- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
295-296

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taille - Taillevant - Tailor-made - Taimyr - Tain - Tain - Tainan - Tainaron - Taine, Hippolyte Adolphe Henri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den summa, som la taille öfver hela riket skulle
inbringa, var en gång för alla fixerad. Ju
större de undantag voro, som de två högre stånden
åtnjöto, dess tyngre drabbade skatten således de
ofrälse klasserna. Det medeltida taillesystemet
nyreglerades genom ordonnansen i Orléans 1439,
som bl. a. afskaffade den taille seigneuriale
länsinnehafvare dittills upptagit af sina
underhafvande vid sidan af den taille royale,
som gick till kronan. På 1600-talet reformerades
ånyo taillesystemet, hvarvid en del ojämnheter
afhjälptes och fritagelserna något inskränktes. Jfr
S. J. Boëthius, "Den franska revolutionen"
(1887), och H. Sée, "Les classes rurales et le
régime domanial en France au moyen âge" (1901).
4. (V. S—g.)

Taillevant l. Taillevent [tajvã’],
eg. Guillaume Tirel, kallad T., en på 1300-talet
mycket ryktbar kock hos franska konungahuset, hvilken
skref en kulinarisk afh. Le viandier, som åter utgetts
af J. Pichon och G. Vicaire (1892).

Tailor-made [te͡i’lə me͡i’d], eng. (af tailor, skräddare,
och to make, partic. made, göra), skräddarsydd,
damdräkt (särskildt promenaddräkt), förfärdigad af
herrskräddare.

Taimyr, halfö i Norra Ishafvet, tillhörande
rysksibiriska guv. Jenisejsk. Genom Taimyrbukten
delas den i två hälfter, af hvilka den större,
östra, i Kap Tjeljuskin sträcker sig upp till 77°
36′,8 n. br. Halfön genomdrages af Byrrangabergen,
består f. ö. af tundror och besökes endast
tillfälligtvis af nomadiserande samojeder och
ostjaker. I Taimyrbukten, utanför hvilken ligger
ön Taimyr, utmynnar Taimyrfloden, som flyter igenom
Taimyrsjön. Halfön undersöktes närmare af den ryske
resanden Middendorff 1843. Stor förtjänst i fråga
om bestämmandet af halföns konfiguration inlade
Vegaexpeditionen, som i aug. 1878 besökte T.

Tain. Se Ta‘jin.

Tain [te͡i’n], stad i skotska grefsk. Ross and
Cromarty, nära södra stranden af Dornach firth. 1,599
inv. (1911). Ylleindustri.

Tainan, stad omkr. 5 km. från västra kusten af
japanska ön Formosa, genom järnväg förenad med Taihoku
i n. och Takau i s. 53,794 inv. (1913). Det var till
1887 öns hufvudstad (Taiwan-fu). Dess hamn
är Anping (kin. Nganping). Sedan 1858 har T. varit
traktatshamn.
Wbg.

Tainaron (lat. Tænarum). Se Matapan.

illustration placeholder

Taine [tä̃n], Hippolyte Adolphe Henri, fransk filosof,
litteraturhistoriker, häfdatecknare, f. 21 april
1828 i Vouziers (dep. Ardennes), d. 5 mars 1893
i Paris, genomgick École normale (en anstalt
för högre lärarbildning) i Paris och vardt 1864
professor i konsthistoria och estetik vid École des
beaux-arts. 1878 invaldes han, efter de Loménie,
i Franska akademien. T. var en af de förnämste
målsmännen för den moderna kritiskt historiska
skola, som utmärkes af sin sträfvan att på den
historiska forskningen tillämpa den naturvetenskapliga
empiriska metoden. Hans filosofiska ståndpunkt var
nära besläktad med positivismen, ehuru han själf
ansåg sig afvika från denna så till vida, att, då
positivisterna förneka möjligheten att vinna kunskap
om tingens yttersta orsaker, dessa kunna, enligt T.,
uppdagas genom abstraktion ur den på empirisk väg vunna kunskapen om
tingen l. fakta, enär tingen själfva innehålla
orsakerna, d. v. s. hvart och ett är orsak
till ett annat. Ifrågasättas kan dock, om ej
afvikelsen är illusorisk; ty de orsaker, som
positivisterna åsyfta, äro de transcendenta,
men T:s orsaker bli svårligen något annat än
mer eller mindre regelbundna förbindelser mellan
fakta, d. v. s. lagar, och möjligheten att uppdaga
sådana förnekas ej af positivisterna. I enlighet
med denna sin åskådning ansåg emellertid T., att
de historiska företeelserna — såväl konstens och
litteraturens som de historiska karaktärerna — böra
och kunna helt och hållet förklaras ur de historiska
förutsättningarna samt tidsförhållandena. Skarpare
än äldre historieskrifvare och i opposition mot
vissa historiska skolors benägenhet för konstruktion
gjorde han därför gällande nödvändigheten af att
empiriskt utreda de historiska företeelserna i deras
sammanhang. Huru förtjänstfullt detta än var, blef
det dock i viss mån vilseledande. Då man fattar
de historiska företeelserna som helt och hållet
produkter af yttre omständigheter, blir nämligen allt,
som sker, en naturnödvändighet. Men en sådan är ej
underkastad någon moralisk måttstock. Följaktligen
försvinner den personliga ansvarigheten. Historiska
personligheter och handlingar borde alltså
egentligen ej få bli föremål för vare sig gillande
eller ogillande. Konstens mästerverk åter, i hvilka
T. såg endast produkter af och uttryck för ett visst
lands och en viss tids kulturförhållanden, borde på
detta sätt alltid under samma kulturförhållanden
tillhöra samma smakriktning. Dessa konsekvenser,
som motsägas af erfarenheten, skulle ha undvikits,
utan att "den naturvetenskapliga metoden" behöft
uppoffras, om T. nöjt sig med den sanningen, att de
historiska personerna i hög grad kunna bestämmas
af tidsförhållanden och sålunda delvis ur dem
förklaras, och erkänt, att i allt personligt lif
ingår en själfständig andlig kraft, som, om också
i mycket påverkad af omständigheterna, dock kan
bryta sig igenom dessa. Historiska handlingar
skulle då ha kunnat erkännas såsom åtminstone
delvis fria och sålunda förbundna med ansvar, och i
"konstnärsindividualiteten" skulle en förklaring
getts till det faktum, att konstverk dock kunna
afvika från sin tids smakriktning. T:s mekaniska
uppfattning af personligheten hämnade sig äfven
på själfva karaktärsteckningen. För att erhålla
sammanhanget mellan de yttre omständigheterna och
det personliga lif, som ur dem skall förklaras, sökte
han nämligen vanligtvis härleda dettas yttringar ur
vissa "härskande egenskaper", hvilka åter härleddes
ur förhållandena, ett tillvägagående, som, delvis
berättigadt, genom hans fina observationsförmåga gaf
de mest lysande resultat, men hvilket också, såsom
delvis otillräckligt, ledde till just det han ville
undvika — historisk konstruktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free