- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
219-220

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömn - Sömn - Sömnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarjehanda rörelser försökt kämpa emot sömnen. — Som
bekant är sömnen mer eller mindre djup, d. v. s. mer
eller mindre kraftiga ingrepp — retmedel — behöfvas
för att väcka den sofvande. Man har t. ex. bestämt
styrkan på det ljud, som bringar en försöksperson att
vakna 1, 2 o. s. v. timmar efter insomnandet. På detta
sätt har man kunnat fastställa olika sömntyper. Vid
den vanligaste är sömnen djupast 1 timme efter
insomnandet. — Sömnens vederkvickande verkan är en
känd sak. Behofvet af sömn växlar i olika åldrar och
hos olika individer. Hindrar man ett djur eller en
människa från att sofva, inträda inom kort de svåraste
rubbningar i nervsystemet. Tydligen försiggår under
sömnen en del viktiga "reparationsprocesser" inom
detsamma. Om sömnliknande tillstånd se Hypnotism,
Somnambulism, Vintersömn. Jfr Sömnmedel, Sömnlöshet
och Sömnsjuka. — Om Växternas sömn se denna
rubrik.
J. E. J—n.

Sömn (urspr. Söfn), norsk halfö i Nordlands amt
mellan Ursfjorden i s. ö., Velfjorden i n. ö. och
Torgfjorden i v. På västsidan ligger handelsplatsen
Sömnes med post, telegraf och ångbåtstrafik; vid
hamninloppet, på Jarholmen, uppfördes 1882 Sömnes
kustfyr.
K. V. H.

Sömnad, det med nål (synål, stoppnål, tapisserinål)
utförda handarbetet, en i förhållande till väfnaden
sekundär teknik, då för sömnaden fordras ett
redan färdigt stoff, hvarå eller hvari sömnaden
företages. Endast den s. k. spetssömmen är resultat af
nålens arbete med enbart tråd och icke något stoff. —
Den primitiva sömnaden har afsett icke väfda stoffer,
utan skinn; den primitiva nålen (se Nål 2) var af
ben, och som tråd tjänstgjorde fina strängar af senor
och tarmar.

Sömnaden har dels ett praktiskt syfte: att förena två
tygstycken (förstyngssöm, efterstyngs- l. sticksöm,
kastsöm, stofferingssöm
), att anordna ett tygstyckes
kant (fållning, knapphålssöm, langett) eller att
fylla ett hål, slitet i ett stoff (stoppning,
trädning
). Dels har den ett konstnärligt syfte,
näml. att utsmycka (brodera) ett stoff. Material
för den enkla sömnaden, hvilken främst gäller vår
beklädnad, var förr handspunnen linnetråd, men är
numera maskinspunnen bomullstråd. I och med uppkomsten
af symaskinen (om maskinsömnad se Symaskiner) aftog
skickligheten i handsömnad; denna har dock senare
börjat åter beaktas och tagas i bruk, och nutidens
högsta lyx inom dräkternas och underdräkternas område
fordrar handsydda plagg. Sömnadsundervisningen har
kraftigt främjats i Sverige, som inom hela det textila
området är ett föregångsland; den genialt uttänkta
"Stockholmsmetoden", utarbetad af Hulda Lundin och
Fanny Blomberg (se Lundin, Hulda), tillämpas tyvärr
endast i folkskolorna i Stockholm och på några få
andra platser, då skolslöjd för flickor ännu ej är
obligatorisk i svenska skolor.

Konstsömnaden anbringas dels själfva stoffytan:
korsstyngssöm, tvistsöm m. fl. sömnader efter
stoffets trådar, stjälksöm, kråkspark, kedjesöm,
tambursöm, platt-
och klumpsöm, hvitbroderi,
"delsbosöm", flätsöm, schattersöm, guldbroderi,
påläggs-
l. applikationssöm (appliqué), bottensöm,
hopdragssömnader m. m.; dels i den genom utdragning
af vissa trådar genombrutna stoffytan:
hålsöm, skånskt "udskåret", näfversöm, norsk
hardangersöm, dansk hedebosöm, italiensk reticella
m. m. Olika material för stofferna inbjuda till olika
slag af sömnader; de genombrutna sömnaderna, botten-
och hopdragssömnaderna samt hvitbroderiet tyckas
sålunda vara utgångna ur linneväfnaden, under det
att schattersömmen och guldbroderiet för att fullt
komma till sin rätt måste utföras på siden, öfriga
sömnader lämpa sig lika väl för stoffer af linne, ylle
och siden. En gles och groftrådig väfnad, stramalj,
underlättar numera alla arbetssätt efter stoffets
trådar; dessa arbetssätt öfvades förr på lärft. Ur
tyllen har framgått tyllträdningen, ur den knutna
nätbottnen den art af trädning, som i äldre tider
kallades lacis och hvaraf i senare tider uppstått
många varianter. Vissa af de nämnda teknikerna stå
hvarandra mycket nära (plattsöm och delsbosöm,
korsstyngssöm och tvistsöm) eller äro varianter
af samma teknik (plattsöm och klumpsöm). — Efter
själfva stoffets trådar sys numera så godt som endast
korsstyngssöm, tvistsöm och en art plattsöm, hos oss
kallad dalsöm; medeltida arbeten uppvisa däremot
en mångfald sömnader af denna art; en hel kyrklig
dräkt, den s. k. Gösserornatets mässhake m. m.,
uppvisar således dylika sömnader, liksom de tre i
Sverige funna tidiga medeltida broderierna (se nedan)
äfven visa en teknik, som närmast kan karakteriseras
som ett slags stjälkstyngssöm efter stoffets trådar.
I den textila folkkonst af orientalisk karaktär,
som öfvas i västra Asien och sydöstra Ryssland,
uppträda dessa tekniker ännu mycket ofta. Till
dessa arter af sömnader höra äfven alla sömmade
imitationer efter väfnader (gobeläng, krabbasnår,
kypert
), af hvilka de sydda kypertefterbildningarna
finnas å medeltida broderier. — En sömnadsart, som
äfven i hög grad synes ha öfvats under medeltiden,
är den genombrutna sömnaden; de medeltida
urkundernas uttryck "språngad" har således af
fröken A. Branting identifierats som en art af
hålsöm; reticella har bevisligen öfvats i Italien
redan under 1300-talet. Dessa sömnader tillhöra
olika länders folkkonst, finnas bland de egyptiska
(koptiska) fynden i tidig kristen tid och finnas
ännu rikligt kvar öfverallt, där textil allmogekonst
fortfarande öfvas (i norra, östra och södra Europa,
norra Afrika, västra Asien o. s. v.). Plattsömmen
har fått sitt mest utsökta utförande i kinesiska,
japanska och indiska silkesbroderier. I slutet af
1700- och början af 1800-talet upplefde plattsömmen
på lätta hvita stoffer, det s. k. hvitbroderiet,
en glansperiod; en variant af detta hvitbroderi är
den reliefartade klumpsömmen. Den förenklade art af
plattsöm, som finnes på svenska allmogebroderier,
har blifvit kallad delsbosöm, men förekommer äfven i
Blekinge m. fl. trakter. Flätsömmen är en tvistsöm,
sydd icke efter tygets trådar, utan efter tecknade
former; tambursömmen är en kedjesöm, men sydd på ett i
båge (fr. tambour, trumma, stickbåge) uppspändt stoff
och med ett särskildt slags nål. Guldbroderiet har
från profandräkten (dylika dräkter och dräktdelar
finnas bevarade i Nordiska museet) öfvergått till
kyrkliga dräkter. Broderi i påläggssöm, där två
stoffer af olika färg och kvalitet bilda effekten
och där mönstret kan befinna sig dels i det pålagda
stoffet, dels i det utsparade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free