- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
255-256

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tabula - Tabulae - Tabularium - Tabulatum - Tabulatur - Tabulinum - Taburett - Tacamahaca - Tacamahak-balsam - Tacamahak-harts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rent, oskrifvet blad. Se vidare Table rase
(under Table). — Tabulæ alphonsinæ. Se
Alfonsinska tabellerna. — Tabulæ ancyranæ,
detsamma som Monumentum ancyranum. Se Angora 2.
Tabulæ censoriæ, genom censorernas
försorg upprättade skatteregister och på samma
gång mobiliseringsrulla öfver romerska statens
invånare. — Tabulæ eugubinæ (se Italiens
fornspråk
, sp. 1068). — Tabulæ lusoriæ,
spelbräden. Se Rom, sp. 657. — Tabulæ novæ (eg. "nya
räkenskapsböcker"), skuldafskrifning (i Rom stundom
företagen till de fattigare klassernas förmån).
R. Tdh. (J. C.)

Tabulæ. Se Tabula.

Tabularium, lat., arkiv, förvaringsställe för
tabulæ (i bet. af skrifter, handlingar, särskildt
offentliga dokument). Vissa urkunder, såsom fördrag
och äfven lagar, synas i Rom ha fått plats på
Capitolium eller på något annat ställe (tempel);
men det egentliga förvaringsstället för sådana
var skattkammaren (Ærarium). Sedan 83 f. Kr. en
eldsolycka öfvergått Capitolium, lät Q. Lutatius
Catulus bygga ett statsarkiv, Tabularium, vid
uppgången till Capitolium från Forum. Ofvanpå en
terrasserings- eller grundmur höjde sig byggnaden med
två kolonnrader, den ena öfver den andra. Af huset
har nedre hälften bibehållit sig (se Rom, sp. 659).
R. Tdh.*

Tabulatum (af lat. tabula, bräde), eg. brädfodring;
schackbräde, tribun, sångarestrad i kyrkor. Stundom
betyder ordet detsamma som Laquearium, öfverbyggnad
öfver altare.

Tabulatur (fr. tablature, af lat. tabula,
skriftafla, förteckning), mus., gammal tonskrift
för instrumentalmusik, som under 1100—1600-talen
nyttjades vid sidan af den närmast för sång afsedda
mensuralnotskriften samt bestod af bokstäfver eller
siffror. Tonernas redan något efter Gregorius den
store vedertagna benämning efter de åtta första
bokstäfverna i det latinska alfabetet (a b c d e
f g h
) ingick i tabulaturen för orgel och klaver
som en fullständig icke blott benämning, utan äfven
beteckning för tonerna. Orgeltabulaturen begagnades
mest i Tyskland, England och Skandinavien (den
spanska använde siffror i st. f. bokstäfver). För
lutetabulaturen åter uppgjordes ett system af
mera godtyckligt valda bokstäfver och siffror, som
betecknade, icke närmast själfva tonerna, utan helt
mekaniskt den spelandes handgrepp på strängarna och
"banden" (se vidare Luta). Flera svenska lutböcker
från 1600-talet äro emellertid skrifna med den mera
lättlästa orgeltabulaturen. Gemensamma för båda
tabulaturerna voro tecknen för tidsvärden, näml. en
punkt för brevis, ett streck för semibrevis, en fana
för minima, en dubbelfana för semiminima m. fl.,
af hvilka fanorna ingått i vår moderna notskrift,
ehuru med förändrade värden (åttondelar, sextondelar
o. s. v.). Äfven för taktstrecken ha vi att tacka
tabulaturerna, som använde sådana långt tidigare
än mensuralmusiken. Tabulaturen var egnad att ge en
öfverskådlig framställning af flerstämmig sats och
tjänade därför tonsättarna som ett slags partitur
(se d. o.). En stor mängd orgellitteratur i tabulatur
föreligger, i synnerhet från 1400—1500-talen. Senare
öfvergick denna tabulatur i vanlig notskrift, hvilken
äfven redan förut
användts för högsta stämman i orgeln. Lutskriften
bibehöll sig i olika varianter inpå
1700-talet. Liknande system tillrättalades äfven för
gitarr, t. o. m. blåsinstrument o. s. v. Uppsala
universitetsbibliotek eger en af de största
samlingarna tabulaturpartitur. Jfr Wasielewski,
"Geschichte der instrumentalmusik im 16. jahrhundert"
(1878), samt T. Norlinds (se denne) uppsatser i
Internat. musikges:s sammelband. — Om mästersångarnas
tabulatur, som föreskref, hur ej mindre dikten än
musiken därtill skulle formas, se Mästersång. —
I uttrycket "efter gamla tabulaturen (tablaturen)"
nyttjas ordet skämtsamt i samma betydelse som "trall",
"slentrian".
A. L. (E. F—t.)

Tabulinum. Se Tablinum.

Taburett (fr. tabouret, af tabour, äldre form för
tambour, trumma), låg stol utan arm- och ryggstöd,
kullerstol; konseljstol (konseljstolar af
taburettsform afskaffades af kronprins Karl, då han
första gången var regent under Oskar I:s sjukdom);
statsrådsämbete (i denna bemärkelse är ordet
egendomligt för svenska språkbruket).
illustration placeholder
Taburetter i gustaviansk stil (den t. v ) och i

Karl-Johansstil (t. h.); den senare formen,

med handtag på sidorna, kallas numera bankett.


Tacamahaca, farm., gemensam benämning på åtskilliga
slags i handeln förekommande, vanligen tämligen
starkt luktande hartser, hvilkas härstamning är i
flera fall oviss. Allmännast är T. occidentalis,
västindisk tacamahaka, som sannolikt erhålles från
de i Västindien och Syd-Amerikas varmaste trakter
växande burseracéerna (Bursera excelsa Engl. och
B. tomentosa Engl.). Detta harts förekommer som
oregelbundna, knöliga, ärt- till valnötstora stycken,
ofta med hål och gropar samt på ytan beströdda
med blekgult pulver. Under längre förvaring bli
de torra, spröda, lättpulveriserade. Yngre
stycken ha något växlande färg, mellan gulaktigt
och brunrödt, med glänsande brottytor, som ofta
förete hvitaktiga fläckar. Lukten är balsamisk, för
de flesta oangenäm; smaken är bitter, obehaglig,
skarpt balsamisk. — Från Ostindien kommer en mera
sällsynt tacamahaka i kurbitsskal (T. in testa),
möjligen härledande sig från Calophyllum inophyllum
L. l. C. Calaba Jacq. (fam. Guttiferæ). En annan art
af samma släkte, C. Tacamahaca Willd., anses lämna
T. bourbonensis (Balsamum Mariæ är gemensamt namn
för såväl denna som den näst förut nämnda). Flera
andra slag finnas, men ega föga betydelse
numera (endast någon gång använda i plåster).
O. T. S. (G. L—m.)

Tacamahak-balsam. Se Calophyllum och Tacamahaca.

Tacamahak-harts, bot. Se Bursera, Calophyllum
och Tacamahaca.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free