Print (PDF) - On this page / på denna sida - Takträdgård - Taktslagning - Taktstreck - Takttecken - Taktäckning - Taku - Takvatn - Takved - Takwim - Takvinkel - Takygraf - Takyhydrit - Takykardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321 Taktslagning-Takykardi 322 vistas på taket, bör byggnaden upptill afslutas med en hög barriär. Just denna begränsning af byggnaden uppåt kan medge en vida vackrare och, om man så vill rikare arkitektur än det hos oss vanliga byggnadssättet. Gifvet är, att den relativt grunda jorden i en takträdgård hastigt uttorkar. Det är därför af vikt att välja jord, som kvarhåller fuktigheten såvidt möjligt, och att sörja för, att bevattningen kan ske på ett bekvämt och effektivt sätt. Bäst sker detta så, att jordpartierna inhägnas med låga socklar af betong eller klinker och att bevattningen kan vid behof ske underifrån, så att vattnet stiger upp genom jorden, hvilket dock kräfver en mycket omsorgsfull anläggning. - Växtvalet för en takträdgård kan ju variera i det oändliga alltefter tycke och smak. Som regel kan dock gälla att utmed murar, skorstensstockar och barriärerna bäst anbringas spaljéträd, spaljébuskar eller klängväxter, hvartill lämpligen kunna användas äpplen, päron, plommon, körsbär, röda vinbär, vildvin, clematis, klangrosor, rosenbönor, klängkrasse (Tropceolum peregrinum). F. ö. kan takträdgården inrymma hvarjehanda blomster- och köksväxter, af de senare t. o. m. potatisland, morotsängar o. s. v. I en takträdgård på ett högre hus förnimmer man mycket litet af gatans buller och kvafva sommarluft. Jfr T ak terrass. W. K-g. Taktslagning, mus. Se Takt 6. Taktstreck, mus. Se Takt 6. Takttecken, mus. Se Takt 6. Taktäckning, bygnk., den del af yttertakkonstruktionen, som, buren af taklaget, af ser att skydda byggnaden mot nederbörden. På taktäckningens täthet beror byggnadens bestånd; därför måste den största uppmärksamhet egnas åt takets intäckande och åt dess underhåll. De hos oss vanligaste taktäckningsämnena äro näfver, halm, spån, bräder, skiffer, tegel, papp, plåt af järn, koppar, zink eller bly, asfalt, holtscement. Till taktäckningen räknas äfven det för dessa täckningsämnen behöfliga underlaget, hvilket i de flesta fall numera består af en underpanel af späntade bräder, spikade på den bärande delen af takkonstruktionen (spärrar, åsar), som underlag för tegel används, då icke vindsrum förekomma, endast läkt; som underlag för asfalt och holtscement används betong 1. betongplattor. De sistnämnda täckningsämnena liksom näfver behöfva själfva, ehuru af olika anledningar, betäckning af grus, jord eller torf. Denna betäckning af asfalt- och holtscement-tak afser att skydda själfva täckningsämnet mot solhettans uppmjukande inverkan samt mot nötning å plana tak, afsedda för människor att vistas på. Göres takkonstruktionen tillräckligt stark, kan på ett dylikt tak påföras matjord till lagom djup för planteringar. På näfvern åter måste man lägga jord för att hålla den i sitt läge, hvilket i äldre tider äfven skedde medelst s. k. takved, d. v. s. klufna stockar nående från takfoten och ett stycke öfver taknocken, där de saxades ihop med takveden från andra takfallet. Ett näfvertak, täckt med jord eller torf, torftak, måste ha en relativt svag lutning, för att icke jorden skall sköljas ned af regnet; täckes näfvern med takved, kan lutningen göras brantare. Täckningsmaterialen påläggas endera som fjäll - näfver, halm, spån, skiffer, tegel - Tryckt den -"'., 18 eller som ett helt sammanhängande täcke -papp, plåt af järn, koppar eller bly, asfalt, holtscement o. s. v. I allmänhet fordra i vårt klimat de fjällartade betäckningsämnena hög takresning med brant lutning för att hindra regn och yrsnö att af blåsten pressas in mellan fjällen. Används som täckningsmaterial hopfalsad plåt, kan taklutningen göras betydligt svagare. Horisontala tak måste täckas med fullkomligt fogfritt material, såsom asfalt eller holtscement. Valet af täckningsämne beror alltså i viss mån på takets form. Om åter materialet på grund af lokala eller ekonomiska förhållanden är gifvet, måste takets form och konstruktion anpassas därefter. Billigast och minst varaktigt är papptaket, dyrast äro tak, täckta med koppar- eller blyplåt. Dessa senare äro också de varaktigaste och medföra, om de blifvit sakkunnigt och omsorgsfullt pålagda, knappast några underhållskostnader, öfriga här angifna täckningsämnen fordra i allmänhet mycken tillsyn och återkommande reparationskostnader, men kunna, om de väl underhållas, räcka lika länge som koppar- eller blytak. Torftaket torde dock öfverträffa alla andra i varaktighet; underhållskostnaderna äro inga, då det näppeligen kan repareras, utan att helt omläggas. Att det ej oftare används, torde bero därpå, att det lämpar sig endast för byggnader af rektangulär form utan några utsprång och med låga takfall åt två håll. Det är icke heller billigt på grund af den mängd jord och torf, som skall föras upp på detsamma, och dess tyngd fordrar en kraftig underbyggnad. Se äfven Asfaltpapp, Fals, Spån, Takskiffer och T e g e 1. I- G. C. Taku, befästningar i kinesiska prov. Tschi-li, vid mynningen af Peihofloden. Se Kina, sp. 50-51. Takvatn, en 17,i kvkm. stor, omkr. 7 km. lång norsk insjö, 175 m. ö. h., i Baksfjord härad, Tromsö amt, afflyter genom Takelven, som löper genom den öde Takelvdalen och faller ut i Maalselven, efter att 6 km. ofvanför utloppet ha bildat den våldsamma Stygfossen och omedelbart före forsningen med hufvudfloden den höga Takelvfossen. K. V. H. Takved, bygnk. Se Taktäckning. Takwim. Se Almanack, sp. 655. Takvinkel, bygnk., kallas den inåtgående vinkel, som uppstår, då två sneda takfall mötas, t. ex. vid frontespistak, vindskupor, korskyrktak. Fmn. Takygräf, Tachygraf (af grek. tachy's, snabb, och gra'jéln, skrifva). Se Optisk telegraf, sp. 784. - Takygrafi (t a c hy-). Se Stenograf i. Takyhydrit, Tachyhydrit, äfven T a c h y-d r i t (af grek. tachy's, snabb, och hy'dor, vatten), miner., ett af klormagnesium, klorkalcium och vatten bestående, starkt delikvescerande (sön-derflytande) salt (däraf dess namn) af gul färg, som förekommer tillsammans med karnallit i kalisalt-grufvorna vid Stassfurt. Ant. S j.* Takykardi, Tachykardi (af grek. tachy's, snabb, och kardi'a, hjärtat), med., i allmänhet ett påskyndadt hjärtarbete med en abnormt hög pulsfrekvens. Takykardi kan förekomma som ett konstant fenomen vid vissa sjukdomar, såsom vid vissa, utpräglade fall af Basedowska sjukdomen 28 b. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
