- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
341-342

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallberg, Axel - Tallberget - Tallbergshöjden - Tallbitsläktet - Tallbocken - Talleyrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

målade till en början landskap, ofta i akvarell,
öfvergick sedan till etsning. Intill 1895 gjorde
han med England som hufvudstation omfattande
resor i utlandet. På hans initiativ föranstaltade
konstakademien i Stockholm 1895 en kurs i etsning
under hans ledning. Den fick stor anslutning
såväl bland eleverna som bland äldre och yngre
konstnärer. Under de följande åren ledde T. flera
etsarkurser såväl inom akademien som privat, och att
etsningen uppblomstrade i vårt land, är till en god
del T:s förtjänst. 1908 erhöll akademien statsanslag
till en etsarskola, och denna fortsätter med T. som
ledare allt fortfarande, sedan 1915 i egen lokal vid
Sergelgatan. (Under läroåret 1916—17 voro eleverna 50,
hvaraf 20 tillhörande Konsthögskolans dåv. elevkår,
22 f. d. elever och 8 utomstående.) Bland T:s
etsningar i varierande behandlingssätt märkas Liktåg
i romerska kampanjan
(1884), Utsikt vid Prästnibble
(1886), Engelsk landskyrka (1888), Ölprofvet
(1892), Ett sockenråd (1895), Slottet Bamborough
i Northumberland
(1905), porträtt af A. H. Hägg
(1889), Oskar II (1897), Z. Topelius och Tolstoj
(1901), presidenten Roosevelt (1906), K. F. Adelcrantz
(efter Roslin 1897), J. Reynolds (efter Breda 1905),
Från gamla Stockholm (50 blad, utg. 1917). T. är
medlem af Royal society of painter-etchers i
London samt representerad på Nationalmuseum och
i museer i utlandet. Se Etsning. — T. har äfven
varit verksam som illustratör. Han uppsatte och
redigerade 1895—96 veckoskriften "Förgät mig
ej" och blef 1902 svensk korrespondent till "The
Studio". Han har utgett flera fackskrifter: Några
ord om etsning och andra konstnärliga gravyrmetoder

(1912), Om måleriets och färgernas kemi (1915),
Om etsningar och andra konstblad (1917) m. fl.
G—g N.

Tallberget, kronopark i Kalix revir, Öfre Norrbottens
öfverjägmästardistrikt, Norrbottens län, har jämlikt
k. br. 16 juni 1876 och skogsstyrelsens beslut
10 sept. 1877 efter afvittring bildats af gammal
kronomark. 8,122 har (1915).
S—r.

Tallbergshöjden, kronopark i Jörns revir, Skellefteå
öfverjägmästardistrikt, Västerbottens län, har enligt
k. br. 11 mars 1878 vid afvittring bildats af gammal
kronomark. 800 har (1915).
S—r.

illustration placeholder
Tallbit, hanne.

Tallbitsläktet, Corythus l. Pinicola, zool., tillhör fam. finkartade
fåglar inom tättingarnas ordning (Passeriformes) och
fåglarnas klass. Det skiljer sig från det närstående
domherresläktet företrädesvis därigenom, att näbben
vid basen är mera hög än bred. Af de tre kända arterna
tillhör en Sveriges fauna, nämligen C. enucleator,
tallbiten ("dumsnuten", äfven kallad nattvakan
och vakan; se därom R. Bergströms studie "Ornitologi
och vitterhet" i "Litteratur och natur", 1889). Liksom
hos korsnäbbarna är hos tallbiten färgen mycket olika
efter ålder och kön. Hannen är ofvan mörkt rosenröd,
fläckig af grått och svart; stundom ersättes det röda
af gult eller gulrödt. Honans färgteckning är öfvervägande
grågul. Hos båda könen ha de svartaktiga vingarnas
armpennor och större täckfjädrar hvitaktiga
kanter. Stjärten är klufven i spetsen. Längd 22
cm. Under fortplantningstiden lefver tallbiten i
nordligaste Sveriges barrskogar och uppträder endast
om vintrarna i landets sydligare delar. Dess föda
består af hvarjehanda frukter (synnerligen enbär,
rönnbär) och frön. Boet, förfärdigadt af fina kvistar
och strån, finnes i täta barrskogar och innehåller 3—4
ljusgröna, med grå och svarta fläckar försedda ägg.
L—e.

Tallbocken, zool. Se Lamiinæ.

Talleyrand [tallrã’], fransk greflig ätt. Den
ansågs vara en gren af den släkt, som till 1399
härskade öfver grefskapet Périgord (se d. o.),
och fick därför från midten af 1700-talet föra
äfven detta namn. Från Daniel de T. (d. 1745)
härstammade de följande medlemmarna af ätten
Talleyrand-Périgord. Hans äldste sons släktgren med
titeln hertig af Périgord är utdöd. Äldste son till
hans andre son var den ryktbare diplomaten hertig
Charles Maurice (se nedan). Dennes brorson, arfvinge
till hans furste- och hertigvärdighet, Alexandre
Edmond
(f. 1787, d. 1872), förvärfvade åt sin
släktgren furstendömet Sagan (i preussiska Schlesien)
genom giftermål med hertig Peters af Kurland dotter
Dorotea. Deras yngre sonson Adalbert fick 1864 som
systerson till den siste hertigen af Montmorency
titeln hertig af Montmorency (se d. o.). Den
fjärde i ordningen af Daniels söner, Alexandre
Angélique
(f. 1736, d. 1821), vanligen kallad abbé
Périgord
, blef 1777 ärkebiskop af Reims, var under
revolutionen konservativ medlem af konstituerande
nationalförsamlingen, emigrerade och upphöjdes efter
restaurationen till pär, kardinal och ärkebiskop af
Paris. Från Daniels femte son härstammade en icke
hertiglig eller furstlig, nu utdöd gren.

illustration placeholder

Charles Maurice, hertig af T.-Périgord, furste
af Benevent, biskop, statsman, f. 2 febr. 1754 i
Paris, d. där 17 maj 1838, fick en uppfostran, som är
ett exempel på de förvända familjeförhållandena hos
de högre klasserna i Frankrike före revolutionen. Han
växte upp hos en lejd sköterska utom hemmet, och
då han såsom halt var oduglig för militärståndet,
i hvilket han annars skulle ha inträdt såsom äldste
sonen i familjen, tvungo honom föräldrarna att
egna sig åt kyrkans tjänst. Tack vare hans börd och
relationer öppnade denna för honom lysande utsikter,
och redan 1775 erhöll han det feta abbotstiftet
S:t Denis. Den unge Périgord, såsom han kallades,
innan han vid faderns död (1788) antog namnet T.,
kunde emellertid ej försona sig med sitt påtvungna
lefnadskall och sökte sin tröst i ett frivolt lif
inom l’ancien regimes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free