Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Takträdgård - Taktslagning - Taktstreck - Takttecken - Taktäckning - Taku - Takvatn - Takved - Takwim - Takvinkel - Takygraf - Takyhydrit - Takykardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistas på taket, bör byggnaden upptill afslutas
med en hög barriär. Just denna begränsning af
byggnaden uppåt kan medge en vida vackrare och,
om man så vill rikare arkitektur än det hos
oss vanliga byggnadssättet. Gifvet är, att den
relativt grunda jorden i en takträdgård hastigt
uttorkar. Det är därför af vikt att välja jord,
som kvarhåller fuktigheten såvidt möjligt, och att
sörja för, att bevattningen kan ske på ett bekvämt och
effektivt sätt. Bäst sker detta så, att jordpartierna
inhägnas med låga socklar af betong eller klinker
och att bevattningen kan vid behof ske underifrån,
så att vattnet stiger upp genom jorden, hvilket
dock kräfver en mycket omsorgsfull anläggning. —
Växtvalet för en takträdgård kan ju variera i det
oändliga alltefter tycke och smak. Som regel kan
dock gälla att utmed murar, skorstensstockar och
barriärerna bäst anbringas spaljéträd, spaljébuskar
eller klängväxter, hvartill lämpligen kunna användas
äpplen, päron, plommon, körsbär, röda vinbär, vildvin,
clematis, klangrosor, rosenbönor, klängkrasse
(Tropæolum peregrinum). F. ö. kan takträdgården
inrymma hvarjehanda blomster- och köksväxter, af de
senare t. o. m. potatisland, morotsängar o. s. v. I
en takträdgård på ett högre hus förnimmer man mycket
litet af gatans buller och kvafva sommarluft. Jfr
Takterrass.
W. K—g.
Taktslagning, mus. Se Takt 6.
Taktstreck, mus. Se Takt 6.
Takttecken, mus. Se Takt 6.
Taktäckning, bygnk., den del af
yttertakkonstruktionen, som, buren af taklaget,
afser att skydda byggnaden mot nederbörden. På
taktäckningens täthet beror byggnadens bestånd;
därför måste den största uppmärksamhet egnas åt
takets intäckande och åt dess underhåll. De hos
oss vanligaste taktäckningsämnena äro näfver,
halm, spån, bräder, skiffer, tegel, papp,
plåt af järn, koppar, zink eller bly, asfalt,
holtscement. Till taktäckningen räknas äfven det för
dessa täckningsämnen behöfliga underlaget, hvilket
i de flesta fall numera består af en underpanel af
spåntade bräder, spikade på den bärande delen af
takkonstruktionen (sparrar, åsar), som underlag för
tegel används, då icke vindsrum förekomma, endast
läkt; som underlag för asfalt och holtscement
används betong l. betongplattor. De sistnämnda
täckningsämnena liksom näfver behöfva själfva,
ehuru af olika anledningar, betäckning af grus,
jord eller torf. Denna betäckning af asfalt-
och holtscementtak afser att skydda själfva
täckningsämnet mot solhettans uppmjukande inverkan
samt mot nötning å plana tak, afsedda för människor
att vistas på. Göres takkonstruktionen tillräckligt
stark, kan på ett dylikt tak påföras matjord till
lagom djup för planteringar. På näfvern åter måste
man lägga jord för att hålla den i sitt läge, hvilket
i äldre tider äfven skedde medelst s. k. takved,
d. v. s. klufna stockar nående från takfoten och
ett stycke öfver taknocken, där de saxades ihop med
takveden från andra takfallet. Ett näfvertak, täckt
med jord eller torf, torftak, måste ha en relativt
svag lutning, för att icke jorden skall sköljas ned
af regnet; täckes näfvern med takved, kan lutningen
göras brantare. Täckningsmaterialen påläggas endera
som fjäll — näfver, halm, spån, skiffer, tegel —
eller som ett helt sammanhängande täcke — papp, plåt
af järn, koppar eller bly, asfalt, holtscement
o. s. v. I allmänhet fordra i vårt klimat de
fjällartade betäckningsämnena hög takresning med
brant lutning för att hindra regn och yrsnö att
af blåsten pressas in mellan fjällen. Används som
täckningsmaterial hopfalsad plåt, kan taklutningen
göras betydligt svagare. Horisontala tak måste täckas
med fullkomligt fogfritt material, såsom asfalt
eller holtscement. Valet af täckningsämne beror
alltså i viss mån på takets form. Om åter materialet
på grund af lokala eller ekonomiska förhållanden
är gifvet, måste takets form och konstruktion
anpassas därefter. Billigast och minst varaktigt är
papptaket, dyrast äro tak, täckta med koppar- eller
blyplåt. Dessa senare äro också de varaktigaste och
medföra, om de blifvit sakkunnigt och omsorgsfullt
pålagda, knappast några underhållskostnader. Öfriga
här angifna täckningsämnen fordra i allmänhet mycken
tillsyn och återkommande reparationskostnader, men
kunna, om de väl underhållas, räcka lika länge som
koppar- eller blytak. Torftaket torde dock öfverträffa
alla andra i varaktighet; underhållskostnaderna äro
inga, då det näppeligen kan repareras, utan att helt
omläggas. Att det ej oftare används, torde bero därpå,
att det lämpar sig endast för byggnader af rektangulär
form utan några utsprång och med låga takfall åt två
håll. Det är icke heller billigt på grund af den mängd
jord och torf, som skall föras upp på detsamma, och
dess tyngd fordrar en kraftig underbyggnad. Se äfven
Asfaltpapp, Fals, Spån, Takskiffer
och Tegel.
I. G. C.
Taku, befästningar i kinesiska prov. Tschi-li, vid
mynningen af Peihofloden. Se Kina, sp. 50—51.
Takvatn, en 17,1 kvkm. stor, omkr. 7 km. lång norsk
insjö, 175 m. ö. h., i Baksfjord härad, Tromsö
amt, afflyter genom Takelven, som löper genom
den öde Takelvdalen och faller ut i Maalselven,
efter att 6 km. ofvanför utloppet ha bildat
den våldsamma Stygfossen och omedelbart före
forsningen med hufvudfloden den höga Takelvfossen.
K. V. H.
Takved, bygnk. Se Taktäckning.
Takwim. Se Almanack, sp. 655.
Takvinkel, bygnk., kallas den inåtgående vinkel,
som uppstår, då två sneda takfall mötas, t. ex. vid
frontespistak, vindskupor, korskyrktak.
Fmn.
Takygraf, Tachygraf (af grek. tachys, snabb, och
grafein, skrifva). Se Optisk telegraf, sp. 784. —
Takygrafi (tachy-). Se Stenografi.
Takyhydrit, Tachyhydrit, äfven Tachydrit (af
grek. tachys, snabb, och hydor, vatten), miner., ett
af klormagnesium, klorkalcium och vatten bestående,
starkt delikvescerande (sönderflytande) salt (däraf
dess namn) af gul färg, som förekommer tillsammans
med karnallit i kalisaltgrufvorna vid Stassfurt.
Ant. Sj.*
Takykardi, Tachykardi (af grek. tachys, snabb, och
kardia, hjärtat), med., i allmänhet ett påskyndadt
hjärtarbete med en abnormt hög pulsfrekvens. Takykardi
kan förekomma som ett konstant fenomen vid vissa
sjukdomar, såsom vid vissa, utpräglade fall af
Basedowska sjukdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
