- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
293-294

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taifaler - Taifun - Taiga - Tai-han - Taihoka (Taipe) - Tai-hu - Tai Hung Chi - Tai-juen-fu - Tai-jön - Taikun - Tai-kwa - Tailhade, Laurent Bernard Paul Marie Alexandre Charles - Taillandier, René Gaspard Ernest - Taille

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

235 e. Kr. jämte andra sändes mot romarna och
intog Mesien. 332 nedgjorde de större delen af
kejsar Konstantins eskort. Under Konstantin II
användes de mot slaverna i Ungern. En del af dem
slog sig (406—436?) ned vid Poitiers. 564 gjorde de
uppror mot sin förre hertig, Austrap, och dödade
honom. En mycket helig präst vid namn Senoch, som
lefde vid Tours omkr. 570, tillhörde detta folk.
J. C.

Taifun. Se Tyfon.

Taiga kallas urskogsområdet i Sibirien, hvilket
sträcker sig genom landet från Ob till Stilla
hafvet, ehuru ej utan afbrott, men dock görande
skäl för benämningen "jordens största skog". Den är
dels "svart", bestående företrädesvis af barrträd
(cembratall, gran och lärkträd), dels hvit, bestående
mest af löfträd (björk och asp), likväl starkt
blandade med barrträd. Både växt- och djurlifvet
i taigan är egendomligt och rikt på former. En
motsvarighet till taigan äro skogarna i brittiska
Nord-Amerika. Ännu långt efter ryska nybyggares
invandring var hela östra Sibirien en oafbruten
urskog, men skogsbrand och hänsynslös sköfling ha för
länge sedan beröfvat flodstränderna deras härligaste
prydnad, och utan regeringens mellankomst hotas skogen
med undergång.

Tai-han, infödingarnas namn på Korea.

Taihoka (Taipe), hufvudstad (sedan 1892) på japanska
ön Formosa, i dess norra del, medelst järnvägar
förenad med sin hamn Tamsui och med kolgrufvorna
vid Kelung, medan en linje går söderut till
Takau. Omkr. 6,000 inv.

Tai-hu. Se Ta-hu.

Tai Hung Chi, kinesisk ämbetsman. Se Kina, pl. II.

Tai-juen-fu, hufvudstad i kinesiska prov. Schan-si,
vid Fuen-ho, biflod till Hwang-ho, har enligt
Williamson (1870) 250,000, men enl. Bell (1890)
endast 50,000 inv. Vapentillverkning, arsenal,
krutfabrik och kanongjuteri.

Tai-jön, stad. Se Quelpart.

Taikun. Se Bd XII, sp. 1477 o. 1496.

Tai-kwa, en tidsperiod i Japan. Se Bd XII, sp. 1449.

Tailhade [taja’d], Laurent Bernard Paul Marie Alexandre
Charles
, fransk författare, f. 16 april 1854 i
Passagès-San Juan i Spanien, besökte först ett
prästseminarium, men egnade sig snart uteslutande
åt litteraturen. I sina dikter anslöt han sig till
symbolisterna (Le jardin des rêves, 1879, Vitraux,
1891, ny uppl. 1894; Au pays du mufle, 1891, ny
uppl. 1894; A travers les grouins, 1899, Poèmes
aristophanesques,
1904), skref skarpt satiriskt
och med etsande ironi. Politiskt slöt han sig till
anarkismen; samma kväll anarkisten Vaillant gjorde
sitt attentat i deputeradekammaren, sade T. i ett
bankett-tal bl. a.: "Hvad betyda offren, om gesten
är skön, hvad betyder den lösliga humanitetens död,
om individen starkes genom den?" 1901 dömdes han till
ett års fängelse för en tidningsartikel, som uppeggade
till mord på tsaren, republikens president m. fl. I
fängelset öfversatte han Petronius’ "Satyricon"
(1902). T. har vidare utgett öfversättningar af tre
bland Plautus’ komedier, La corne et l’épée (1908),
Louange de Sophie Cottin (1911), Plâtres
et marbres
(1913), Les commérages de
Tybalt
(1914) m. m.

illustration placeholder

Taillandier [tajãdiē], René Gaspard Ernest, fransk
universitetslärare och skriftställare, känd under
namnet Saint-René Taillandier, f. 16 dec. 1817 i
Paris, d. där 22 febr. 1879, gjorde efter aflagda
akademiska examina (1839) en längre resa till Tyskland
samt idkade studier i Heidelberg och München. Efter
sin återkomst till Frankrike (1841) förestod han
professuren i fransk litteratur vid högskolorna i
Strassburg (s. å.) och Montpellier (1843), där
han blef ord. professor 1846. Sedermera kallades
han att förestå professuren i poesi vid högskolan i
Paris (1863) och utnämndes till professor i fransk
vältalighet 1868. 1870—72 tjänstgjorde han som
generalsekreterare i undervisningsdepartementet, men
frånträdde denna befattning för att uteslutande
egna sig åt lärarkallet och vetenskapliga
sysselsättningar. Han blef 1873 led. af Franska
akad. — Både som universitetslärare och författare
utöfvade T. ganska stort inflytande. Han var nämligen
en bland dem, som varmt ifrade för att i Frankrike
sprida kännedom om främmande länder, företrädesvis
Tyskland. I detta syfte författade han, utom en mängd
uppsatser i "Revue des deux mondes", Histoire de la
jeune Allemagne, études littéraires
(1849), Études
sur la revolution en Allemagne
(1853), Allemagne et
Russie, études historiques et littéraires
(1856),
Littérature étrangère, écrivains et poètes modernes
(1861), Maurice de Saxe (1865), Dix ans de l’histoire
d’Allemagne
(1875), Le roi Léopold et la reine
Victoria
(1878) m. fl. Icke mindre uppmärksammade,
ehuru ur helt annan synpunkt, äro hans arbeten om
Frankrike, t. ex. Corneille et ses contemporains
(1864), Le général Philippe de Ségur, sa vie et son
temps
(1875), Les rénégats de 89, souvenirs des cours
d’éloquence à la Sorbonne
(1877) m. fl.
J. M—r.

Taille [taj], fr. (eg. tillskärning). 1. Kroppsställning, växt,
lif (bålen mellan skuldrorna och midjan). —
2. Graveringsk., stick; taille-douce [-dōṡ],
kopparstick: t. dure [dyr], stålstick. — 3. Mus.,
tenorröst; basse-taille [bass-], basbaryton. —
4. La taille var den förnämsta af det gamla
(för-revolutionära) Frankrikes skatter, härstammande
från medeltiden och motsvarande den engelska skatten
tallage (lat. tallagium). Den var dels personlig
(taille personnelle), dels en grundskatt (taille
réelle
). Från den förra voro de två högre stånden
(adel och prästerskap) h. o. h. befriade. För
sina skogar, parker, ängar och vinberg betalade de
adlige och andlige ingen taille, hvarjämte de egde
rätt att fritaga från all taille en viss, ganska
betydlig del af den öppna jord de själfva brukade
(deras utarrenderade jord var däremot i allmänhet
underkastad taille). Äfven de flesta städer voro
fritagna från att erlägga taille.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free