Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sörensen-Ringi, Harald - Sörenssen - Sörenssen, Christian - Sörenssen, Sören Anton - Sörenssen, Aimar August - Sörfjord - Sörfjorden - Sörfolda - Sörfors - Sörfröya - Sörjande änkan - Sörkedalen - Sörkjosen - Sörkvarn - Sörlandet - Sörlandsbanan - Sörling, Olof - Sörmland - Sörmlandsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstnärens hustru. 1902 återvände han till Sverige och var
sedan bosatt i Stockholm. Bland hans arbeten under
hans sista skede märkas statyetterna Längtan (1902)
och Lek (1903, båda skurna i trä), Tennisspelare
(1904, brons), byster af Karl Nordström (1904),
R. Thegerström (1905), S. A. Hedin, A. Törneman,
skådespelaren E. Swartz (1908, Dramatiska teaterns
foajé), reliefporträtt af Eva Bonnier (1909, i brons,
Nationalmuseum). Bland hans större verk äro Mor
och son (marmor, 1908), Rätt och sanning (grupp i
brons, 1910), Kvinna i bön (grafmonument i brons
s. å.), Bröderna (grupp, Thielska galleriet). På
monumentalkonstens område utförde han Gustaf II
Adolfs staty (i Sundsvall, aftäckt 1911). Flera
dekorativa uppgifter äro ännu att nämna: reliefer i
Trefaldighetskyrkan i Uppsala, reliefer i trä till
Johanneskyrkan i Malmö, ett altarskåp för en kyrka
i Helsingfors. Två figurgrupper för barnbördshuset i
samma stad utgjorde det sista arbete han fullbordade
(1912). Han utförde flera porträtt, små statyetter
och vaser samt teckningar och akvareller. Hans konst
visar mycken känslighet i formbehandlingen och eger
en viss lyrisk grundton af mera vekhet än styrka.
G—g N.
Sörenssen, norsk ämbetsmannafamilj. 1. Christian S.,
biskop, f. 1765 i Kristiansand, d. 1845 i Smaalenene,
prästvigdes 1791, vardt 1804 stiftprost, 1811
biskop i Kristiansands och 1823 i Akershus stift
samt 1840 universitetsprokansler. 1814—16 var han
stortingsman, medverkade 1815 till stiftandet af
Det norske bibelselskap och var sedan ordförande i
dess centralkommitté. Han var en verksam och nitisk
främjare af undervisningsväsendets utveckling. —
2. Sören Anton Vilhelm S., den föregåendes son,
politiker, f. 1793 nära Drammen, d. 1853 i Kristiania,
jur. kandidat 1816, 1822—39 höjesteretsadvokat,
var aktor i riksrätterna mot statsråden Collett 1827
och Lövenskiold 1836, representant för Kristiania
1830—45, president i odelstinget 1830 och i stortinget
1833 ff. 1839 blef han sorenskriver i Aker, var från
1848 till sin död statsråd, under hvilken tid han
miste sin förra popularitet. — 3. Aimar August
S., brorson till S. 1, politiker, f. 6 jan. 1823 i
Kristiania, d. 2 juni 1908, var stortingsman för
Smaalenene 1862—79 och president i odelstinget
1874—79, tillhörde Johan Sverdrups inflytelserika
meningsfränder och var 1884—88 som justitieminister
medlem af dennes regering. S. tillhörde sedan
högern, utan att deltaga i det politiska lifvet.
1—3. K. V. H.
Sörfjord, härad och socken s. ö. om Tromsö, omkring
Sörfjorden, Tromsö amt, Norge. 562,35 kvkm. 1,229
inv. (1910).
K. V. H.
Sörfjorden, namn på flera norska fjordar, af hvilka
må nämnas 1. En 40 km. lång, till 2 km. bred, och ända
till 395 m. djup förgrening af Hardangerfjorden (se
d. o. och Fjord). — 2. En gren af Osterfjorden. Se
Osteröen. — 3. En gren af Masfjorden (se d. o.). —
4. En 21 km. lång sidofjord till Bindalsfjorden (se
Bindalen). — 5. Sydligaste delen af Ulfsfjorden (se
d. o.).
1—5. K. V. H.
Sörfolda (förut Sörfold), härad och socken
kring Foldafjord, n. ö. om Bodö, Nordlands amt,
Norge. 1,563,48 kvkm. 2,748 inv. (1910). Fjäll-land
med odlingsbar jord endast i smala remsor längs fjordgrenarna.
K. V. H.
Sörfors. 1. Liefabrik med två dubbelhammarverk,
4 fjäderhammare och sliperi för lietillverkning,
1 km. från Eriksfors hamnplats vid Ångermanälfven,
Bjärtrå socken, Västernorrlands län, tillhörig firman
Sörfors liefabrik. — 2. Se Svartvik.
Sörfröya, härad och socken, omfattande sydvästra
delen af ön Fröya och därutanför liggande öar,
Söndre Trondhjems amt, Norge. 105,17 kvkm. 2,091
inv. (1910). Fiskeläget Titran (362 inv. 1910),
tilläggsplats för ångbåtar, har post-, telegraf-
och rikstelefonstation, trankokerier, sparbank. Jfr
Nordfröya.
K. V. H.
Sörjande änkan, bot. Se Iris 3.
Sörkedalen, norsk vacker dal, som från herresätet
Bogstad (se d. o.) sträcker sig norrut mot
Nordmarken och mot ö. begränsas af Voksenkollen och
Tryvandshöjden. Genom dalen flyter Sörkedalselven,
söderut benämnd Lysakerelven (se Lysaker).
K. V. H.
Sörkjosen, den västligaste af Balsfjordens (se d. o.) inre armar.
K. V. H.
Sörkvarn, landtegendom med kvarn, såg och
benmjölsfabrik vid Kolbäcksån i Kolbäcks och Svedvi
socknar, Västmanlands län, tillhör Surahammars bruks a.-b.
Sörlandet, det i början af 1900-talet uppkomna
namnet på Norges sydligaste kuststräcka, från Risör
i ö. till Stavanger i v., med närmast innanför
liggande distrikt (se vidare Norge, sp. 1382). För
att organisera arbetet på denna landsdels utveckling
bildades i juni 1918 Sörlandsforeningen.
K. V. H.
Sörlandsbanan kallas i Norge en planlagd och delvis
påbörjad stambana genom Sörlandet, med utgångspunkt
i Kongsberg.
Sörling, Olof, tecknare, f. 1 sept. 1852 i
Stockholm, vann vid Akademien för de fria konsterna
konstnärlig utbildning, arbetade från 1874 för
Vitt. hist. o. ant. akad. och blef 1890 akad:s
tecknare. Samtidigt var han teckningslärare vid
Södermalms högre allmänna läroverk (1882—1917). S. har
utfört ett mycket stort antal teckningar; redan för
flera år sedan var deras antal öfver 50,000. Härigenom
har hans skicklighet blifvit särdeles högt
uppdrifven. Han förstår att i sina afbildningar af
fornsaker och andra föremål återge alla finesserna
i originalets form och utseende samt att ge åt
teckningen det för tiden karakteristiska. S. har
tecknat så godt som alla träsnitt i "Sveriges
medeltid" af H. Hildebrand, i "La civilisation
primitive en Italie" och "Minnen från vår forntid" af
O. Montelius, i "Die altgermanische tierornamentik"
af B. Salin samt i en mängd andra arbeten. Tack vare
S:s öfverlägsna ritkonst ha de svenske fornforskarna
kunnat få sina under 1800-talets sista fjärdedel
utgifna verk illustrerade på ett sätt, som annars
icke varit möjligt, emedan de nyaste fotografiska
reproduktionsmetoderna ej då stodo dem till
buds. Sedan 1894 är S. korresponderande led. af
Vitt. hist. o. ant. akad.
O. M.
Sörmland, en förkortad vanlig form för Södermanland (se d. o.).
Sörmlandsposten, fr. o. m. 1910 daglig morgontidning
i Eskilstuna. Den är en fortsättning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
