Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bottnar, s. k. arbetsgallerier ("balkonger"), från
hvilka takdekorationerna och belysningen öfvervakas
och skötas. Mellan dessa balkonger äro några lätta
förbindelsebryggor insatta, gående tvärsöfver
scenen. Scengolfvets underrede samt spjälbotten,
balkonger och bryggor m. m. i vinden äro i detta
fall utförda af trä, men göras numera vanligen
af järn. Samtliga apparater såväl uti vinds-
som undermaskineriet skötas här med handkraft,
såsom före och vid den tid denna teater uppfördes
var vanligt. Efter teatereldsvådorna 1881 har man
emellertid utarbetat olika system för sceninredet
och utgår från, att allt brännbart, såsom trävirke
och hamplinor m. m., skall uteslutas samt att de
olika maskinerierna skola skötas med något slags
maskinkraft. Det fullständigaste system, som härvid
framlagts, är det af ett Wienbolag 1883 utarbetade
s. k. asphaleia-systemet, där allt innanrede var
af järn och såväl under- som vindsmaskinerierna
sköttes medelst hydrauliska apparater. I st. f. den
mängd af kulisser och soffiter m. m., som till dess
användts, införde man en s. k. horisont eller målad
duk gående i hästskoform rundt om scenen. Systemet,
som på sin tid ådrog sig en viss uppmärksamhet,
har införts vid operabyggnaden i Budapest, öppnad
1884, och stadsteatern i Halle, färdig 1886, men
har sedan dess icke fått någon tillämpning i sin
fullständigare form. Vid nya Hofburgteatern i Wien,
öppnad 1888, och vid ombyggnaden af Schauspielhaus
i Berlin 1890 har emellertid en del apparater
för undermaskineriet inställts med anordningar,
delvis baserade på asphaleiasystemets. I alla nyare
teatrar är emellertid stommen af sceninredet i
hufvudsak utförd af järn, dekorationerna upphängda
i järntrådslinor samt undermaskineriet drifvet dels
för handkraft, dels med hydraulisk eller elektrisk
kraft, särskildt för de stora försänkningarna. På
senare åren har man ock i vissa fall sökt tillämpa
en förändring af scengolfvet genom användning af
s. k. vridbar scen (ty. drehbühne; uppfunnen af
K. Lautenschläger, se denne), för att kunna lättare
göra scenförändringar och afkorta mellanakterna
så mycket som möjligt. Man inställer då en cirkulär
skifva på midten af scengolfvet och kan vrida denna
genom ett maskineri i scenkällaren. På residensteatern
i München infördes 1896 en dylik vridbar scen med
en diameter af 16 m., som drefs med sitt underrede
af elektrisk kraft. Skifvan uppdelas i ett par,
tre afdelningar, afsedda hvar och en för olika
dekorationer, som kunna användas i tur och ordning
vid scenförändringar. Sedan dess har man på några
mindre teatrar tillämpat detta system, som dock icke
torde ha motsvarat därpå ställda förväntningar.
Belysningen af en teater skall enligt gällande
förordningar vara uteslutande elektrisk såväl
i fråga om belysningen i allmänhet som den
s. k. nödfallsbelysningen, hvilken består af
enstaka glödlampor, som äro placerade i olika
lokaler och passager och alltid skola lysa under en
teaterföreställning, äfven om hufvudbelysningen kommit
i olag. Dessa lampor matas därför af separatledningar,
oberoende af hufvudbelysningen. Belysningen af scenen
sker medelst glödlampor, dels i takramper, dels å
kuliss-ständare samt genom en vid scenens framkant
insatt fotramp. Inom dessa ramper finnas vanligen fyra
slag af färgade lampor för hvitt, gult, rödt och grönt
ljus, hvilka hvar för sig eller genom kombinering
kunna ge olika ljuseffekter. Hela belysningen
å scenen skötes från en centralapparat, den
s. k. scenregulatorn, som är placerad å scenen
vid ena sidan om scenöppningen. Dessutom finnes
en del extra belysningsställ för båglampor eller
glödlampor, som kunna placeras hvar som helst inom
scenrummet. Salongens belysning sker dels genom lampor
från taket, placerade i en frihängande takkrona eller
annan kombination, dels af ramper eller lampetter
å radernas bröstvärn. Denna belysning skötes och
modereras från den ofvan nämnda scenregulatorn af en
där placerad skötare.
Uppvärmning af en teaters olika lokaler sker numera
alltid medelst centralvärmeledning. För salongen
äro anordningarna för uppvärmning och ventilation
synnerligen omfattande och vanligen anordnade så,
att under salongen ett par, tre underliggande
källare begagnas därför. I den understa källaren
införes frisk luft utifrån, som något förvärmes i
en särskild varmkammare. I mellankällaren uppvärmes
luften starkt genom där inlagda ångrör, och i den öfre
källaren blandas den förvärmda och starkt uppvärmda
luften genom särskilda ventilanordningar till lagom
temperatur. Från den öfre källaren införes sedan
luften genom galler i parkettens och radernas golf
till olika områden inom salongen. Värmeledningen
skötes från ett centralrum i källaren af en där
placerad inspektör, som medelst distanstermometrar
och anemometrar kan vid hvarje tillfälle afläsa
temperatur och luftmängd inom olika delar af salongen
och dess omgifvande lokaler samt reglera förhållandena
därefter.
Efter de tyska teaterförordningarnas tillkomst ha
många större och mindre teatrar blifvit uppförda
och åtskilliga äldre sådana förändrade, så att
numera tryggheten för deras begagnande i allmänhet
är synnerligen väl tillgodosedd. Äfven i Sverige
ha några teatrar af modernt mönster på senare åren
kommit till stånd, särskildt i Stockholm. Till dessa
höra i främsta rummet operan, öppnad i sept. 1898,
och k. Dramatiska teatern, öppnad i febr. 1908.
Kungliga teatern (Nya operahuset; plan af 1:a
radens våning däri meddelas i fig. 19; se närmare
Stockholms teatrar, sp. 76—78) är förlagd på
den öppna platsen mellan Gustaf Adolfstorg och
Kungsträdgården. Utom de egentliga teaterlokalerna äro
butiker inrymda i bottenvåningen mot Arsenalsgatan
och en annexbyggnad, den s. k. operaterrassen,
inrymmande restauranglokaler, uppförd i samband med
byggnadskomplexen. Inom salongshuset äro synnerligen
rymliga och bekväma korridorer, kapprum och trapphus
för parketten och de olika raderna anordnade,
hvarjämte en större elegant foajé är förlagd mot
fasaden åt Gustaf Adolfstorg uti första radens
plan. Dessutom finnas byffélokaler anordnade under
parketten och vid de olika raderna samt en rymlig
våning med rikligt dekorerade salonger jämte en
avantscenloge för de kungliga personerna. Scenen är
alltigenom ordnad efter moderna fordringar på detta
område (dock används handkraft för att drifva de olika
maskinerierna), hvarjämte klädloger, öfningssalar
för kör och balett samt magasin för olika ändamål
m. m. finnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
