- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
271-272

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tafna - Tafros - Tafsa - Tafsir - Taft - Taft - Taft, William Howard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nederbördsområde af 8,200 kvkm. I början af 1836 egde
vid denna flod flera strider rum mellan kabylerna och
fransmännen, och 30 maj 1837 slöt generalguvernör
Damrémont med Abd-el-Kader en fred vid T., genom
hvilken emiren afträdde hela västra delen af Algeriet
med undantag af några kustplatser.

Tafros (grek., "graf"), forntida ort på
den landtunga, som nu kallas Perekop (ry.,
"genomgräfning", "kanal"), där en graf och
befästningar fordom skyddade Krim för infall af folken
n. därom.

Tafsa, Aftafsa, sjöv., att, sedan garnen i ändan af
ett tåg blifvit uppsnodda, afskrapa dem så, att de
bli finare mot ändan, hvarefter de åter sammansnos
till en spets, i och för splitsning, knopning
o. s. v. Jfr Pynta (under Pynt) och Tagla.
R. N.*

Tafsir, arab., "tolkning", speciellt
"koranexeges". Muhammedanernas exegetiska
litteratur är oerhördt omfångsrik. Den osäkerhet,
som ännu i dag är rådande i fråga om den heliga
textens ordalydelse i vissa detaljer, gaf redan
tidigt anledning till sorgfälligt studium af de
olika varianterna i tvifvelaktiga fall. Visserligen
fastställdes redan under den tredje kalifen, Osman
(644—656), en korantext, som för evärdeliga tider
skulle gälla som Guds uppenbarade ord, men detta
försök att skapa en normalkodex med anspråk på
absolut giltighet har dock icke fullt lyckats,
ity att det ända från islams äldsta tid bevarats en
hel mängd afvikande läsarter på enskilda ställen,
hvilka icke alltid äro utan betydelse för den riktiga
uppfattningen af innehållet. Vid bedömandet af de
olika varianternas sannolika äkthet var det själfklart,
att de rättrogne koranläsarna måste ta hänsyn
till den större eller mindre trovärdighet, med hvilken
sagesmannen för de särskilda läsarterna kunde stödja
sina anspråk på att representera en korantradition,
som härstammade från profeten själf. Denna fullt
berättigade sträfvan att grundligt undersöka de olika
auktoriteternas tillförlitlighet ledde emellertid till
ett högst betänkligt underskattande af ett annat, icke
mindre viktigt bevismedel, nämligen de inre kriterier,
som kunna erhållas genom ett kritiskt jämförande
studium af koranen själf. Den heliga urkunden får
därför enligt ortodox muhammedansk uppfattning icke
utläggas i öfverensstämmelse med några resultat,
som erhållits genom eget själfständigt tänkande eller
genom forskningar i andra icke-teologiska källor, utan
endast och allenast i enlighet med sådana traditioner,
som härröra från Muhammed eller de rättrogna, som
stått i omedelbar beröring med honom. Som verklig
vetenskap gäller följaktligen endast sådant, som genom
en serie af godkända sagesmän kan ledas tillbaka
till profeten eller någon af hans samtida. Detta
hindrar emellertid icke, att uppenbara orimligheter
stundom förekomma i traditioner, hvilka till alla
delar motsvara den rättrogna koranexegesens kraf på
vederbörligen styrkt trovärdighet, och för den moderne
vetenskapsmannen är det en ganska mödosam uppgift att
sofra det vidlyftiga materialet och afskilja alla
oäkta tillsatser. Med tiden framträdde emellertid
äfven andra riktningar inom muhammedanismen, och på
det exegetiska området förfäktades mycket radikala
principer af mu‘taziliterna,
islams rationalister, hvilka h. o. h. förkastade
den traditionella auktoritetstron. Koranen kan
f. ö. utläggas på många sätt, allt efter läsarens
egen teologiska ståndpunkt, och både mysticismen
och hvarjehanda sekteristiska riktningar sträfva
naturligtvis att inlägga sin egen uppfattning i
den heliga urkundens text. Trots vissa brister
innehålla de arabiska korankommentarerna en
outtömlig mängd af viktiga fakta och måste därför
betraktas som oumbärliga hjälpmedel äfven för den
europeiske islamforskaren. Standardverket på detta
område är Tabaris Tafsir (utg. i Kairo 1903; 30 bd
jämte register). Bland andra mera allmänt använda
korankommentarer märkas mu‘taziliten Zamachscharis
(se Arabiska litteraturen, sp. 1282) Kaschschaf (2 bd,
utg. af Nassau Lees i Calcutta 1856—59) och Baidawis
(se Arabiska litteraturen, sp. 1282) Anwar at-tanzil,
hvilken eg. är blott ett utdrag ur den förra. — Se
vidare Goldziher, "Islam fordom och nu, studier i
korantolkningens historia", öfv. af Andræ (1915).
K. V. Z.

Taft (fr. taffetas, af pers. taftah, eg. "spunnet",
"väfdt"). 1. En sorts slätt siden, väfdt som
lärft. — 2. Se Vaxtaft. — Taftartade (l. lärftartade)
väfnader. Se Lärft.

Taft, stad i Irak Adjemi, Persien, prov. Jesd, 22
km. s. v. om staden Jesd. Omkr. 5,000 inv., hvaraf
omkr. 1,000 parser, nästan alla jordbrukare.

illustration placeholder

Taft [tä’ft], William Howard, nordamerikansk
statsman, president i Förenta staterna 1909—13,
f. 15 sept. 1857 i Cincinnati, Ohio, är son till
Alphonso T. (f. 1810, d. 1891), som var medlem
af Grants kabinett 1876—77 samt amerikansk minister
i Wien 1882—84 och i Petersburg 1884—85. T. blef
1880 advokat, var 1888—90 domare vid öfverdomstolen
i Ohio och blef 1890 justitieminister (solicitor
general) i Harrisons kabinett. 1892 blef han domare
vid unionsdomstolens sjätte "circuit" och gjorde
sig bemärkt genom sina domar i flera uppmärksammade
rättstvister mellan arbetare och arbetsgifvare. T. var
1896—1900 juris professor vid universitetet i
Cincinnati. Mac Kinley utsåg honom 1900 till ordf. i
den kommission, åt hvilken uppdrogs förvaltningen af
den nyeröfrade ögruppen Filippinerna, och T. ledde
förvaltningen där till febr. 1904, från juli 1901 som
ögruppens guvernör. På denna post visade han mycken
takt och klokhet och lyckades bl. a. genom personliga
förhandlingar med Vatikanen 1902 arrangera en
uppgörelse om förvärfvande mot penningeersättning af
de katolska ordnarnas jordegendomar på Filippinerna,
hvilka, sedan ordnarnas medlemmar redan under det
senaste filippinska upproret mot Spanien fördrifvits,
många både infödda och amerikanska äfven velat ha
utan vidare konfiskerade. T. öfvertog, när den nya
republikanska styrelsen på Cuba framkallat ett halft
anarkiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:36 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free