Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamil - Tamina - Tamise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolkappiyam. Ett annat grammatiskt verk, Virasoliyam,
härstammar från 1000-talet. Båda dessa ha som
läroböcker ersatts af den ännu som auktoritet gällande
Nannul ("den goda regeln") från 1400-talet (utg. i
Popes "Third tamil grammar" och i förkortad form
af Lazarus 1884). Tamil-litteraturens guldålder,
under förhärskande jainistiskt inflytande,
infaller under 800—1200-talen. Från denna tid
härstamma samlingar af gnomisk poesi, bland hvilka må
nämnas den etiska dikten Naladiyar och den berömda
Kural af Tiruvalluvan, som betecknar höjdpunkten
af tamil-diktning. Den består af 1,330 stanser om
rikedom, dygd och njutning (utg. med lat. öfv. af
Graul och Pope, se nedan). Tiruvalluvans syster
Avvei tillskrifvas två kortare moraliska dikter,
Attisudi och Konreiveyudan. En episk dikt är
Chintamani (på 300 stanser) och Kambans Ramayanam
(den förra tillhörande den tidigare jainaperioden,
den senare från 1100). Till samma tid hör
ordboken Divakaram, den äldsta öfver klassisk
tamil. Till Çaiva-(Çiva-)perioden (1200—1500)
höra två berömda samlingar af hymner till Çiva,
Tiruvasakam, af Manikka-Vasakan, och Tivaram,
af Sambandhan (samt Sundaran och Appan). Med
dessa täflar såväl i fråga om religiös lyftning
som poetiskt värde en samtida samling hymner till
Visnu, Nalayira-prabandham. Tredje afdelningen
däraf, Tiruvaymoli ("den heliga munnens ord"), är
offentliggjord i telugu-typer (1875—76). Sedan
litteraturen ungefär två århundraden legat
i dvala, försökte konung Ativirarama Pandyan
(senare hälften af 1500-talet) återuppväcka
kärleken till poesi genom egna dikter, Neidadam (en
reproduktion af Çri Harsas sanskritdikt Naisadha)
och Verriverkei, en samling sentenser. Perioden
utmärkes genomgående af öfversättningar och
efterbildningar af sanskritverk. En särställning
intages af sittar-sektens (af sanskr. siddha,
"fullkomlig", "vis") diktsamling af mystiskt innehåll,
Çivavakyam. Till 1600-talet höra två dikter af
verkligt värde, Nitinerivi’akkam (med etiskt innehåll)
af Kumaragurupara Desikan, och Prabhulingalilei,
en öfv. af ett kanaresiskt verk tillhörande Vira-Çaiva-sekten.
Den moderna (kodun-) litteraturen räknar
sin början från förra hälften af 1700-talet med två
stora skalder, den infödde Tayumanadan, en panteistisk
filosof, som i 1,453 stanser (padal) gaf uttryck
åt sin åskådning, och jesuiten Beschi (d. 1742),
som under sign. Viramamuni skref ett religiöst epos,
Tembavani, öfver den helige Josefs lefnad. Nämnas
kan också Percivals samling af tamil-ordspråk, Tamil
proverbs (3 bd, 1875). De enda inhemska autentiska
källorna för tamils historia äro skänkurkunder
inristade på kopparplattor (s. k. çasanam) samt
steninskrifter, hvaraf en del återgetts och öfversatts
i "Archeological survey of Southern India" IV; Sewell,
"Lists of the antiquarian remains in the Presidency
of Madras" I, II. Användning af palmblad (se Wilson,
"Catalogue of the Mackenzie collection", 1828, Taylor,
"Catalogue", 1857, Condaswamy Iyer, "Catalogue", I,
1861) för skriftliga uppteckningar omnämnes af den
kinesiske resanden (pilgrimen) Huan Thsang, betygad
äfven af Albiruni för hans tid (1031), och är ännu
i bruk, ehuru papper införts från Portugal de sista
300 åren. Trycktyper omtalas
redan från 1578, och hundra år senare trycktes
ett tamil-portugisiskt lexikon. Den tidigaste
bibelöfv. till tamil föranstaltades af holländarna på
Ceylon 1688; en öfv. af Fabricius 1715; sedan dess har
hela bibeln utgetts i flera uppl. — Den förste, som
gjorde tamilspråket till föremål för beskrifning, var
missionären B. Ziegenbalg, hvars "Grammatica damulica"
utkom i Halle 1716. Sedan behandlade jesuiten
C. J. Beschi såväl den klassiska som vulgärdialekten
i "Grammatica latino-tamulica; de vulgari tamulicæ
linguæ idiomate" (1728; tr. 1739 och 1813; öfv. till
eng. 1806 — af C. K. Horst —, 1831 och 1848) samt
"Sen-tamil grammar" (i eng. öfv. af Babington, 1822,
men tr. 1876 efter förf:s eget manuskript under titel
"Clavis humaniorum literarum sublimioris Tamulici
idiomatis"). Andra grammatikor af Anderson, Rhenius,
Graul (i vol. II af hans "Bibliotheca tamulica",
1855), Lazarus (1879), Pope, "Larger grammar of the
tamil language in both its dialects" (4:e uppl.,
3 dlr, 1883—85), "Tamil handbook" (7:e uppl. 1906),
Jensen, "A practical tamil reading book for european
beginners" (1882), Vinson, "Manuel de la langue
tamoule" (1903), Dupuis, "Grammaire française-tamoule"
(1863). Bland lexikaliska arbeten — utom två stora
manuskript i India office library, af hvilka det
ena, af missionären Schwarz, innehåller 9,000 ord —
må nämnas: Fabricius och Breithaupt, "Dictionary
malabar-english" och "English-malabar" (1779, 1786
och 1809), Rottler, "A dictionary of the tamil
and english languages" (I—IV, 1834—41), Winslow,
Dupuis och Mousset, "Dictionnaire tamoul-français"
(1855—62), "Dictionarium latino-gallico-tamulicum"
(1846). Om litteraturen: Graul, "Bibliotheca
tamulica" I ("Tamulische schriften zur erläuterung
des Vedanta-systems"), II ("Kaivalyanaavanita,
a Vedanta poem. The tamil text with a translation,
a glossary and grammatical notes to which is added
an outline of tamil grammar"), III ("Der Kural
des Tiruvalluver. Ein gnomisches gedicht über
die drei strebziele", 1854—56), B. Babington,
"The adventures of the Guru Paramartan, a
tale in the tamil language, with translation and
vocabulary" (1822), "Sagn fra Österlandet" ("De fire
geheimeraadsministre". En österlandsk fortælling,
1858), Pope, "The sacred Kurral of Tiruvalluva
Nayanar, with notes and translation" (1886), "The
Naladiyar or 400 quatrains in tamil, with introduction
and notes, concordance and lexicon" (1893). — Jfr
f. ö. Chitty, "The tamil Plutarch" (1859), Murdoch,
"Classified catalogue of tamil printed books" (1865),
Caldwell, "Comparative grammar of the dravidian
languages" (1875), och F. Muller, "Grundriss
der sprachwissenschaft" (III, 1, 1894, 162—246).
K. F. J.
Tamina, biflod fr. v. till Rhen i schweiziska kantonen
S:t Gallen, 26 km. lång, uppstår på 2,400 m. höjd
af Sardonaglaciären, flyter i östlig riktning genom
Kalfeusendalen, vänder sig vid Vättis mot n. ö. samt
strömmar genom Taminadalen och den storartade klyftan
vid Pfäfers förbi Ragaz till Rhen, 521 m. ö. h.
Tamise [-miṡ]. 1. Franska namnet på Thames. —
2. (Fla. Temsche) Köping i belgiska prov. Östflandern,
vid Schelde. 13,102 inv. (1905). Textilindustri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
