Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tavaststerna, Karl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snoilsky, och icke minst epokgörande vardt samlingen
genom sina genrebilder i den sistnämndes stil. Med
de impulser, som han erhöll i Paris, beslöt T. att
fortgå på den litterära banan, och frukterna af hans
utländska vistelse visade sig inom kort i en liflig
alstring. 1885 utkom Nya vers, innehållande tre längre
diktcykler af intensivare känsla, men mindre sofrade
i komposition och form än den första diktsamlingen;
s. å. uppförde Svenska teatern i Helsingfors
T:s enaktare När frun emanciperar sig, och 1886
offentliggjorde han sin första prosaberättelse,
Barndomsvänner, hvari han skildrar interiörer och
minnen från sin egen ungdomstid med frisk omedelbarhet
och lyrisk stämningsfullhet i framställningen. Boken
gjorde epok i Finlands svenska vitterhet som
den första själfsedda realistiska teckningen ur
nutidslifvet i författarens hemland. Under vintern
1886—87 vistades han dels i Stockholm, dels i
Köpenhamn, där han kom i beröring med målsmännen
för den nya riktningen i litteraturen, bl. a. med
bröderna Brandes. Under sådana påverkningar grep
han sig an med nya arbeten. 1887 utkom En inföding
(två berättelser, titelnovellen och "Fostermor
och fosterson"), följd 1888 af novellsamlingen I
förbindelser, båda uppvisande afgjorda framsteg i
teknik och karaktärsteckning. Efter förnyade resor gaf
han 1890 på tre områden bevis på sin alstringskraft
och sin omfattning: Affärer, det första moderna
skådespelet i Finland, med språkfrågan till ämne,
Dikter i väntan, med ypperliga lyriska stycken,
och den visserligen ojämna, men stämningsstarka
skiss-samlingen Marin och genre. 1891, då han
gifte sig med den svenska skådespelerskan Gabriella
Kindstrand, utgaf han dels Fyra dramatiska småstycken,
dels den stora prosaskildringen Hårda tider (2:a
uppl. 1915), som har till hufvudmotiv nödåret 1867,
en betydande bok, som emellertid vardt föremål för en
fördomsfull och kitslig kritik — i regel var kritiken
i Finland ogen och föga förstående i förhållande
till T., som allvarligt skadades af dess ovilliga
hållning. En novellsamling, Unga år, följde våren
1892. En treårig utrikesvistelse (Schweiz, Italien,
Tyskland, Sverige) medförde flera smärre och större
verk. Korta bref från en lång bröllopsresa (1893,
urspr. tryckt i en finländsk, en svensk, en norsk och
en dansk tidning) var en jämförelsevis svag, kåserande
skildring, I förbund med döden (s. å.) däremot en af
sällsynt stämningsstyrka buren, subjektiv själsstudie,
i hvilken T:s splittrade och sönderslitna känslo-
och tankelif fick en djup tolkning. S. å. gafs
i Helsingfors ett modernt skådespel. Heder och
ära (otryckt), som emellertid föll igenom. Kapten
Tärnberg m. fl. berättelser (1894) innehåller flera
af T:s mest karakteristiska berättelser med träffande
psykologi. Kvinnoregemente (2 bd, s. å.) är en bred,
lugnt och vederhäftigt utförd roman från samtidslifvet på
Finlands landsbygd, med skillnaden mellan bonde- och
herremannaklass som hufvudmotiv. Under pseudonymen
Paul Dubois utgaf T. 1895 Finska vikens hemlighet,
en romantisering i Jules Vernes stil af en sjöolycka,
där han suggestivt skildrade en döendes stämningar. På
hösten s. å. återvände T. till Finland, där han
tagit plats som redaktör af tidningen "Hangö";
i dess spalter publicerade han den s. å. i bokform
utgifna Korta bref från hemmets lugna härd. Redan
på nyåret 1896 flyttade han till Björneborg som
redaktör af stadens svenska tidning. Där skref han
En patriot utan fosterland (2 uppl. s. å.), en till
kompositionen icke lyckad, men i karaktärsteckning
och skildringar intressant roman från 1850- och
1860-talets Finland. Dikter (s. å.) är en djup
och betydande samling, med trots och tungsinne som
bärande stämningar. En briljant skildring af hans egen
barndom, Lille Karl (1897), och det egendomliga eposet
Laureatus, en subjektiv, delvis tröttande, delvis
gripande känslolifshistoria om ett olyckligt skaldeöde
som Wecksells eller Kivis, hvartill fogats ett knippe
fristående dikter af stor lyrisk fägring, voro hans
sista arbeten. Han bortrycktes af lunginflammation
några dagar efter Z. Topelius’ bortgång. — T. är den
mest betydande af Finlands svenska författare under
1800-talets sista tredjedel. Historiskt sedt hade
han framför allt nydanarens betydelse, han var den
förste representanten för den moderna tidsskildringen
på prosa, han bröt med efterklangen efter Runeberg
och Topelius inom lyriken, och han gaf viktiga
bidrag till en ny dramatik. Hans modernitet låg
framför allt på iakttagelsens område och i lynnets
prägling. Med sin tvifvelsjuka och sin känslighet
var han den största tänkbara motsats mot de tidigare
skaldelynnena; hans lefnads oro och växlingar, icke
minst de ständiga resorna, gjorde olikheten ännu mera
påfallande genom ämnesvalets nya karaktär. I hans
alstring, som var synnerligen rik och visade stor
intrycksförmåga, härska en genomgående subjektivitet
och lyrisk impressionism, som lefvandegöra och
fängsla. Han var improvisator; inspirationen var
stark, och uttrycket lydde hans syften tvångsfritt
och snabbt, men den genomtänkta kompositionen,
det granskande omdömet, förmågan af själfkorrektion
tröto honom i hög grad. Det brast honom sinne för
de konstnärliga krafven, ansatserna lofvade i
regel mera, än det hela höll. Sitt högsta nådde han
därför i smärre ting: dikter, småberättelser och
enstaka partier — landskapsskildringar, stämningar
— i de större verken. Hans ensidighet och delvis
fragmentariska begåfning möttes ej heller af
gynnsamma omständigheter; hemlandet och dess kritik
voro oskäligt gnatiga, karga och afmuntrande. Hans
lefnad förbittrades också af enskilda missräkningar
och svårigheter; de ekonomiska förhållandena voro
städse vanskliga, och en tilltagande döfhet gjorde
honom fruktansvärdt ensam. Våghalsig idrottsmänniska
och friluftsälskare, var han samtidigt ömtålig,
misstänksam och retlig. Lidelsefullt älskande lifvets
glädje och skönhet, kände han sig bittert sviken och
förnekad af hvad lifvet gaf. — Efter T:s bortgång
utgåfvos efterlämnade dikter och berättelser i
Efter kvällsbrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfch/0295.html
