en
prolongation af det gamla kompaniets oktroj,
ehuru det ej framgår af ordalydelsen. Någon
verksamhet från kompaniets sida hörde man dock
icke vidare af. Säkerligen hade det tynat bort,
långt innan k. br. 20 okt. 1680 förordnade, att
"alla kompanier skola vara kasserade och upphäfna".
J. F. N.
 |
| Fig. 1. Söderköpings vapen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
