Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1843), Wieseler, "Theatergebäude und
denkmäler des bühnenwesens bei den griechen und
römern" (1851), Schönborn, "Skene der hellenen"
(1858), Linder, "Grekernes theater och skådespel"
(1865), Müller, "Lehrbuch der griechischen
bühnenalterthümer" (1886) och "Das attische
bühnenwesen" (1902), Oehmichen, "Griechischer
theaterbau" (s. å.), Navarre, "Dionysos, étude sur
l’organisation matérielle du théâtre athénien"
(1895), Dörpfeld och Reisch, "Das griechische
theater" (1896), Mantzius, "Skuespilkunstens
historie", I (1897), Puchstein, "Die griechische
bühne" (1900), M. Nilsson, "Zur geschichte des
bühnenspiels in der römischen kaiserzeit" (i Lunds
univ:s årsskrift, bd 40, 1906) och "Die alte bühne
und die periakten" (i "Språkliga uppsatser", IV,
1914, från Filologiska föreningen i Lund), Haigh,
"Attic theatre" (3:e uppl. 1907), Fiechter, "Die
baugeschichtliche entwicklung des antiken theaters"
(1914), och Frickenhaus, "Die altgriechische bühne" (1917).
A.M.A.
2. Om medeltidens teater, som i likhet
med den forngrekiska uppkom ur religiösa
kulthandlingar, se Mysteriebanan, Mysterier
(sp. 132—138) och Passionsspel.
3. Nyare tidens teaterbyggnad leder, liksom
öfver hufvud det moderna teaterväsendet, sitt
ursprung från Italien. Båda äro barn af
renässansen. Utmärkande för det nya skedet är,
att teaterföreställningarna inflyttades från fria
luften till slutna rum och att skådespelarkonsten
efter hand öfvergick till yrkesmässiga utöfvare.
Redan på 1400-talet började man vid de
italienska furstehofven och hos de förnäme
uppföra antika skådespel, framför allt komedier,
och efter förebilden af dessa skrefvos jämväl
nya dramer. I synnerhet utmärkte sig huset Este i
Ferrara för sin omvårdnad om den dramatiska konsten.
För uppförandet af den tidens i allmänhet
enkelt byggda stycken lämpade sig ej de medeltida
mysteriespelens vidlyftiga yttre anordningar och
behöfdes ej heller. Stående teatrar funnos
ännu ej, utan man anordnade en skådebana för
tillfället i palatsens stora salar, på deras
gårdar eller t. o. m. på offentliga platser.
De kringliggande husens fönster och balkonger
fingo därvid göra tjänst som åskådarplatser; andra
sådana, och de förnämsta, anordnades medelst
provisoriska läktare eller insatta bänkar midt
för skådebanan. Länge bibehölls dock i andra länder
det från de engelska pagiante-föreställningarna
(se Mysteriebanan) ärfda bruket af en enkel
trätribun som scen. En hågkomst från äldre tider
var äfven bruket att låta scenen på tre sidor omges af
åskådarplatser. Så hade t. ex. den shakspereska
skådebanan nästan formen af ett ofantligt bord,
kring hvars tre främre sidor publiken tog plats,
medan den fjärde upptogs af en fonddekoration
eller en bortre scen i två våningar, dold af
ett förhänge, som drogs undan, när där skulle
utspelas någon episod (se Dekoration, sp. 44).
Det inre af Londonteatrarna på Shaksperes tid
hade f. ö. merendels formen af en oval, som med
gallerier och loger för mera burgna åskådare sträckte
sig rundt om, äfven utmed scentribunens sidor (se
fig. 12); den enklare publiken stod på golfvet
("parterren"), medan på själfva scenen t. o. m.
bereddes sittplatser för förnäma snobbar. Somliga teatrar saknade
tak öfver scen och parterr. Publiken betedde sig
mycket fritt och oborstadt, men lefde intimt med i
hvad som försiggick på skådebanan och
fyllde villigt de anspråk, som den ytterst enkla
iscensättningen ställde på åskådarnas medverkande
fantasi. — Den lärda italienska teatern konstruerades
däremot efter antikt mönster, och redan den berömde
arkitekturförfattaren Seb. Serlio lämnar i sitt
1537—40 utgifna verk noggranna, af illustrationer
åtföljda upplysningar om anordnandet af en modern
teater af strängare hållning. Åskådarnas bänkar
äro amfiteatraliskt och koncentriskt anordnade i
en half cirkel kring en liten öppen arena eller
orchestra. De förnämste åskådarna ha, liksom på den
antika teatern, sina platser längst ned. Scenen
är upphöjd, men trappor leda från densamma ned
till orchestran. Kulisser förekomma egentligen ej,
ej heller olika fonddekorationer för olika stycken;
men Serlio anser dock, att hvar och en af dramatikens
hufvudarter kräfver en med dess allmänna karaktär
öfverensstämmande omgifning och bakgrund. För
sorgespelet låter han denna utgöras af tempel och
palats, för lustspelet af värdshus, handelsbodar och
privathus, för satyrspelet af en skog med landtliga
hyddor mellan höga träd.
 |
| Fig. 12. Det inre af Swanteatern i London, 1596. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
