- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
499-500

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tartarus - Tarteletter - Tartessos - Tartini, Giuseppe - Tartiniska toner - Tartlau - Tartrat - Tartrazin - Tartrimeter - Tartsche - Tartuffe - Tartulin - Tartudant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kaliumsulfat, äfven kalladt Arcanum duplicatum l. Sal
polychrestum Glaseri.
Benämningen Tartarus
vitriolatus
härrör däraf, att kaliumsulfat framställts
af kaliumkarbonat, som förr benämnts Sal Tartari, och
vitriololja, d. v. s. stark svafvelsyra. Se Tartrat.
O. T. S. (C. G. S.)

Tarteletter (af fr. tartelette, liten kaka) äro små
bakverk af smördeg eller mördeg, fyllda med friska
frukter eller bär, t. ex. persikor och smultron,
eller med sylt, marmelad, gelé, marängmassa eller
mandelkräm o. s. v. Breftarteletter kallas dylika
bakverk af smördeg, som först utformas till fyrkanter,
hvilkas snibbar öfvervikas och förses med sigill af
fyllningen. Dylika breftarteletter innehålla stundom
rysk kaviar och användas som hors d’oeuvre.

Tartessos (lat. Tartessus). Se Tarsis.

illustration placeholder

Tartini, Giuseppe, italiensk violinist, tonsättare och
musikteoretiker, f. 1692 i Pirano, d. 1770 i Padua,
skulle först bli präst, därefter jurist, men egnade
sig i stället åt musik och fäktkonst. Sedan han i
hemlighet gift sig med en släkting till kardinal
Cornaro, måste han rymma undan kardinalens
förföljelser till ett kloster i Assisi, hvarest
han under två år träget studerade musik, till dess
kardinalen blifvit försonad och T. fick återvända
till Padua. Efter att ha hört violinisten Veracini
tillbragte han en tid i Ancona med att fullkomna
sitt eget violinspel, och det var då (omkr. 1714)
han skall ha gjort den fysiskt och musikaliskt viktiga
upptäckten af kombinationstonerna (näml. af den art,
som Helmholtz sedermera kallade differenstoner, se
Kombinationstoner), ett fenomen, som är ovärderligt
för åstadkommande af en absolut ren stämning af
en intervall, men däremot visade sig otillräckligt
att därpå bygga en hel harmonisk teori, såsom T. i
flera oklara skrifter försökte: Trattato di musica
(1754), De’ principj dell’ armonia musicale (1767)
m. fl. Men om hans teorier mötte motstånd, så rönte
han af sin samtid odeladt erkännande som virtuos
och lärare, sedan han 1721 blifvit soloviolinist och
orkesterchef vid basilikan S:t Antonio i Padua, en
stad, som han trots lysande anbud icke mera lämnade,
utom då han 1723—25 var anställd som kammarmusiker hos
grefve Kinsky i Prag. 1728 öppnade han sin högskola
för violinspel, ur hvilken Nardini m. fl. utmärkta
virtuoser utgingo. T:s konst blef epokgörande för
hela det följande violinspelet, särskildt i fråga
om stråkföringen. Hans kompositioner spelas ännu
af violinisterna. Själf utgaf han 24 konserter och
66 sonater, af hvilka senare flera äro verkliga
stråkkvartetter, samt L’arte dell’ arco (denna skrift
om stråkföringskonsten omtrycktes i Chorons "Principes
de composition", 2:a uppl., bd 6, 1816). I manuskript
efterlämnade han bl. a. 125 femstämmiga konserter och
nära 50 sonater (flera senare utgifna, bland dem
den berömda Trillo del diavolo, Djäfvulsdrillen,
som skall ha blifvit mästaren ingifven i sömnen under
en fantastisk dröm). T:s kompositioner kännetecknas
af ädel, pregnant melodik och vacker fulltonighet i
ackompanjemanget samt visa framåt mot det klassiska
blomstringsskedets musik. En staty öfver honom restes
1896 i hans födelsestad. Biogr. af Tamaro (1897).
A. L.*

Tartiniska toner, fys. Se Kombinationstoner.

Tartlau (ung. Prázsmár), kommun i ungerska
komitatet Kronstadt (Siebenbürgen), vid järnväg
till Kronstadt. Omkr. 4,000 inv., mest tyskar och
rumäner. Pappersbruk. Forellodling.

Tartrat, farm., en kemisk förening mellan
vinsyra, acidum tartaricum, och en bas. I
farmakopén finnas två tartrat upptagna,
nämligen t. natrico-kalicus (t. natronatus,
kalium-natrium-tartrat l. "Seignettesalt", se d. o.),
samt t. stibico-kalicus (se Kräkvinsten).
Tidigare ha äfven t. kalicus (kalium-tartrat)
samt t. ferrico-kalicus (kaliumferritartrat)
varit officinella, det förra som lösande och
urindrifvande, det senare som medel mot bleksot.
O. T. S. (C. G. S.)

Tartrazin, färgämne. Se Dioxivinsyra.

Tartrimeter (af grek. metron, mått), ett instrument
för mätning af den i en lösning förekommande vinstenen
(tartarus).

illustration placeholder

Tartsche (it. och fnod. targa, sköld, fr. targe,
eng. target; ordet härstammar från arab. dárak),
det tyska (och svenska) namnet på en under medeltiden
förekommande ryttarsköld, som nyttjades såväl i krig
som vid tornerspelen (se vidstående två bilder; jfr fig. 2 i art. Sköld).
Tartschen kännetecknas vanligen däraf, att den (i heraldisk
mening) högra kantens öfre hälft var djupt inskuren
eller insvängd. I denna inskärning hade lansen stöd,
då den var lagd till anfall. Den förfärdigades
vanligen af trä. Tartschen, som var jämförelsevis
liten, framträder först omkr. 1300, då under korstågen
harnesket vunnit större betydelse för skyddandet
af kroppen och då Orienten fått ökadt inflytande
beträffande vapenformerna. Den försvinner i början
af 1500-talet.
(O. K—a.)

Tartuffe [-ty’ff], hufvudpersonen i ett berömdt
lustspel af samma namn af Molière. Efter denna
typ har ordet fått betydelsen skenhelgon, lastfull
och hycklande sedlighetspredikant. Ordet kommer af
it. tartufolo, ett slags tryffel, och fanns i franskan
före Molière.

Tartulin, estniska namnet på staden Dorpat (se
d. o.).

Tarudant, stad i Marokko, vid Wadi Elnar, 3 km. n. om
Wadi Sus och vid den stora karavanvägen från Marokko
till Timbuktu. Omkr. 8,000 inv. T. är omgifvet af en
lervall, som omsluter en stark kasba. Tillverkning
af kopparkärl af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free