Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söndag - Söndagen - Söndag i hvita skrudar - Söndagsarbete - Söndagsbarn - Söndagsbokstaf - Söndagshandel - Söndagshvila - Söndagsnisse - Söndagsritskola för handtverkare - Söndagsskolor - Söndeled - Söndenfjeldske Norge - Sönderborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptagit den under medeltiden använda beteckningen dies
dominica, grek. kyriake (näml. hemera), "herrens
dag", hvilken af kyrkofäderna infördes i st. f. den
gamla hedniska benämningen. Så t. ex. it. domenica,
sp. och port. domingo, fr. dimanche. En bestämd
skillnad gör sig alltså gällande mellan de germanska
och romanska (till hvilka senare de slaviska i detta
fall ansluta sig) folkens sätt att beteckna söndagens
begrepp. I afseende på de öfriga veckodagarnas
romanska namn lyckades det ej lika väl för det
kyrkliga nitet att utestänga hedniska element
(se Måndag, Tisdag o. s. v.). Ryssarna kalla
söndagen voskresenje, d. v. s. "uppståndelse",
emedan denna dag af ålder varit helgad åt minnet
af Kristi uppståndelse, polackerna niedziela,
d. v. s. "hvilodag". — Liksom i benämningarna på
veckans dagar ha äfven i folktron åtskilliga spår
från en förgången gudadyrkans tid bibehållit sig,
speciellt i form af sägner och skrock, bundna vid
de särskilda dagarna, ej minst vid söndagen. Enligt
den forngermanska, ännu mångenstädes fortlefvande,
tron äro söndagsbarn (d. v. s. på en söndag födda
människor) skapade till lycka och tros framför andra
ega skarpt förstånd, spådomsgåfva och läkeförmåga
samt förmågan att se andar. Se vidare Sabbat och
Sabbatsbrott.
R. G.
Söndagen. Se Göteborgsposten, sp. 912.
Söndag i hvita skrudar. Se Dominica, sp. 662.
Söndagsarbete. Se Sabbatsbrott.
Söndagsbarn. Se Söndag.
Söndagsbokstaf, astron., den bokstaf, hvarmed söndagen
betecknades i den s. k. solcirkeln l. solcykeln,
en af de tre cyklerna i julianska kalendern eller
den s. k. gamla stilen. I denna cykel betecknade man
veckodagarna med alfabetets sju första bokstäfver,
så att A blef beteckning för 1, 8, 15 jan. o. s. v.,
hvar sjunde dag, B för 2, 9, 16 o. s. v. Om ett
års första söndag inträffade t. ex. 4 jan., som
betecknades med D, blef alltså D ifrågavarande
års söndagsbokstaf, då nämligen hvarje veckodag
måste få samma bokstaf hela året igenom. Hvad
skottåren angick, betecknades skottdagen, 24
febr., med samma bokstaf som föregående dag, 23
febr., och det blef därför två söndagsbokstäfver
för ett skottår, en för söndagarna före
skottdagen, en för söndagarna efter. Jfr Kalender.
(B—d.)
Söndagshandel. Se Sabbatsbrott.
Söndagshvila (ty. sonntagsruhe, fr. repos de
dimanche). Härmed betecknas det förhållandet, att
viss verksamhet enligt sed eller gällande rättsregler
icke får ega rum på sön- eller helgdag. Grundsatsen,
att viss verksamhet skall hvila en af veckans dagar,
har af kristendomen antagligen hämtats från den
judiska religionens regler ang. sabbatens firande,
hvilka regler i sin ordning måhända ytterst ha sitt
ursprung inom den fornbabyloniska kulturvärlden
(jfr Sabbat). Emellertid blef därvid, möjligen under
inflytande af den inom Romerska riket vidt utbredda
Mithrasreligionen, söndagen i st. f. lördagen
upphöjd till hvilodag. Nämnda regel har sedan
intill nu varit härskande inom hela den kristna
världen. Inom rättsordningen tar den sig uttryck dels
i straffbestämmelser för sabbatsbrott (se d. o.), dels
ock i regler om inställande af offentliga
funktionärers och inrättningars verksamhet i större
eller mindre omfattning. Mera strängt genomförd
i vissa länder, t. ex. de anglosaxiska, har den
bibehållit sig inom lagstiftningen äfven i sådana
länder, som principiellt genomfört skilsmässa
mellan stat och kyrka, t. ex. Frankrike och
Nord-Amerikas förenta stater. Ett undantag utgör
franska revolutionens försök att i st. f. den
ärfda veckoindelningen införa en uppdelning af
månaderna i dekader (tiodagarsveckor), ett försök,
som emellertid blef af kort varaktighet (se Kalender).
N. S—g.
Söndagsnisse, "illustreradt veckoblad för skämt,
humor och satir", uppsattes af xylografen G. Wahlbom
i Stockholm april 1862. De första bägge årgångarna
redigerades af litteratören R. Götberg. Från och
med 1864 öfvertogs redigeringen af J. G. Schultz,
som beredde tidningen en stor popularitet. Efter hans
död, i nov. 1869, öfvergick redaktionen 1870 till
Frans Hodell, som 1881 äfven blef tidningens
egare. Efter dennes bortgång i maj 1890 öfvertogs
redaktionen af K. V. Schöldström; jan.—maj 1894
var O. Bensow redaktör, hans efterträdare
var H. F. Vallentin, som under sin redaktörstid,
1894—1901, gjorde tidningen aktuell och gaf den
liberal politisk färg. Sedan 1901 är H. H. Zetterström
("Hasse Z.") redaktör; han har bevarat tidningens
aktuella hållning. Sedan 1894 eges tidningen af
ett aktiebolag.
Söndagsritskola för handtverkare. Se Tekniska skolan.
Söndagsskolor kallas enskilda skolor, som
anordnas för att på söndagen meddela barn religiös
undervisning och uppbyggelse. Den första egentliga
söndagsskolan upprättades 1780 i Gloucester af
den engelske boktryckaren och tidningsredaktören
Robert Raikes (f. 1735, d. 1811). Det lifliga
intresse, som detta företag genast väckte genom
de af honom publicerade tidningsunderrättelserna,
framkallade snart i England flera företag af
samma slag. I Sverige, där söndagsskolor började
inrättas på 1850-talet, ha dessa skolor, liksom i
synnerhet i England och Amerika, vunnit en betydande
utbredning. Detsamma har förhållandet varit i Finland,
mer än i de öfriga skandinaviska länderna. I Sverige
funnos 1912, enligt en visserligen något ofullständig
statistik, 6,418 söndagsskolor med 314,848 barn och
22,945 lärare. År 1890 uppgafs antalet söndagsskolor
i hela världen till 198,168 och lärjungarna till
18,176,530. Skandinaviska söndagsskolemöten hållas
hvart femte år. — Om s. k. söndags- och aftonskolor
se Tekniska läroverk.
Söndeled, härad och socken vid kusten i Nedenes amt,
Norge. 188,6 kvkm. 3,190 inv. (1910).
Söndenfjeldske Norge, stundom Östenfjeldske
Norge, kallas ofta den del af Norge, som ligger s. om
Dovre och ö. om Langfjeldene och i s. v. sträcker
sig till Lindesnes. Det omfattar Kristiania och
Hamar stift samt en stor del af Kristiansands stift.
K. V. H.
Sönderborg (ty. Sonderburg), stad på västkusten af
Als (se d. o.) vid Alssundet. 11,000 inv. (1910),
hvaraf 3,000 militärer. Ypperlig hamn. Handel och
sjöfart äro de förnämsta inkomstkällorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
