Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 379-380 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamarind - Tamarisk - Tamarix - Tamaro - Tamarugal - Tamarworth - Tamas - Tamaschek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ådror och 2 små borstlika blad. Af de 9 ståndarna
äro endast 3 knappbärande. Fruktbaljorna, som affalla
oöppnade, äro sammantryckta, aflånga, ljusbruna och
genom tvärväggar afdelade i 2—8
rum. Baljornas yttervägg är korkartad, men bräcklig
och innerväggen pergamentlik. Mellan dessa väggar
finnes ett tjockt mellanlager af ett brunt eller
svart, mjukt och saftigt fruktkött med starkt sur
smak. Det är detta fruktkött, som utgör den hos oss
förr officinella drogen pulpa tamarindorum cruda,
rå tamarind, tamarindmos, som beredes på så sätt,
att baljorna befrias från de yttre skalen samt en
del frön och kärlsträngar ("fibrer"), som genomdraga
fruktköttet, borttages. Detta sistnämnda sammanknådas
samt inpackas i fat. Fröna äro platta, med rundad
omkrets, och ungefär 1 cm. i tvärlinje. De ha på
ena sidan en matt fläck, som sticker af mot den
f. ö. något glänsande ytan. Denna tamarind kommer från
Ostindien; en annan sort, västindisk tamarind, har en
ljusare, brunaktig färg och lösare konsistens samt
mindre sur smak. Tamarindmos verkar något "lösande
och kylande" samt sättes som ett smakförbättrande
medel till laxermos o. d. Under det franska namnet
tamar indien utpuffas i utlandets tidningar ett slags
laxerkakor, innehållande tamarind m. m. Nära släkt
med Tamarindus är Intsia (Afzelia) med några arter
i tropiska Asien och Afrika. Intsia bijuga är ett
från Seychellerna till Polynesien utbredt träd med
utomordentligt hård och fast ved och ätliga frön.
O. T. S. (G. L—m.)

Gren med blad och frukter af tamarindträdet.

Tamarisk, bot. Se Tamaricaceæ.

Tamarix, bot. Se Tamaricaceæ.

Tamaro [-rå], Monte, berg i Schweiz, kantonen
Ticini, vid öfre ändan af Lago maggiore. 1,961 m.

Tamarugal [-roga’l], Pampa de, ökenlikt
område i chilenska prov. Tarapacá, en nordlig
fortsättning af Atacamaöknen, men ännu mer
vegetationsfattig än denna, emedan regn nästan
aldrig faller. Den har en utsträckning af 330 km. i
n. och s. samt 40—45 km. bredd och ligger innanför
kustkedjan på 1,000—1,100 m. höjd. I förhistorisk tid
var den skogrik och bebodd, såsom fossila trädstammar
samt en mängd grafvar och inskrifter bevisa.
Wbg.

Tamarworth [te͡i’məωəth]. Se Plymouth, sp. 1100.

Tamas, indisk filos. Se Guna och Samkhya.

Tamaschek, Temaschek, berber, te-māšigh-t, det
språk, som talas af de under namnet i-mosjar
(se d. o.) bekanta, infödda stammarna i mellersta
Sahara. Denna dialekt tillhör den berberska gruppen af
de hamitiska språken (se d. o.) och står tämligen nära
de öfriga berberspråken, ej att förblanda med hvad som
i Egypten kallas berberi (jfr Nubiska språket). Af
dessa dialekter är kabyliskan (jfr Kabyler)
den (politiskt) viktigaste och tamaschek den renaste
och ursprungligaste, hvarför äfven namnet tamaschek
af tyska lärde stundom används om berberspråken i
allmänhet. — Ljudsystemet i tamaschek innefattar
blott få vokaler: a, e, i, u och (sällsynt) o,
inga diftonger, men så mycket flera konsonanter:
q (postpal.), k, g; χ (ch), γ (gh, ṛ), h; t,
d; ṭ, ḍ (motsvarande arabiskans "emfatiska"
ṭ och ḍ); b, f; j, w, r, l; m, n, ñ, ṅ (ng);
s, z, š, ž. Korta vokaler uttalas lika otydligt
och sväfvande som i arabiskan. Inhemskt alfabet,
tifinar, finnes, ombildadt af libysk-feniciskt
och därför saknande vokaltecken, men nyttjas
sällan. Vanligen används för tamaschek, liksom
alltid för alla öfriga berberdialekter, det arabiska
alfabetet. Nomen har två genera: mask. betecknadt af
börjande vokal och fem. af börjande och slutande t,
t. ex. akli, neger, taklit, negrinna, men artikel
saknas. Pluralbildningen, hvarvid första vokalen
alltid öfvergår till i, är dels yttre, tillägg
af ändelsen -n (-en, -an), dels inre ("bruten"),
förändring af rotstafvelsens vokal, dels en förening
af bådadera, t. ex. anhil, struts, pl. inhal; iklan
(mask.), tiklatin (fem.), negrer. Kasusböjning
saknas. Nom. och ack. skiljas genom satsordningen:
subj., verb, obj. Andra kasus uttryckas med prepos.:
gen. vanligen med n (en, franskt de), dat. med
i o. s. v. Adj. står efter sitt subst. och antar
samma genus- och pluralmärken. Pronomina person.
äro oböjliga; objektformer vid verb och prepos. samt
possessiva uttryckas med suffix, hvilka visa stor
öfverensstämmelse med de semitiska språkens. Verbet
har egentligen blott 3 former: imperativ (rena
stammen), ekš, ät, particip med -n, ikšan, samt
ett tempus, aorist, bildadt med prefix och suffix,
nästan identiska med den semitiska aoristens. Tiden
bestämmes genom partiklar framför aoristen: ad för
futur., kelad för pluskv. o. s. v. Utomordentligt rik
är däremot bildningen af härledda stammar, af hvilka
de flesta visa stor öfverensstämmelse med de semitiska
språkens. Litteraturen består blott af upptecknade
sagor och sånger, fördrag och affärshandlingar,
bref o. d., dels i handskrifter i Paris’ och Algers
bibliotek, dels utgifna af franska lärde. Delar
af nya test. ha också utkommit på några kabyliska
dialekter. — Jfr Hanoteau, "Essai de grammaire de
la langue

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>