- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
495-496

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tars - Tarsia (Tarsiatura) - Tarsidae - Tarsipes rostratus - Tarsis - Tarsius spectrum - Tarsled - Tarso - Tarsos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fåglarna, enär hos den utbildade fågeln ej några
skilda tarsaldelar förefinnas. En undersökning af
fostret ådagalägger emellertid en nära anslutning
till vissa kräldjur, i det här finnas två öfre och
ett undre tarsalben (fig. 3). Under utvecklingens
fortgång sammansmälta de två öfre med skenbenet,
medan det undre förenar sig med de sammanväxta
mellanfotsbenen. Den vanligen s. k. tarsen hos
fåglarna motsvarar sålunda i första rummet andra
djurs mellanfot, medan fåglarnas tars representeras
af skenbenets undre och mellanfotens öfre ända. Liksom
hos kräldjuren sker alltså fotens ledning hos fåglarna
mellan tarsalbenen, ej mellan underbenet och tarsen,
såsom hos däggdjuren. Däggdjurens tarsusbyggnad
kan härledas från förhållanden, som förefinnas
hos stjärtamfibierna och vissa kräldjur. Äfven
hos däggdjuren (se fig. 4, som visar människans
fotskelett) äro styckena l och 2 sannolikt
sammansmälta till ett ben, språngbenet, medan
stycket 3 utbildats till hälbenet, kännetecknadt
genom hälknölen, hvilken finnes redan hos
krokodildjuren. Det hos stjärtamfibierna förekommande
centralbenet har bibehållit sig själfständigt. Det
har ryckt in mot den inre fotranden och motsvaras
väsentligen af jullbenet (C), medan styckena IV och
V anses ha sammanväxt till det s. k. tärningbenet
(IV). Ytterligare sammansmältningar och ombildningar
orsakas däraf, att under den geologiska utvecklingens
lopp tår ha gått förlorade, såsom förhållandet är
hos hästen, idisslarna m. fl. Vi kunna således följa
tarsens utveckling från det enkla, ursprungliga skede,
som är representeradt hos stjärtamfibierna, genom
mellanformer till den komplicerade och specialiserade
byggnad, som den fått hos däggdjuren, och igenkänna
hos dessa senare samma element som hos de lägst
stående amfibierna. — Af särskildt intresse är
den mer eller mindre fullständiga s. k. 6:e tån,
som finnes på bakfoten hos ett mycket stort
antal däggdjur och en del lägre ryggradsdjur,
särskildt groddjuren. T. o. m. till en 7:e tå ha
antydningar beskrifvits. Högst sannolikt äro dessa
"öfvertaliga" tår att tolka som nybildningar och ej,
såsom vanligen göres, som rester (rudiment) efter
hos våra ryggradsdjurs stamformer förekommande,
fullt utbildade organ. Jfr Fot och Mellanfot.
L—e.
illustration placeholder
Fig. 3. Skelett af fågelfosters fot.

illustration placeholder
Fig. 4. Skelett af människofot.



Tarsia (Tarsiatura). Se Intarsia.

Tarsiidæ, zool. Se Vristdjur.

Tarsipes rostratus, zool. Se Pungdjuren, sp. 601
(där genom tryckfel står Tarsipus).

Tarsis nämnes i folktaflan i 1 Mos. 10: 4 (1 Krön. 1: 7)
bland Javans söner. — På andra ställen i bibeln
förekommer ordet som namn på ett aflägset land, en
af Tyros’ viktigaste kolonier och en hufvudkälla
till den tyriska rikedomen. Därifrån fördes till
Tyros silfver, järn, tenn och bly (Hes. 27: 12,
25). Med all sannolikhet åsyftas med T. den tyriska
kolonien i sydvästra delen af Iberiska (Pyreneiska)
halfön på andra sidan om Herkules’ stoder, omkring
floden Bætis’ l. Tartessos’ (nu Guadalquivirs)
mynningar, hvilken koloni af grekiska författare
kallades Tartessos, af romarna Tartessus.
Strabons tid (vid kristna tidräkningens början)
var kolonien försvunnen. — Det i bibeln flerstädes
förekommande uttrycket "tarsisskepp" betecknade väl
urspr. handelsfartyg, som seglade på Medelhafvet
till T., men hade äfven, motsvarande senare tiders
"ostindiefarare", "grönlandsfarare", en mera allmän
betydelse af fartyg, som gingo på andra haf, till
andra trakter, t. ex. på Röda hafvet till Ofir (1
Kon. 22: 49). I denna betydelse torde ock uttrycket
"tarsisflotta" stå i berättelsen om Salomos skeppfart
1 Kon. 10: 22.
(E. S—e.)

Tarsius spectrum, zool. Se Vristdjur.

Tarsled, socken i Älfsborgs län, Kullings härad. 1,537
har. 441 inv. (1917). Annex till Herrljunga, Skara
stift, Kullings kontrakt.

Tarso, vulkanisk bergsstock i Tibesti i Sahara,
i hvars närhet en het källa upprinner. Den beräknas
ha 2,400 m. höjd.

illustration placeholder

Tarsos (grek. Ταϱσός, lat. Tarsus, turk. Tarsus)
var i forntiden hufvudstad i Cilicien i Mindre Asien
och låg midt på detta landskaps bördiga slättbygd,
vid floden Kydnos (nu Tarsus Tschai) med dess kyliga
vatten, omkr. 16 km. från hafvet. N. om staden sträcka
sig Taurusbergens förgreningar (se fig.). För sin betydenhet hade T.,
som var bebodt af en brokig folkblandning, att
tacka först och främst sin goda och väl anlagda
hamn, urspr. en sötvattenslagun, och vidare den
förträffliga väg det låtit anlägga öfver Taurus genom
den s. k. "ciliciska porten" (se Cilicien och Taurus),
som spelat en så stor roll i Asiens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:37 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free