Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 475-476 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarimbäckenet - Taririnsyra - Tarkaschi - Tarki - Tarlac - Tarlatan - Tarlton, Richard - Tarmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tarimbäckenet. Se Asien, sp. 158, Hanhai
och Tarim.

Taririnsyra, kem., en dubbelt omättad vid 50,5°
smältande organisk syra, af formeln C₁₈ H₃₂ O₂, som
förekommer i fett ur frukterna af en art Picramnia
(tariri) från Guatemala. Taririnsyran är isomer
med linoljsyran.
K. A. V—g.

Tarkaschi (hind., "tråddrageri"), ett slags intarsia
eller marketeriteknik, som är vanlig i Indien,
Bosnien m. fl. ställen och som består däri, att man i
trä eller horn inlägger trådar eller stift af guld,
silfver, koppar, mässing och zink. Man påträffar ej
sällan bosniska arbeten i denna genre (käppkryckor,
lampor, étagèrer, pipor, cigarrettmunstycken
o. s. v.) från Sarajevo. Indiska tarkaschiarbeten
äro afsedda för export.

Tarki, stad i rysk-kaukasiska prov. Dagestan, 3
km. s. om Petrovsk, vid Kaspiska hafvet. Omkr. 5,000
inv. I närheten ligga ruiner af en gammal stad,
möjligen af kazarernas Semender.

Tarlac [tā’läk], stad på ön Luzon bland Filippinerna,
i det inre af ön, n. n. v. om Manila. 10,210
inv. (1903).

Tarlatan (härledn. outredd), ett slags mycket lätt
och glest, med stärkelse appreteradt, tvåskaftadt
bomullstyg, som nyttjas till billigare balklänningar.

Tarlton [tāltən], Richard, engelsk komiker, d. 1588
(födelseåret okändt), anställdes 1583 som aktör och
lustighetsmakare hos drottning Elisabet samt blef
ofantligt populär äfven genom sina improviserade
knittelverser. Många skämtvisor, kvicka infall och
upptåg, delvis af äldre upprinnelse, ha tillskrifvits
honom. Han tros vara förebilden till den hofnarr
Yorick, som Shakspere låter Hamlet skildra (i 5:e
akten, scenen med dödgräfvarna).

Tarmen, Tarmkanalen (lat. tractus intestinalis),
anat., utgör ett rör, hvars fysiologiska uppgift är
att ur den upptagna näringen utdraga de för kroppens
ekonomi användbara beståndsdelarna och förmedla
dessas resorption (uppsugning). Den börjar vid
munöppningen och slutar vid anus samt låter hos alla
ryggradsdjur uppdela sig i tre afdelningar, nämligen
framtarmen, midttarmen och baktarmen. Framtarmen
omfattar munhålan, svalget, matstrupen och magen;
midttarmen, som börjar vid pylorus (se Mage),
motsvarar den enhetliga tunntarmen. Baktarmen, som
i regel är skarpt afsatt från tunntarmen, företer i
allmänhet ett bredare lumen (tvärsnitt) och bildar
groftarmen. Tunntarmen och groftarmen utgöra
emellertid tillsammans den del af digestionskanalen,
som man i dagligt tal kallar tarmen; och det är
dessa båda tarmafdelningar, som i detta sammanhang
bli föremål för en granskning.

Tunntarmen (intestinum tenue; se fig. 1) är ett långt
cylindriskt och starkt vindadt rör ("småtarmar"),
som följer närmast efter magen och hvars uppgift
är att fortsätta bearbetningen af den i framtarmen
behandlade födan, men framför allt att uppsuga de i
resorberbar form omsatta näringsämnena. Tunntarmen
består af två afdelningar, nämligen tolffingertarmen
(duodenum, se d. o., närmast magen), som upptar
afsöndringarna från lefver och bukspottkörtel och
som sitter orörligt fäst vid bukhålans bakre vägg,
och jejunoileum (se Jejunum), som är rörlig och
starkt slingrad samt har en längd af ung. 6 m. I
denna tarmafdelning får innehållet en tunn grötlik
konsistens genom tillblandning af digestionsvätskorna
och erhåller genom närvaron af gallan gul färg.

Fig. 1. Människans bukhåla, blottlagd framifrån, a mage, b tunntarm, c groftarm (colon transversum), d groftarm (colon descendens), e blindtarm, f maskformiga bihanget, g groftarm (colon ascendens), h lefver, i gallblåsa, k urinblåsa.

Groftarmen l. tjocktarmen (intestinum crassum),
tarmens bakre del (se fig. 1), är kortare (1,20 m.),
men betydligt vidare än tunntarmen. Inom densamma
försiggår en stark resorption af tarminnehållet,
särskildt af vatten, hvarigenom det får en allt
fastare konsistens, ju närmare det kommer tarmens
bakre mynning, anus. Tarmens innehåll kallas här
exkrementer l. fæces och utgör de icke extraherade,
obrukbara resterna af den upptagna näringen, som
uttömmas ur kroppen. Groftarmens uppgift synes
emellertid ej vara endast en resorberande. Morfologiska och kliniska
erfarenheter häntyda äfven därpå, att den kan
funktionera som ett exkretoriskt organ, ett organ,
hvilket liksom njuren och svettkörtlarna kan ur
kroppens cirkulerande safter afskilja substanser
ur organismen. Hos människan bildar groftarmen en
hästskoformig slynga, som med sin tvärskänkel höjer
sig upp under lefvern, magen och mjälten. Den börjar i
den högra tarmbensgropen med blindtarmen (intestinum
cæcum), från hvars nedre vägg utgår det maskformiga
bihanget, processus vermiformis l. appendix, med
mycket växlande längd. Blindtarmen fortsätter på
högra sidan uppåt i koliktarmen (colon ascendens
med dess tvärställda del, colon transversum,
och dess på vänster sida nedåtstigande afdelning,
colon descendens); på denna senare del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>