Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 493-494 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarragona - Tarrasa - Tarrasch, Siegbert - Tarrega, Francisco - Tarrera - Tarro - Tarrutius Frimanus, Lucius - Tarrytown - Tars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synnerhet den jättelika, 35 km. långa, delvis
underjordiska vattenledningen, af hvilken en akvedukt
4 km. från T. är en del, byggd i två våningar, den
nedre med 11, den öfre med 25 bågar, den förra 73
m. lång och 13,5 m. hög, den senare 217 m. lång och
23 m. hög, rester af en i klippan huggen amfiteater,
en vacker triumfbåge samt Torreón de Pilatos,
hvilket säges ha varit en del af befästningarna från
Augustus’ tid, delvis förstördes af Suchet och nu är
fängelse. Staden blef 467 ett byte för västgoterna och
713 för morerna, hvilka förstörde den i grund. Efter
1089, då morerna fördrefvos af Raimond af Barcelona,
synes den ha återfått ett visst välstånd, ty
ärkebiskopssätet, som af västgoterna förlagts till
Vich, återflyttades då till T. 1705 intogs och brändes
staden af engelsmännen, och 28 juni 1811 eröfrades
den af fransmännen under general Suchet, som därför
erhöll marskalksstafven.
1 o. 2. Wbg.

Tarrasa, stad i spanska prov. Barcelona, 23
km. n. n. v. om staden Barcelona, vid järnvägslinjen
Barcelona—Lerida—Zaragoza. 15,956 inv. (1900). T. var
ett romerskt municipium och sedan 400-talet till den
arabiska eröfringen biskopssäte. Det är nu en modern
industristad med flera högre läroanstalter.

Tarrasch, Siegbert, tysk schackmästare, f. 5 mars
1862 i Breslau, bosatt i Nürnberg som läkare, vann
mästartiteln 1883 i Nürnberg och högsta priset i tre
på hvarandra följande internationella turneringar:
Breslau 1889, Manchester 1890 och Dresden 1892,
samt sedermera i Wien 1898, Monte Carlo 1903 och
championturneringen i Ostende 1907. T:s spel utmärks af
försiktig beräkning, men uppvisar icke glänsande
kombinationer. Han har utgett 300 schachparteien
(1894; 2:a uppl. 1909), Der schackwettkampf
Marshall—T. (1897), Das champion-turnier zu Ostende
(1907) och Die moderne schachpartei (1912),
berömda för sin analytiska skärpa.

Tarrega, Francisco, spansk dramatisk skald,
f. i midten af 1500-talet, d. 1602(?), var en af
stiftarna af den ryktbara "Academia de los nocturnos"
i Valencia, hvars medlemmar sammanträdde under
natten. Lope de Vega sjöng T:s lof i sin "Laurel
de Apolo", och Cervantes berömde högeligen hans
hjältedrama La enemiga favorable, som inledes med
en loa, Baile de Leganitos. Af T:s öfriga arbeten
äro att nämna La fundación de la Orden de Merced,
ett typiskt religiöst drama i Calderóns stil, El
prado de Valencia, sedekomedi, El esposo fingido,
El cerco de Rodas, La perseguida Amaltea, La sangre
leal de los montañeses de Navarra, El cerco de Pavia,
La duquesa constante och Las suertes trocadas ý torneo
venturoso. De flesta af dessa komedier publicerades
i den af Aurelio May 1608 och 1616 utg. samlingen
"Laureados dramaticos valencianos". T:s biografi
återfinnes i Rivadeneiras "Biblioteca de autores
españoles", bd 43, och hans namn är intaget i Spanska
akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H—n.

Tarrera. Se Våg.

Tarro. Se Taro.

Tarrutius (l. Tarruntius) Firmanus, Lucius,
romersk astronom och astrolog från Firmum Picenum,
lefde i 1:a årh. f. Kr. och var vän till Cicero och Varro. Hans anspråk på
odödlighet beror därpå, att han af Romulus’ historia
slutit till tidpunkten för Roms grundläggning, att
Varro lagt T:s tämligen godtyckliga beräkning till
grund för sin kronologi samt att Plinius d. ä. af
honom lånat en hel del uppgifter.
J. C.

Tarrytown [tä’rita͡un], by i nordamerikanska staten
New York, på östra stranden af Hudson, omkr. 40
km. n. om staden New York. 5,600 inv. (1900). Platsen
gömmer rika minnen från den holländska tiden och har
skildrats i "Sketch book" af W. Irving, som tillbragte
sina sista år i T. och ligger begrafven i den gamla
holländska kyrkogården. Ett af platsens många läroverk
är uppkalladt efter honom.

Fig. 1. Skelett af stjärtamfibies fot.

Fig. 2. Skelett af fot hos groddjur.

Tars (lat. tarsus), Vrist, anat. Enklast och mest
ursprunglig, hvad beträffar såväl de särskilda
benens form som ock deras anordning, är tarsen hos
stjärtamfibierna (se fig. 1). Omkring
ett (stundom två) centralben (C) äro åtta andra så
anordnade, att tre af dem bilda en öfre rad (1—3),
hvilken står i förbindelse med sken- och
vadbenet, och de öfriga fem (I—V) en undre rad,
som bär tårna. Hos de lägre stjärtamfibierna äro
de broskiga, hos alla af likartad form. Ledgångar
äro ej utbildade. Hos groddjuren uppträder i så
måtto en specialisering, som de tre öfre styckena
ombildats till två långa ben (det ena motsvarande
styckena 1 och 2 hos stjärtamfibierna), hvilka
sålunda bidraga till bildandet af den för groddjuren
karakteristiska hoppfoten (fig. 2). Fotens ledning
försiggår hos grodorna mellan dessa två ben och
den nedre radens starkt förkrympta vristben. Hos
kräldjuren är tarsen något högre utbildad, i det de
särskilda styckena vanligen äro förbenade samt af
mycket olika form och hos de högre formerna försedda
med väl utbildade ledytor. Antalet har liksom hos
groddjuren undergått en minskning, i det den öfre
radens ben sammanväxt till två, stundom till endast
ett ben, och äfven i den undre vanligen färre ben
uppträda än hos stjärtamfibierna. En ännu högre grad
af differentiering uppnår tarsen hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>